Jag är så nöjd med hur denna bloggen utvecklats från en privat blogg till en reseblogg.
Visst kan jag ibland sakna att skriva av mig och bara kladda ner det jag gått och tänkt på under dagen men någonstans ganska exakt efter mitt 25:e åk runt jorden kände jag att jag landade lite mer i mig själv.
Visst, jag tänker fortfarande mig till huvudvärk emellanåt men nu kan jag faktiskt ventilera med dem fina runt om mig istället för att känna som jag gjorde för ett par år sedan: "jagärensammastivärlden".
Att resa är ju mitt stora intresse och jag älskar känslan av att utforska och bilda sig en egen uppfattning om ett nytt ställe. Att planera och längta är för mig halva nöjet.
Och allvarligt talat är det få ämnen som kan spräcka en pinsam tystnad så bra som resesnack.

Jag kommer försöka lämna en mer fullständig Bali rapport när alla nära och kära är färdiga med bildtittandet. Idag står Farmor och Farfar på tur och på Söndag är det pappa och lillebror.
För att få upp erat sug liten kan jag redan nu kasta in avslöjandet att Bali hittills intar förstaplatsen på resmål på min lista. Och det är helt och hållet Balinesernas förtjänst! Roligare och mer avslappnade människor får jag kämpa för att hitta.

Och... nästa resa är redan i planeringsstadiet. Denna gången blir det med hela familjen Blåbär (dvs. min familj). och resmålet verkar minst sagt spännande. Detta innebär också att det blir 4:e året i rad jag, min mamma och mina systrar reser tillsammans, härligt att de delar mitt intresse!

Så på återseende snart.

Vi landade i ett regnigt Bangkok Lördagen den 1/9 och på kvällen hade jag kontakt med min "gamla" värdmamma Rose som tillsammans med sin make David skulle följa med oss till CPH dagen därpå.

Jag och J var också och tog ut alla pengar som vi tillsammans samlat in dvs. 45000 Baht vilket är över 10500:-.

J hade ganska allvarliga svettningar längs ryggen då han gick runt med så mycket pengar i fickan den lilla biten från bankomaten till hotellet.

Jag kan berätta att jag inte sov många timmar den natten. Jag var överexalterad över att få träffa mina värdföräldrar men såklart framförallt ungarna igen.

På morgonen flög jag upp ur sängen och vandrade fram och tillbaka i rummet innan receptionen till slut ringde och meddelade att R & D var där.

Hur underbart var det inte att få omfamna dessa godhjärtade 2 människor som har en stor plats i mitt hjärta.

Efter 1 timmes bilkörning var vi äntligen framme i mitt älskade Amphawa och bestämde oss för att göra ett lunchstopp innan vi slutligen for till barnhemmet.

Luchen intogs på floating market

 

Jag kunde se på barnens blickar när jag satte fötterna utanför bilen att de funderade på om inte de sett mig innan... 

Jag hörde små röster som viskade "Juli... Lina.......Bella".

Juli och LIna var ju min syster och den andra tjejen som jobbade som volontär samtidigt som mig,

Efter 5 sekunder överfölls jag av ungar som skulle upp i famnen, rida på min rygg, klappa ramsor och prata thai med mig.

Någon tittade på J och frågade "Your boyfriend??"

Efter ytterligare 5 sekunder hängde en unge i varje arm, en med armarna runt nacken på J och skrek "Spin- spin".

Näää- blyga är de inte.

Jag letade efter ansikten jag kände igen och ja, de flesta som var där var där även för ett år sedan.

Min hjärna ansträngde sig till det yttersta för att plocka fram namnen på dessa och jo, det fanns ju där inne :)

 

 

Efter 30 sekunder hade barnen tagit mina solglasögon och efter 1 minut hade de tagit vår kamera och blixtrandet duggade lika tätt som poosandet framför den :)

       

 

Eftersom Director var iväg på ett möte passade R & D på att städa volontärhuset inför den nya volontärens ankomst. Hon skulle komma dagen därpå vilket var efterlängtat då hela sommaren ekat tom på volontärer. Eftersom barnhemmet i princip bara har svenska volontärer såär det sällan någon som kommer under Maj, Juni, Juli. De svenska sommarmånaderna!

Och volontärerna är verkligen behövda. 

När jag och Sis var där förra året fanns en anställd heltidpersonal som arbeta 24/7 Alltid- Bokstavligt talat!

Hon hade givetvis sagt upp sig nu- vem orkar med ett sånt arbete under en lång tid,??!! Detta innebar att det nu inte fanns någon personal på barnhemmet och Director hade tvingats att själv flytta dit med sin fru och deras son.

