Jaha så blev man väckt igen imorse av nån skum kille som ringde igår med.
Kl 20 över 6 igår och presenterade sig som Johan från J-köping.
Han sa att vi hade träffats och att han hade fått numret av nån Malin.
Jag sa till honom att han måste ha ringt fel men då frågade han om det inte var Gabriella som skulle flytta till Jönköping...
Ehh... hur fanken kan han veta det??
JAg fattar ingenting, sen ringde han imorse vid 9 och frågade hur det var och vad jag gjorde..
När jag sa att jag inte visste vem han var så la han på luren.
Men herregud, vad är det för psyko som håller på:..

Jag har ingen kompis som heter Malin och jag har fan inte varit ute i Jönköping och träffat nån Johan.
Ochså ringer den jäkeln från dolt nummer också.
Ringde till eniro men dom kunde inte spåra det. :(
Creeepy..

Nu är det snart dax för jobbet, inte många dagar kvar där nu , Sen får vi se vad som händer.
Ska prova på det iallafall. Misslyckas det så misslyckas det. Då har jag iaf. testat och gett det en chans. Men nervös är jag, så in i helsikes nervös..
Kommer sakna mamma, pappa och syskonen så mycket. Och dom få vänner jag har kvar här.
Ania, Fredrik, Madde, livet blir tomt utan er..
Men så är det väl, vi blir vuxna och tar oss vidare allihop.
Sverige är så stort, världen är så stor och det är så mkt man missar om man bara stannar på ett ställe hela tiden.
Lilla jag ska prova mina vingar och min självständighet och kanske går det vägen, kanske inte men om inte annat så har jag provat dom iallafall och behöver aldrig vara bitter för att jag inte gav det ett försök.


Denna låten är sååå bra, klassikern från Shrek, hittade den på Elins blogg. Helt klart veckans bästa låt.

Förresten, dagens låt:

Timbaland- "It's to late to apologize"..


Läskigt bra..

Så nu ska jag snart åka iväg och äta lite middag hos min käre far.
Får väl passa på o träffa alla nära och kära så mkt som möjligt nu.
Och jag som är en sån familjegris också.
Hur ska jag klara mig utan lilla älsklings familjen..

Men å andra sidan. Nån gång måste man ju bli vuxen. Nån gång måste man ta sig vidare.
Och jag vill inte bli en bitter gammal challan- arbetare som inte gjort nåt annat och tagit sig någonstans dom sista 25 åren.
Dessutom hade aldrig den här möjligheten dykt upp på challan.
Ska bli så skönt att slippa ovissheten från ena månaden till den andra om du har råd o leva eller ej.
Gud vad skönt o slippa....

Jag vill skicka en kram till alla mina söta kompisar som stöder och peppar och gläds så för mig..
Jag måste ha världens bästa vänner.

 puss ida :)         Madde och Sandra på lyset :)  

 syster o jag



 sofie o jag på Grand                Älskade Ania som brud.


Ni är underbara allihopa puss på er!!!     

Förlåt att jag är tjatig men det här är det enda mitt liv existerat runt dom senaste dagarna.
Tror jag har bestämt mig nu.
Men det känns inte så kul, men jag måste tänka på det bästa för mej den närmsta tiden.

Jag menar tänk om det är världens sämsta skitjobb? Tänk om jag inte alls trivs? Tänk om personalen mobbar ut mig totalt? Tänk om kärringen är fruktansvärd och hatar mig mer än alla andra?
Tänk om jag Jönköping är en jävla skitstad och jag längtar hem nåt fruktansvärt? Och WIlma, hur skulle jag klarat mig utan henne? Hon är ju ALLT för mig.. Och Ozzy, vad hade jag gjort med honom? Och gå med dubbelhyra i 3 månader, hur fan skulle jag klarat det? Jag fattar det inte..

Om det bara kunde finnas en sketen liten etta som stod tom nånstans i närheten. Den kunde varit risig och så, bara jag kunde bo i den så..

