Jag är i mitten av en tornade nu- allt är kaos och upp och ner och det värmer mig att läsa att ni känner med mig ( läs här.)
För att förklara läget lite så är det ju så att jag har gått och betalat medlemskap till A-kassan i alla år (inklusive när jag studerade och levde på minimum) för att jag både fått höra och trott att detta var en trygghet- HA!
Så naivt och galet av mig att tro!!!!!!!
I och med min flytt som satt mig i en arbetlöshet och i en situation där jag faktiskt behöver nyttja det svenska skyddsnätet för första gången i mitt liv, tog jag kontakt med dom.
Men Tji fick jag.
Jag har skickat in ansökningshandlingar men fick beskedet att jag till 90% säkerhet skulle få "avslag".
Anledningarna är så puckade och fattiga att jag inte ens orkar dra de här.

Jag känner mig som en jubelidiot, lurad, fånig, blåögd..
Jag föll och trodde naivt nog att jag skulle bli fångad men resultatet blev ett Magplask big time!!!

Så hur går man vidare härifrån.
Mitt enda svar är att slicka sina sår, resa sig, damma av kavajen och intala sig att ensam är starkare!!!
Jag åker berg och dalbana i mitt psyke, klättrar 3 steg upp och faller 2 tillbaka, klättrar ytterligare 4 steg och trillar 3 tillbaka...
Detta har blivit min hämnd, jag är förbannad och besviken men jag ska visa dem!
Den enda livlina jag ska hädanefter är mig själv, dom andra har jag lämnar jag på vägen.
Jag ska fixa detta, jag ska klara detta, DET KOMMER JAG GÖRA!!