Att vara ifrån varandra..
Jajja: Ja, både han och jag har lite ångest över det. Vi ska vara ifrån varandra i 7 veckor, GAAAH :S
Detta med att vara ifrån varandra så länge, som denna resan kommer innebära är någonting som jag funderat och vi diskuterat om massor.
Jag kan lika gärna dra hela mitt resonemang här med en gång när vi ändå är inne på det.
Att jag älskar att resa och se nya platser och miljöer är ju knappast någon överraskning.
Mitt stora intresse för människor, min utbildning, ett brinnande engagemang och mitt äventyrslystna sinne gör att hela jag skriker efter att få göra något sånt här.
Jag har velat åka iväg och göra nåt "större" så länge jag kan minnas.
Sen träffade jag ju J, började plugga, blev "fast och bunden till skolan i 2 år" och så har det rullat på.
När Lina och jag började prata om detta (för över 1 år sen) och det visade sig att hon kände samma sak så sa jag till henne "om du kan vänta tills jag gått ut skolan så gör vi detta ihop sen, jag lovar".
Och nu känner jag att det är nu eller aldrig (typ...)
Jag fyller 25 i år.
Tankar och funderingar på att så småningom (förhoppningsvis) få barn är inte jättelångt borta.
Jag slutar skolan i sommar och vi kommer med 98% säkerhet flytta efter sommaren.
J vill inte göra en sån här resa!
Att jobba med människor är mitt intresse, inte hans!
Min syster VILL göra det och är i nuläget lika fri och obunden som jag.
Det känns som att ska detta bli av och göras så ska det ske nu för det är ett gyllene tillfälle.
Och att jag träffat J gör ju ingen skillnad i min längtan att få göra en insats.
Det enda som är skillnaden är att jag har någon att längta/ sakna efter.
Jag vill inte grusa mina drömmar och mål på det planet i livet bara för att jag träffade honom♥
Han är mitt liv till stor del men jag är fortfarande Bella.
Bella med ett (tror jag) stort hjärta som brinner för att få göra en insats och få perspektiv på livet.
Vi är vi men också Han och Jag!
Och i Augusti har jag och J varit ihop i 3 år.
Vårt förhållande är relativt stabilt och tryggt inbillar jag mig =)
7 veckor ifrån varandra ska vi väl klara?!
Eller hur?
7 veckor är väl inget problem i ett så här långt förhållande?
Peppa mig att följa mina drömmar även om jag har en pojkvän som jag avgudar :)
Jag älskar dig oändligt från alla avstånd♥
Men jag då?????? Jag kommer att saknar er i 7 veckor - vilken djävla tur att Wilma inte är så stor så att hon oxå hakat på. Buääääh!
Fast ni vet att jag stöder er o tycker att ni gör helt rätt som ser omkring nu när ni har tillfälle till det - men jag längtar redan tills ni är hemma igen så jag vet var jag har er <3
Och eftersom jag ställer upp för er nu så är det inte mer än rätt att jag får ett barnbarn som tack för det..... ha ha
Du gör helt rätt som gör det "medan du kan", annars kommer du sitta där sen och ångra dig ;-).
7 veckor fixar ni galant, det är ju inte direkt någon "supa-sola-bada-resa" du ska på, det kommer gå strålande.
Kram!!!
haha mamma lilla.. som sagt du kommer klara dig galant <3
och så klart även du syster yster, tänk bara vilken upplevelse vi har framför oss! och 7 veckor är faktiskt inte såååå hilma lång tid när man tänker efter. PUSS
Det kommer att gå strålande, alltid bra att få längta lite efter varandra me;)
Hihi rolig mamma du har, som hoppas på barnbarn sen;)
Jajja.