Jag kan då också tillägga att Director inte driver bara 1 barnhem utan flera (vågar inte säga exakt hur många men tror det är 3!) 

Det knöt sig i min mage på tanken att de här ungarna bara har 1 enda vuxen person att förlita sig på.

Vad skulle hända om (Gud förbjude) något hände Director. som börjar komma till åldern..

 

I detta rummet bodde jag och Lina.

                           

En liten del av barnhemmet     Jag utanför volontär stugan       Utanför barnhemmet rinner en stor flod

 

Efter någon timme kom Director och Rose fick agera översättare (Directors engelska är inte jättebra och när Rose som pratar flytande Thai och engelska är i närheten undviker han att prata av rädsla för att säga fel).

Jag förklarade att jag samlat in pengar till barnhemmet, att många goda hjärtan hjälpt till, att jag samlat både av vänner, familj men att också flera människor som jag aldrig mött satt in pengar och att den största delen har samlats in via facebook.

Director visste redan innan att jag samlat in men inte hur mycket och hur jag gjort. 

Han blev märbart rörd och sa att alla de goda människor som skänkt en slant till barnen säkerligen skulle få tillbaka- Karma!

När jag sa att jag lyckats få ihop 45000 Baht fick han tårar i ögonen och sa att det var fantastiskt.

Han ville göra allt för att alla skulle veta hur mycket det uppskattades och bad mig ta mycket kort och lägga ut samt bad om min adress så han kunde skicka ett tackbrev via posten.

Jag förklarade att jag inte förväntade mig något sådant och hur vi alla som gett en slant är de lyckligt lottade eftersom vi har möjligheten att faktiskt både hjälpa andra och klara oss själva. 

Jag förmedlade också hur många som sagt till mig hur mycket de känner för dessa barn som inte har det mest självklara i livet, en förälder!

Director berättade att han nu har 68 barn på barnhemmet och att läget är svårt på många sätt.

Barnen, hur synd det än är om dem- är fortfarande barn. Trotsiga, svårt att sova, är överallt och ingenstans osv. Mitt i allt detta står Director och hans fru och son själva och skall försöka ta hand om var och en på alla sätt.

Han berättade också hur han varit tvungen att flytta på en del av dem stora flickorna för att de skolvägrat och haft dåligt inflytande på dem andra.

Det kan låta hemskt men jag förstår honom, han är fortfarande bara 1 person!

Efter alla papper var påskrivna så frågade Director oss om vi följa med och titta på när barnen badar. Han berättade att han nu försöker lära alla barnen simma då det är livsnödvändigt med tanke på floden som rinner precis utanför.

Självklart ville vi det.

Alla 40 barnen (som var där just då) packades in i en minibuss, haha.

 

I bilen hann jag prata med J en liten stund och frågade vad han kände då han var ovanligt tyst och tagen.

Han var naturligtvis jätte berörd och sa flera gånger att det är fruktansvärt att ett sånt här ställe ens skall behöva finnas. R & D hade tidigare berättat om en av pojkarna som vi såg där som hade hjärnskador efter den misshandel han varit utsatt för som barn. Där finns barn vars föräldrar kastat ner dem för trappor eller stampat på dem tills de hör benen krossas..

Flera av dessa barn har gått igenom skärselden och jag har svårt att förstå hur man någonsin kan le igen..

Och trots alla hemsktheter, plågor och ofattbara händelser som drabbat dessa barn är de fortfarande just det: Barn! De leker och skojar och hade du inte vetat vilka de var hade du aldrig kunnat gissa att de har den bakgrund och de omständigheter de har.

       

Efter en stund som publik vid poolen bestämde jag, J, R och D att det var dags att dra sig. Vi sa hejdå till de älskade barnen och begav oss vidare.

 

Jag vill tacka alla er som gav en slant för att ni gjorde detta möjligt. Varenda krona kommer göra skillnad för dessa barnen som bara haft oturen att födas under olyckliga, ja ibland till och med fruktansvärda förhållanden. 

Från djupet av mitt hjärta började jag tro mer på mänskligheten när jag såg hur många som är beredda att fatta varandras händer och faktiskt hjälpa de som ligger ner att stå igen!

Det är bara när vi tillsammans samarbetar som vi kan förändra för varandra.

Jag kommer åka till CPH fler gånger, troligtvis redan nästan år och jag hoppas innerligt att alla de kärleksfulla klappande hjärtan där ute vill hjälpa barnen då också.

Jag, J , barnen och Director önskar er alla all lycka och välgång i livet.

Med kärlek.

 

 

Han blev irriterad som få när jag höll fast kameran och trots att jag behöll mitt lugn hoppade den rackarn upp på mig och bet mig.