Men å andra sidan, tänk om en sån här chans aldrig kommit igen? Tänk om jag det här är vad jag är menad till o göra? Tänk om detta bara en prövning? Jag sa till Simon häromdagen att jag kunde inte förstå hur jag kunde få så jäkla mycket motgångar i mitt liv, jag menar herregud jag som är kristen och allt, borde inte Gud visa lite tacksamhet för att en ung människa som jag med fullt med ateister runt mig fortfarande kan stå för att ajg tror på och älskar Gud?
Men då sa han, säger inte Gud att livet ska vara fullt av prövningar. Jo det gör han faktiskt!!
Och han säger också att han är med oss i allt vi gör och allt vi känner. Han är den som bär oss när livet är som svårast. Vet att jag skrivit denna dikten förut på lunar men den beskriver verkligen hur jag ser det hela.


FOTSPÅR!

En natt drömde jag vandrade längs med en strand tillsammans med Herren.
Många scener från mitt liv blixtrade över himlen, och vid varje scen såg jag fotspår i sanden. Ibland fanns där två par, ibland bara ett.
Detta bekymrade mig eftersom jag vid de svåra stunderna i livet, när jag plågades, sörjde eller var bedrövad, bara kunde se ett par fotspår, så jag sade till Herren:

"Herre, Du lovade mig att om jag följde Dig så skulle Du alltid gå vid min sida. Men jag har sett att det bara finns ett par fotspår i sanden vid mina svåraste stunder. Varför övergav Du mig när jag behövde Dig som mest?"


Herren svarade:

"Mitt barn. Jag älskar dig och skulle aldrig överge dig  Vid de tillfällen då du bara ser ett par fotspår, då bar jag dig."

Jävlar, sicken känsla...
Nu börjar jag bli riktigt nervös, stressad och ångestfylld.
Hur fan ska ja kunna somna ikväll??

Som jag behöver tur, lycka, flyt och förståelse nu.
Jag vill så gärna, så gärna.
Stöd mig, peppa mig, var där.

Jag försöker och göra mitt bästa och var en bra människa.
Snälla låt mig få lite belöning nu..

"Och jag är med er, alla dagar, till tidens slut" (Matt 28:16-20)

Var med mig nu, jag behöver det..

                                             
                                                                  

JISSES, vilken ångest jag har nu.
Beslutsångest, hur ska jag göra? Vågar jag förlita mig på att allt ordnar sig? Är det fel o ge upp allting bara för o gå sin egen väg? Hur fan ska allt lösa sig?
Jag har försökt, försökt, försökt att söka lägenhet överallt dygnet runt, men de verkar ju som o leta efter en nål i en höstack. FAn om jag skulle behöva tacka nej till en sån här chans, "once in a lifetime."
Ge mig lite flyt nu. Hjälp mig!!

Usch, måste ut på en promenad och rensa skallen. Min håriga sambo väckte mig kl 06.25 och ville ha kel.
He, he. O sen var det ju kört o somna om. Nej, ut på en prommis.

Ha det gott och hålla alla tummar ni har för mej :)

Kram

Inte mycket som händer en ledig dag nu för tiden.
Många av dom dom man tog en kaffe med på stan när man hade fridag har flyttat nu.
Och dom få som är kvar är ofta upptagna och den som jag brukar träffa mest, söta Ania är fortfarande i Polen :(
Saknar henne såååå mycket men hon kommer hem ikväll så imorgon ska jag minsann hem o flyga på henne.

Hmm... får de hur framtiden blir för mej nu, ni som känner mig vet att det kanske, kanske är en förändring på gång. ganska snart i så fall. Hoppas och ber för att allt ska lösa sig för jag klarar nog inte att lämna bort min kära håriga sambo. Märker nu hur mkt jag saknar honom bara jag är borta nån dag. Min älskling !!!

 Ozzy- Håkansson <3

Har precis hällt upp mig en kopp kaffe. Jävla Simon som gjort mig beroende av det. Han dricker ju bara typ 3 kannor om dagen. Och jag som tjatar på honom om att sluta men nu börjar jag själv bli besatt.
Nåja, dax att göra något vettigt. Typ, städa eller nåt.
Hörs kanske senare.

