Käre gode gud

Kan du hjälpa mig att försöka undvika alla tsunamis, jordbävningar, kärnkraftolyckor, jorderosioner, bombhot, orkaner, flygplansolyckor, knarksmugglingar via turister, våldtäkter, skottlossningar etc.

Jag välkomnar mer än gärna: Häftiga upplevelser, trevliga möten, hisnande vyer, kristallklart vatten, sol i lagom mängd, dagar som rusar förbi, rliga människor och till och med regnskurar går bra.

Jag är inte egoistiskt och ber om det bara för min egen skull- mest ber jag om det för mammas skull.
Hon blir nämligen helhispig om hon skulle se minsta lilla tendens till gråamoln på väderkartan över Bangkok/ Ho chi minh.

Can we make this deal?

Om du hjälper mig med detta så lovar jag att försöka göra ett riktigt bra jobb på CPH och att försöka behålla min positiv inställning till varje dag.

Och om det går bra så skulle jag gärna vilja be om en liten sak till: Skulle du kunna se till att allt det jag bad om att inte ske skulle kunna gälla även här hemma i Sverige. Pussa och krama min familj och ta hand om dom till mig.

Talk to you soon.

Puss och kram Gud

/ Bella


Total haveri

Jag tycker ändå att både jag och J har hanterat det här med resan väldigt bra.
Vi har liksom tänkt på 6 veckor som en bagatell- vi har ju ändå varit ett par i över 3 år.
Men inatt- ja jisses.
Klockan 4 somnade jag, utmattad av tankar, rädsla och tårar.
Jag låg och vände och vred mig och räknade om och om igen hur många dagar det var kvar tills jag åter får ligga i J:s famn och denna gången utan en stundande resa som tar oss hundratals mil ifrån varandra.

Varenda gång jag höll på att somna så vaknade jag direkt igen utav mardrömmar och hemska bilder som spelades upp innanför mina ögonlock.
Vaknade med andan i halsen och hjärtklappning.

Vi har aldrig varit ifrån varandra ens i närheten av så länge.
Han är ju min klippa, mitt stöd, min peppare, min själsfrände.
Han är en av väldigt få som känner mig innan och utan, och älskar mig för den jag är.
Hur ska jag hantera motgångar och käppar i hjulet utan J vid min sida?
Hur gör man då?


Jag är störtförälskad och upp över öronen kär i min kille.
Fortfarande, för alltid♥

Om ni lsäer här så snälla skriv en peppande kommentar, jag är ett vrak idag.
Har så ont i hjärtat och i själen!





Fii fan vad tufft detta kommer bli!!

Reseblogg

Jag gissar på att det inte kommer skrivas mycket på denna sida innan jag åker.
Prio 1 är att umgås med min älskade J och med min familj.
Istället kan jag meddela att jag och sis nu skaffat oss en reseblogg.
Den hittar ni HÄR!

Jag börjar få småångest inför alla flyg, allt nytt och framförallt inför att lämna min underbara sambo.
JAG ÄLSKAR HONOM TILL VANSINNE!!
Hoppas ni alla håller tummarna för att allt går bra och enligt planerna.

Morgonschemat ;)


Har precis slukat en riktig god frulle.
Ja eller det blev bara en halv mugg eftersom jag strax ska åka och köpa frallor till fika hos Fröken M =)

Har tränat (så skönt att göra det direkt på morgonen och så fort jag fixat barret så bär det av.
Love you long time ;)


Har fin ny tröja på mig i organiskt material och fina färger.
Gina is the shit ;)

Blogga under resan?


Det är flera stycken som frågat om jag/ vi kommer blogga under resan.
Ska ta upp detta med syster imorgon.

Först tänkte jag att kanske både jag och Lina kunde bloggat här på min blogg men sen efter lite funderande så insåg jag att jag nog inte vill det.
Jag vill kunna lämna ut våran bloggadress till alla så att alla som vill kan följa.
Däremot så vet jag inte om jag vill lämna ut min privata blogg till alla.

Så mitt förslag kommer nog bli att vi skaffar en tillfällig reseblogg på typ Min tur eller Resdagboken.
Eller en tillfällig på wordpress!
Jag meddelar självklart er den nya tillfällig adressen genom att skriva ut den här.
Jag hoppas också att vi ska kunna skriva en hel del, itne bara för er skull utan för våran med.
Kul att kunna blicka tillbaka =)



Så håll tummarna för att sis är med mig då, vill helst att båda ska blogga så man får med bådas upplevelse och aspekter =)


Even if

Det har varit så himla skönt med paus från allt vad blogg och facebook heter.
Jag har hunnit hämta mig lite och allt känns redan bättre.
Herregud, detta är ju inte för alltid.
Tilfällig lösning och varför då inte se till att göra det bästa av den.

För att då berömma mig själv lite så har jag faktiskt försökt göra just det.
Har och ska umgås med många härliga själar denna veckan.
Igår hade jag lillasyster på besök hela dagen och det var så möjsigt.

Jag ska blogga lite mer senare idag om resan.
Det är ynka 8 dagar kvar tills vi drar mot Kastrup.
Förberedelserna är i full gång.
Nu blir det att bika in till lilla staden och rensa apoteket på resemedikament ;)



"Even if you fall on your own face, you're still moving forward"

RSS 2.0