Nu är jag rädd... Kommer jag dö nu???

Mvh Rabies Bella

Varje gång är det samma sak. Iallafall starten.

Det är som mina trötta ögon plötsligt kan se solklart och som min kropp bara vill dansa runt av energi och upptäckarlust.

Och Bali blev ingen avvikare.

Sedan den där första dagen som var för ynka 6 dagar sen har massor hänt.

Bleka kroppar i vattnet, 3 utlästa böcker, solsvedda axlar, hårda bungalowsängar, mjuka hotellsängar, solmogna frukter, snorkling i korallrev, tådopp i hisnande vattenfall, födelsedagsfirande, strandhäng...

Och alla dessa varelser vi mött:

Humoristiska balineser, vänliga balineser, småbittra balineser, dumsnälla apor, listiga/ tjuvaktiga apor, flockar med delfiner som leker kurragömma för alla ivriga båtar med turister i, Nemo och hans familj i en anemenon- nej anemeneno- anen..,

skitiga byrackor, sockersöta byrackor, aggressiva byrackor, småsmåsmå mygg, kackerlackor, Mr Miyagi:s lookalike, barn med bambiögon som ber till ens ömma hjärta som visst vill köpa ännu ett snäckhalsband, försäljare med alla möjliga delikatesser och hantverk..

Platserna vi hitills hunnit avverka är:

Kuta och Lovina

Dessutom har vi gjort utflykter till Tanah Lot, Uluwatu, Git Git waterfall och Bedungul.

Var och en med balndat omdöme, men det sparar vi tills vi kommer hem.

Imorgon börjar nästa resa, den som bär till Ubud med spänning.

Inom de närmsta dagarna kommer också J få sin födelsedagspresent av mig, han säger sig inte ha en susning men innerst inne vet jag att han nog funderat på det hela med mer resultat än så ;)

Allt är bra och livet bär oss på silverfat just nu.

Puss och Kram tills vi ses.

/Bella

Varje gång är det samma sak. Iallafall starten.

Det är som mina trötta ögon plötsligt kan se solklart och som min kropp bara vill dansa runt av energi och upptäckarlust.

Och Bali blev ingen avvikare.

Sedan den där första dagen som var för ynka 6 dagar sen har massor hänt.

Bleka kroppar i vattnet, 3 utlästa böcker, solsvedda axlar, hårda bungalowsängar, mjuka hotellsängar, solmogna frukter, snorkling i korallrev, tådopp i hisnande vattenfall, födelsedagsfirande, strandhäng...

Och alla dessa varelser vi mött:

Humoristiska balineser, vänliga balineser, småbittra balineser, dumsnälla apor, listiga/ tjuvaktiga apor, flockar med delfiner som leker kurragömma för alla ivriga båtar med turister i, Nemo och hans familj i en anemenon- nej anemeneno- anen..,

skitiga byrackor, sockersöta byrackor, aggressiva byrackor, småsmåsmå mygg, kackerlackor, Mr Miyagi:s lookalike, barn med bambiögon som ber till ens ömma hjärta som visst vill köpa ännu ett snäckhalsband, försäljare med alla möjliga delikatesser och hantverk..

Platserna vi hitills hunnit avverka är:

Kuta och Lovina

Dessutom har vi gjort utflykter till Tanah Lot, Uluwatu, Git Git waterfall och Bedungul.

Var och en med blandat omdöme, men det sparar vi tills vi kommer hem.

Imorgon börjar nästa resa, den som bär till Ubud med spänning.

Inom de närmsta dagarna kommer också J få sin födelsedagspresent av mig, han säger sig inte ha en susning men innerst inne vet jag att han nog funderat på det hela med mer resultat än så ;)

Allt är bra och livet bär oss på silverfat just nu.

Puss och Kram tills vi ses.

/Bella

En smygtitt:

På Torsdag tar jag syrrorna, morsan och tjej kusinen och drar till Budapest.

Tjejweekend på hög nivå :)

Vi har gjort en resplan men eftersom vi också vill ta dagarna lite som dom kommer har vi några få måsten och resterande punkter är "om vi känner för det" grejer.

Måsten:

*House of Terror (Museum som skildrar den brutala historia som Budapest och stadens invånare fått genomlida)

*Hard Rock Café & New York café (Hard rock café är ett måste för mig och min syster som går fullkomligt bananas på deras nachotallrikar som är av världsklass. Ett måste i varje storstad! Café New York, skall tydligen vara världens största café och mammas bekanta som nyligen var i Budapest rekommenderade detta.