"Lev ditt eget liv, för du skall dö din egen död"

Hemma igen efter middag hos lilla mamma med Lasse, Plutt, Wilma, Lina, Hanana och Irja & Hans.
Trevligt som alltid och jag mår så bra i familjens sällskap.

Satt och funderade. Det är egentligen ett mirakel att jag finns med överhuvudtaget idag, att jag sitter i en egen lägenhet med en hårig liten sambo. Knegar på ett jobb och tjänar mina pengar och lever som en hederlig svensk, betalar skatt och räkningar och allt vad det innebär.
Aldrig kunde man trott det om man vridit tillbaka tiden och kollat på mig för några år sedan. Hade jag inte haft min mormor, farmor, mamma och pappa tror jag aldrig jag hade kunnat få en framtid. Jag var illa ute, hade alla förutsättningar för att misslyckas och förmodligen inte ens finnas till.
Många tittar tillbaka några år och säger att det var så skönt o va barn/ tonåring. Att livet var så enkelt och man hade inga bekymmer. Åh, vad många önskar dom kunde gå tillbaka och leva där igen.

ALDRIG jag. Jag skulle aldrig vilja uppleva det igen. Allt blev så fel, jag hamnade så snett, kom in i djupa deprissioner, umgicks med knarkare och bottenskrap, förlorade en förälder just när jag behövde henne som mest.
Jag kan börja gråta bara av att tänka tillbaka.
Jag har kanske inte mycket som inte någon annan 21 åring har, jag är kanske inte världens lyckligaste, faktum är att jag nog är ganska mycket nere i svackor och blir deppig igen, jag önskar jag hade mer än vad jag har men en sak har jag som få 21 åringar har. Och det är den känslan av att jag faktiskt tagit mig levande ur allt helvete och att jag valde att börja om. För det var inte lätt, det var det värsta helvete jag någosin gått igenom. Det är inget jag önskar min värsta fiende. Inget barn borde få uppleva det!!

Jag har mina nära och kära att tacka för det men också mig själv. Även om jag inte har mycket så uppskattar jag det jag har så mkt mer än många gör. Jag vet var jag kunde varit, eller rättare sagt var jag hade varit om jag inte kämpat mig igenom det svåra. Jag tror jag hade slutat som ett lik på bårhuset innan jag var 20 ifall jag inte hade orkat, ifall mina föräldrar och vänner inte hade orkat.
Jag är inte stolt över nånting jag gjorde under den tiden, jag önskar jag kunde göra det ogjort och det är så mycket jag önskar jag kunde ta bort från mitt förflutna, saker jag önskar jag hade sagt och gjort som nu är för sent. Och lika mycket saker önskar jag att jag inte hade gjort eller sagt. Jag skäms över det men kommer ALLTID gå med huvudet högt för att just jag är en av dom som inte fastnade i det och valde livet framför döden!!!

En text som får mig att gråta just för att den är så känslosam och påminner mig om så mkt. Det är så många jag skulle vilja tillägna den. Det finns så många som jag står i tacksamhets skuld till:

"Och jag har levt mitt liv som ödet styrt mig
Jag var en vind som drog förbi
Och jag har burit på så många lögner
Jag bara vägra att bli fri

Jag kunde vara som nån annan än mig själv
Men du såg mig som jag är

Ödet var min väg
Den tog mig överallt
Tillbaka till mitt liv
Ödet var min väg
Men nu är jag mig själv
Nu vet jag vad jag vill

Och jag förstår nu, att mitt liv är till för mig .."

ARTIKEL INSATT I KRSTD BLADET ??1202

Till minne:

Den 15:e December försvann Gunni Persson från de levandes skara. Och i samma ögonblick blev världen en smula fattigare och kallare. Hon var en märklig människa, med ett stor hjärta för både människor och djur.

Jag lärde känna henne något år innan jag lämnade över min verksamhet som "doktor" för mina vilda djur.
Mina resor och min alltmer utåtriktade verksamhet gjorde att jag inte kunde ägna mig åt denna syssla längre.
Gunni var den självklara efterträdaren. Hon hade en sällsynt naturlig fallenhet för att handskas med djur.
Många gånger såg jag små vettskrämda och plågade varelser bli alldeles lugna när hon tog dom i sina händer.
Hennes kärlek till allt som levde strömmade ut hennes händer- djuren kände intuitivt detta och deras rädsla vändes till trygghet och förtröstan.
Otaliga små pickande fågelhjärtan har hon lugnat med sin mjuka och lågmälda stämma.


