Min farfar sjöng den för mig när jag var liten.

På den stora pianopallen satt jag tätt intill min farfar och lät benen dingla i takt till farfars klinkande.

Jag älskade den, den var så sorglig och mysig på samma gång.

Väckte stora funderingar i en liten flickas huvud.

De där pianostunderna med farfar har av någon anledning blivit till några av de tydligaste minnesbilderna från min barndom♥