* Båttur på Donau (Mitt måste men om man är i en stad som har en stor världskänd flod som delar den på mitten bara måste man ju uttnyttja detta, och allra helst vid kvällstid då mörkret lagt sig över budapest och stadens lampor lyser upp som en stjärnhimmel)

*Termalbad (Ungerns stolthet)

Budapest är också känd för sina maffiga byggnader och den kulturintresserade finner många lockelser såsom Fiskebastionen, S.t Stefan basilikan och Parlamentet.

Jag själv är en sån där Medium.

Jag älskar att betrakta pampiga byggnationer men brukar ofta känna att det räcker med 1-2 stycken sen känns det som man sett alla.

Vi tänkte inte shoppa så mycket utan lägga krut på att umgås, utforska staden och njuta.

Mitt finfina resesällskap har ingen erfarenhet alls av weekend så jag får väl utse mig till experten inom detta även om inte heller mitt CV är så långt inom weekend changren.

Detta blir dock första gången även för mig som vi hyr lägenhet istället för hotell.

Att prova på att resa med en lite tunnare plånbok ska faktiskt bli roligt.

Det ska också bli kul att få berätta för er vilka planer som blev genomförda och att summera Budapest betyg som weekend resmål.

På återseende

Viszlát ;)

Så mycket som jag skrivit men inte vill skrika ut här.

Idag är det en mörk kväll, hoppas ljusets strålar når mig redan imorgon.

Tills dess Må gott.

Förr eller senare kommer detta gå åt skogen om vi inte gör någonting.

Min farfar sjöng den för mig när jag var liten.

På den stora pianopallen satt jag tätt intill min farfar och lät benen dingla i takt till farfars klinkande.

Jag älskade den, den var så sorglig och mysig på samma gång.

Väckte stora funderingar i en liten flickas huvud.

De där pianostunderna med farfar har av någon anledning blivit till några av de tydligaste minnesbilderna från min barndom♥

Ikväll ha jag roat mig med att slå upp lite roligare ord. Guldkornen:

hade gärna morgonmyst med denna lilla damen som jag gjorde för några helger sen♥

Idag är det bara jag själv.

eller?

tittut ossy

pusspuss

Slut på det roliga och dags för tentaplugg igen, inatt satt jag uppe till 2 och vrålpluggade..

Distanskursen på 50% vart mycket mer krävande än jag trodde.

Fööra veckan hade vi inlämningsuppgift OCH 75 sidors läsande i kursboken.

Ja det kanske inte låter så mycket men jobbar man dessutom 75% och det är strålande väder ute har man varken speciellt mycket tid eller stor lust att sätta sig vid datorn..

Så nu ligger jag givetvis efter och jag undrar hur i hel***e jag ska få detta att gå ihop.

Mit sociala umgänge ligger på botten just nu och jag har varit en väldans dålig vän som knappt hört av mig till nån dom senaste veckorna.

Dessutom åker J till Jkpg om c:a 3 veckor för att jobba där hela sommaren och ja, då vill man ju gärna ha lite tid ihop med honom också.

Jag hatar att gnälla och speciellt när det är jag själv som är orsaken till att det är som det är.

Jag blev ju inte direkt tvingad till att läsa distanskursen.

Så istället slår jag min dumma skalle i bordet och tänker *stupid, stupid, stupid* "What did you expect?"

Jag vet att om jag klarar den kommer jag säkert gå på en ny kurs till hösten men snälla slå mig i skallen med nåt hårt om jag söker in till kurser som går på halvtid på distans igen.

Ok?!

Nej nu är det skärpning också återgår vi till pluggandet.

Tanken på dem 3 B:na som väntar i sommar gör min känsla lättare och mina brydda funderingar ljusare.

Vi kommer besöka barnhemmet som jag och Lina var volontärer på förra året.

Denna gånger kommer vi samla ihop pengar innan för att bidra med en liten större sak till barnen.

Jag hoppas att både vänner och familj kommer hjälpa till att skrapa ihop till detta.

Jag återkommer med mer specifik information om vad vi kommer köpa.

Alla är naturligtvis välkomna att bidra och bilder kommer läggas upp både här och på min FB sida sen.

Jag hörde skrämmande historier när jag var där och jag är så tacksam och glad att jag faktiskt fått stirra den hemska verkligheten rakt i ögonen.

Det har på många sätt gjort mig till en bättre människa.

Alla borde göra minst en sådan här resa någon gång i livet.

För några månader sedan såg jag på efter tio och en gripande intervju med en kvinna, bara strax över 40 som insjuknat i ALS.

Hon hade en son på dryga 3 år och berättade sin gripande historia om den dagen hon fick sin dödsdom.