Men Gunni hade inte bara känsla för sina befjädrade och bepälsade patienter. Hon hade också en stor kunskap och ett skickligt handlag.
Hon skydde inga ansträngningar när det gällde omsorgen om sina skyddslingar.
Många försommarnätter har hon vakat för att kunna ge vilsekomna fågelungar mat i rättan tid.
I timmar har hon masserat magen på ynkliga och övergivna igelkottsungar som haft svårt att vänja sig vid modersmjölksersättningen.
Oändligt varsamt har hon spjälkat spinkiga brutna fågelben med tändstickor och tråd. Lätt på handen och med intuitiv känslighet har hon fogat ihop benpiporna i knäckta vingar. Med sin andedräkt har hon väckt glöden i många små stackares sista livsgnutta. Ingen patient var förmer än någon annan hos Gunni.


En gråsparv fick lika mycket kärlek och omsorg som en sällsynt, exklusiv och fridlyst art. Hos henne var det individen som hade allt värde, det var miraklet att vara levande och ha en historia som betydde allt. Inte alla hade förståelse för detta.


Det fanns de som föraktfullt talade om det meningslösa i att lägga ner möda på att rädda ett djur som rentav kunde räknas till de skadliga. Ett sådant resonemang hade Gunni ingen förståelse för och i dessa diskussioner kunde hon visa en tuffare sida med chockerande skärpa och bett i replikerna. Ingen enda kunde tala om för henne hur hon borde känna och tycka och tänka. Hennes kompass var stadig, hon gick sin egen väg, hon tog ansvar för sina egna beslut.
Bokslut gjorde hon i samtal med sej själv i sin lilla skrivarstuga i uthuset.


Hennes förmåga till engagemang gällde inte bara djur utan också människor. Men också där var det de svagaste och mest utsatta som hon kände mest för.
Hennes generositet var flödande och gränslös.
Varje Lillejulafton i en lång följd av år var jag och min familj bjudna till Gunni och hennes make Per på förjulsfest. Det var tillställningar som vi aldrig kommer att glömma.
Huset i Gärds Köpinge var upplyst och dekorerat som en sagoboning fylld med märkliga gestalter.
Borden dignade av läckerheter. Efter maten brukade jag och min ygste son ägna oss åt den traditionella tomteräkningen. Det fanns tomtar av alla slag. Glada och vänliga tomtar men också stränga, arga och skrämmande tomtar. Varje år blev det rekord. Jag vill minnas att tomteräkningen den sista gången slutade på nästan tvåtusen tomtar.




Vad finns kvar av ett liv som tagit slut? "I minnet bevarat" förvisso. Men också något mer.
Vi existerar i en värld där det oändligt lilla och det oändligt stora är delar av samma verklighet. Små tröstens ord till en förbisedd medmänniska eller hjälp till ett djur att hålla sin livslåga fladdrande ännu några ögonblick- sådana gärningar har ingen utsträckning, ingen vikt, ingen volym, de ligger utanför tid och rum.
De är delar av en annan matematik, som vi ännu inte förstår.
Tack Gunni för att du fanns bland oss en tid.


Jan Danielson
Annika Blom
Axel


Mormor, som jag saknar dej. Ännu är det så smärtsamt att bara läsa och skriva ner den hör aritkeln att jag fortfarade gråter mig igenom det. ´Men jag vill att alla ska veta att både jag, Jan D. och alla runtom dej beundrade dej så mycket. Hoppas jag påminner om dej..


                                                           

Jisses, vad energisk jag varit idag.
Vaknade kl halv 7 och kunde bara inte somna om. Så mycket tankar som snurrar i huvudet nu så jag har så svårt o somna om när jag vaknar på nätterna eller tidigt på mornarna.
Måste verkligen ta tag i saker och ting nu. Has to be a change..

