Så nu ska jag snart åka iväg och äta lite middag hos min käre far.
Får väl passa på o träffa alla nära och kära så mkt som möjligt nu.
Och jag som är en sån familjegris också.
Hur ska jag klara mig utan lilla älsklings familjen..

Men å andra sidan. Nån gång måste man ju bli vuxen. Nån gång måste man ta sig vidare.
Och jag vill inte bli en bitter gammal challan- arbetare som inte gjort nåt annat och tagit sig någonstans dom sista 25 åren.
Dessutom hade aldrig den här möjligheten dykt upp på challan.
Ska bli så skönt att slippa ovissheten från ena månaden till den andra om du har råd o leva eller ej.
Gud vad skönt o slippa....

Jag vill skicka en kram till alla mina söta kompisar som stöder och peppar och gläds så för mig..
Jag måste ha världens bästa vänner.

 puss ida :)         Madde och Sandra på lyset :)  

 syster o jag



 sofie o jag på Grand                Älskade Ania som brud.


Ni är underbara allihopa puss på er!!!