Jag har inte mycket att skriva och berätta
Har varit en ganska intetsägande dag.
Känner mig lite halvnere.
Uttråkad liksom, samtidigt som jag gillar det....

När lite lugnare perioder kommer drömmer jag mig alltid bort EN MASSA!!
Vad jag ska göra sen, nästa år- eller rättare sagt, efter examen.
Jag har redan bestämt att om allt går som det ska så ska det året vara mitt år.
Året efter jag slutat skolan ska göra så mycket av det där jag pratat så länge om!!!
Jag vill förverkliga det jag drömt om.

Så många frågar vad jag ska göra sen eller rättare sagt "Vad vill du jobba med sen efter skolan då?".
Så svarar jag att jag har lite andra planer för nästa år.
När jag sen berättar om de tittar alla på mig som jag är sjuk.
Sen kommer de, 1000 frågor.
"Men din kille då?, "Men fast jobb då?" "När ska du flytta ner då" osv, osv.

Jag blir så less, det är mitt liv eller hur?
Min och min killes kärlek?
Är det då inte huvudsaken att vi vet vad vi vill?
Denna jävla pessimism.

Om något skulle hända mig så inte fan kommer jag tänka
"Jag är iallfall glad att jag fick ett fast jobb innan jag kolar?"
Inte fan är det mitt största mål i livet?
Först o främst vill jag leva!!
Jag vill ge nåt tillbaka.
Jag vill älska o få familj men inte utesluter det ena det andra?!
Jag hoppas få många år på mig, att leva, att älska och att få ge tillbaka.

Jag vet vad jag vill och även om inte det är samma livsdröm som du har så respektera och var glad för min skull.
Stötta mig och peppa mig.

Det är bara stora mål som skapar stora karaktärer.