Nåja, väl vaken så låg jag som vanligt o vände o vred på mej och försökte slappna av men det gick ju inte. Så tjugo i 8 fick jag nog och slängde på mig ett par byxor och en tröja, på med mp3:n och ut i det härliga "Höstvädret?"..
Sen promenrade jag staden runt för att sedan gå inom mcdonalds och köpa mig en latte samt b- kiosken för en tidning och ett paket cigg. sen satt jag där på en bänk i solen och njöt , titade på medan staden började vakna till liv hi, hi.

Gårdagskvällens middag med lilla mamma blev iaf lyckad. Bjöd på gott honungs marierat kött med ungsgrillade grönsaker och italiensk sallad med valnötter.
Ahhhhhhhhhhhhhhh, det ni.... ;)
Blev hon impad eller vad he, he..

Idag blir det fika med Ida på stan. Sen Sound of music ikväll.. suck, visst är den bra men jag har ju sett den typ 300 ggr nu..




ha en bra dag bröder och systrar.  :)

Good morning.

Jag bara måste få er till att läsa ett av dom bästa inläggen jag läst.
Det är så klockrent, så tankvärt och förbannat roligt.

http://sandralillaparis.blogg.se/1188842381_enligt_fina_frdommar.html

Ta några minuter, läs det och ni har nåt att tänka på resten av dagen :)

Ha en underbar dag så hörs vi nog ikväll efter min lilla mor varit här på middag.

Alla som känner mig riktigt vet att jag är helt tokig i musik.
Tror faktiskt helt allvarligt att jag skulle bli den ultimata DJ:n.
Fan vad jag älskar att lyssna och spela musik.
Sjuga till det, dansa till det, böla till det och visst kan man bli riktigt jävla glad av det också.

Brukar ha mina olika låtar som går varma, och brukar byta om i mp3:n ca en gång i veckan.
Denna vecka har börjat som en Johnny Cash vecka. En riktigt bra artist med skön whiskyröst och härligt go i sin musik.
Och jag tyckte sen jag såg filmen "Walk the line" om mr Cash så blev fan i mej hans låtar ännu bättre.
Där finns många bra men just nu rullar "Folsom prison blues", "The man comes around" och "Jackson" mest. Dom kan jag varmt rekommendera.

 Mr Cash..

Tror faktiskt jag ska bjuda min lilla mamma på middag imorgon här. Om hon kan. Har ett gott recept som jag ska göra isåfall och visa henne att jag faktiskt också kan laga mat :) Det kan hon vara värd.

Nej städning nu för imorgo får jag besök av världens bästa Ania som kommer hit o dricker kaffe med mig.

Ha det gott

Dagens ord: " När jag ser tillbaka på alla dessa bekymmer kommer jag att tänka på historien om den gamle mannen som sade på sin dödsbädd att han bekymrat sig för en massa saker av vilka de flesta aldrig inträffat"
/Winston Churchill

Hemma efter en supermysig helg i GBG. Har varit full av mys och god mat och dessutom har det ju varit hångelväder hela helgen så bättre kan det väl knappast bli  ;)
Men, men vi har alltid det bra när vi träffas, det har aldrig varit problemet. Nej det är när vi inte har varandra nära som problemen dyker upp, vi borde kanske blivit sambos direkt :P
Du är underbar men du kunde ju ansträngt dig lite mer när jag inte är där,
För jag är bra, så mkt vet jag. Och jag är värd lite mer uppmärksamhet.

Har ett problem nu, min syster Lina fyller år om ca 14 dgr och jag har fortf. inte kommit på vad jag ska köpa till henne. Det blit nog inget märkvärdigt för förra året gav jag ju henne pilgrimshalsband och örhänge för ca 800:- plus en resa med mig till Marocko.
Jag vill ändå ge henne nåt speciellt för hon är en av de två bästa systrarna som finns i världen :)
nåja, jag kommer nog på nåt.

 syster med en äkta marockan :)


Nej, time for bed kanske. Lite te, en cigg o ett samtal till madde se ska jag lägga mig.

Ciao bella.

Herregud, förbarma dig över mig..