Helvetesdagen hon aldrig glömmer!

Det mest fantastiska var att under intervjun lyckades hon ändå förmedla en livsglädje och lämnade efter sig en känsla av välbehag då hon berättade att hon under denna resa som pågått sedan hon fick beskedet också träffat kärleken.

På grund av denna resa, denna helvetes sjukdom hade hon träffat kärleken♥

På en rehabiliterings klinik på teneriffa mötte hon mannen i sitt liv och nu är dom förlovade.

Mitt i denna fruktansvärda tragedi tittade solens strålar fram.

Jag har tänkt på den intervjun ibland också igår, igår hittade jag hennes blogg.

Det är fler än jag som blivit tagen av denna kvinnas ofattbara livsglädje och förmåga att se ljuset och hoppet när natten är som mörkast.

Marias historia är välvärd att uppmärksammas, den får mig att inse hur skört livet är och i ett handslag eller en vanlig tisdag i mars kan allting plötsligt rasa och vändas upp och ner.

Detta innebär givetvis att vi kommer bo på olika håll hela sommaren :(

Tråkigt såklart men jag försöker att tänka positivt.

Med mitt nuvarande schema på 75% (vilket jag hoppas jag får behålla) har jag massvis av ledig tid mitt i veckan och kan åka upp och stanna flera dagar :D

I mitt älskade Jönköping♥

J kan komma ner ibland på helgen och han har blivit lovad att få några dagar ledigt mitt i veckan också.

Det är dessutom svårt att inte se fram emot denna sommaren då jag har en hel del skoj inplanerat redan.

2012 började inget vidare för mig men jag hoppas verkligen få ta revansch med start i sommar!

Och snälla, snälla, snälla farbror Springsteen. Spela min favoritlåt på Ullevi.

HATKÄRLEK!!

Så inser jag plötsligt vilken giganstisk snok jag har från vissa vinklar.

Tvi vale.

Jag förstår inte vad som hänt med mig i helgen.

I Fredags började det hela med att jag mådde riktigt pissdåligt på kvällen, var övertygad om att jag skulle bli sjuk, ja kanske dö (viss överdrift kanske men ni förstår känslan).

Ont i hela kroppen och slut i rutan.

Hela grejen blev ju knappast bättre av att jag dessutom befann mig på jobbet och skulle sova där på natten...

När en av grabbarna kom in för att lämna min nyckel som han lånat så låg jag exakt som på bilden vid skrivbordet, fint!!

På natten sov jag 7 timmar och vaknade av alarmet vid 8.

Kände mig hyfsat pigg på morgonen.

När jag kom hem vid 11 kunde jag ändå inte sluta gäspa och sov 1 ½ timme på eftermiddagen sen vankades det kalas.

På kalaset fick jag be om 2 alvedon och slocknade nästan i soffan vid tårtdax.

PÅ kvällen somnade jag så fort vi kom innanför dörrarna vid 23.30 och sen började helvetet.

Vaknade 1, vaknade 2, vaknade 3.15, 4.30, 7.30, 8.30 och slutligen vid 11..

Hade de sjukaste och äckligaste mardrömmarna någonsin, där jag var medveten om att jag sov och försökte vakna genom att nypa mig i armen. Vaknade, var vaken 1 minut och insåg att jag fortfarande sov då hela mardrömmen började om igen, nöp mig i armen och vaknade, efter 1 minut började mardrömmen igen och jag insåg att jag fortfarande sov... USCH!!!

Fruktansvärt otäckt var det och vid fjärde eller femte försöket lyckades jag vakna på riktigt och vågade inte somna om på nån timme...

Idag var jag helkonstig på dagen och kände mig lustig i hela huvudet, som att jag var utanför mig själv men sen blev det bättre och jag gick till och med på bio med lilllillasystern.

Ikväll är jag helt slut igen och vill bara lägga mig och sova.

MEN.. självklart måste jag plugga.

Suck!

Lustig helg och lustigt tillstånd...

Bland åkrar, ängar, skogar och bäckar.

Här cyklade jag till skolan i 5 år och här sprang jag omkring med sommarbruna ben och lekte, håvade och klättrade i träd.

Jag älskar denna lilla byn, många av mina finaste minnen är etsade i bygdens gator och hörn.

De bästa åren i min barndom ägde alla rum här.

Jag och J åker ibland ut dit för att promenera och hela tiden tjattrar jag i hans öra om minnen jag har vid ställen vi passerar.

Det kvittar hur många orter eller ställen jag bor på, här kommer jag alltid känna mig hemma!!!

Den här hälsningen hängde vid ett staket till en hage =)

Suveränt bra och rolig också.