Jag blir så arg på mig själv. Vet ju fan inte vad jag vill längre. Är så förvirrad.
Vill bara fly från mitt liv ett tag.
Det är alldelles för mycket för mig nu. Orkar inte.
Tänk att bara få börja om på nytt.
Komma nån helt annanstans, byta miljö. Åka ifrån idioter och "kioskaskrab".

Finns det nån med mer otur i privatlivet än jag?
Jag behöver fan lite flyt nu. Snälla, snälla lite flyt..

Usch vilken oro som ligger i kroppen. Magont och illamående konstant.
Ångest och förvirring.
Det är helt enkelt för mkt på en gång nu..

"Our greatest battles are those within ourselves"..

Jag har en för kärlek till Lisa Ekdahl. Det är någoting med hennes sånger som berör så djupt inne.
Alla hennes texter har en mening och man känner igen sig på ett eller annat sätt.

En ny favorit hos mej är: "Ljug för mig älskling"


 och visst är hon väl vacker.

 

Lyssna också på "Du sålde våra hjärtan",

Idag är en deppe- dag. Mycket motgångar på senaste och inte blir det bättre av att mina två närmaste vänner lämnat mig ensam i en stad jag avskyr :(
Jag saknar er som galen.






Ni är underbara Sofie och Ida och livet här är tomt utan er. Vad ni har gett mig genom årens lopp går inte att sätta ord på. Ni har varit en axel att gråta ut på och en famn som tröstar men ni har också varit den som skrattat med mig och fått mig att dra ¨på smilbanden i motgångar.
JAG ÄLSKAR ER!!!

"Det är med den sanna vänskapen som med spökena, alla talar om den men få har sett den.."

JAha, o den här dagen börjar ju med bra, eller inte.
VAknar och ska gå på toa nu på morgonen. Lägger mig sedan i sängen igen och kryper ner under täcket.
Tar en snabbtitt på klockan som jag alltid gör när jag vaknar till och jag trodde väl den skulle vara runt 7- 8.
HELVETE!!!! 11.46.
Och jag skulle bli hämtade av farmor kvart i 12.
Upp som fan och både med det först bästa som ligger framme.
Slängde ner en kam i väskan och mascaran och sen ut på parkeringen för min kära farmor har ju ingen mobil "moderniteter".
Nehe, då har hon redan kört. Efter att ringt min käre far typ 300 ggr så srtår jag där i ösregn och hoppas på det bästa, att hon inte kommit än.'
Tillslut ringer han upp och jodå, farmor är tillbaka på kalaset igen.
Dom skulle äta först sen hämtas jag upp innan kaffet.

Så nu väntar jag på att Farmor ska komma. Hatar när dagarna börjar så här. då brukar hela dagen gå åt helvete.
Nåja, måste dra mig nu. Hörs sen

TJING..

Fest hos Ania ikväll med dom kära kollegorna..
Syns kanske i vimlet..

Det värsta jag vet är en dag som idag, att inte ha tid. Att vara tvungen att försumma den ena för att ha tid med den andra.
Att vara stressad. Min kära mor skäller alltid på mej att jag aldrig kan stressa, aldrig kan skynda mig.

Men jag vill ha tid för allt och för alla. Inte känna att jag måste prioritera på grund av att jag "inte har tid".
Så alla ni som jäktar som min mamma, som känner er stressade och jäktade, läs då det här:

Det går genom tiden en säregen fläkt
En sjukdom som allmänt benämns som jäkt
och bannlyst är stunder av ro och frid
man hör ständigt "Jag har inte tid"

Du äger kanhända en sjuklig vän
det sista besöket var längesen
Du söker en ursäkt, blir öm och blid
Men tröstar dig med "Jag har inte tid"

Kanske har du en mor, ren, gammal nu?
Vars enda ljuspunkt i livet är du
Att glömma henne- är du på glid?
Ditt samvete kvävs med- "Jag har inte haft tid"

Så lever du ditt liv i stora drag
hur skall jag hinna med allt idag?
Jäkt förvandlar ditt liv till en strid
din slogan har blivit "Jag har inte tid"

Men är du har levat ditt antal av år
När döden på tröskeln väntande står
När Han kallar dig från livets id,
skall du då svara: "Jag har inte tid"...