Hallelulja!!
I know this room, I've walked this floor
I used to live alone before I knew you
I've seen your flag on the marble arch
love is not a victory march
It's a cold and it's a broken hallelujah
There was a time you'd let me know
What's real and going on below
But now you never show it to me do you?
Remember when I moved in you?
The holy dark was moving too
And every breath we drew was hallelujah
Maybe there's a God above
And all I ever learned from love
Was how to shoot at someone who outdrew you
It's not a cry you can hear at night
It's not somebody who's seen the light
It's a cold and it's a broken hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Om jag fick leva mitt liv igen!!
Om jag fick leva mitt liv igen skulle jag våga göra fler misstag
Jag skulle slappna av och skulle bli mjukare
Jag skulle vara dummare än jag varit på denna resa
Jag skulle ta färre saker på allvar och chansa mer
Jag skulle resa mer, jag skulle bestiga fler berg och simma över fler vatten
Jag skulle äta mer glass och mindre bönor
Jag skulle kanske ha fler verkliga problem men också färre inbillade
Du förstår att jag är en av dessa människor
som levt klokt och förnuftigt
timme ut och timme in
dag ut och dag in
Åh, javisst har jag haft mina ögonblick
och om jag måste göra om alltihop en gång till så skulle det finnas många fler
De är faktiskt de enda jag skulle söka
Bara tillfällen
det ena efter det andra
i stället för att leva så många år före varje dag
Jag är en av dessa människor
som aldrig åker någonstans utan en termometer
varmvattenflaska
regnrock och fallskärm
Om jag måste göra om allting en gång till
skulle jag resa med lättare bagage än tidigare
Om jag fick leva om mitt liv skulle jag börja gå barfota tidigare om våren
och fortsätta gå barfota längre in på hösten
Jag skulle gå ut och dansa mer
Jag skulle åka mer karusell
Jag skulle plocka fler tusenskönor
Nadine Stair, 85 år Louisville, Kentucky
Du har bara ett liv..
roliga bilder
Passar på att lägga upp lite bilder nu när man har så många här på mammsens data.
Detta är en bild på min galna familj!!!!!!!!!
Lina för x- antal år sedan gör sin "blåsfisk" min :)
Wilma har gjort Elvis till mamma :)
wilma och farfar i somras Älska mig för den jag är!!
Nu är jag innerligt trött på en sak. Måste bara skriva ett inlägg om det.
Det handlar om det här med vikt och kroppsideal.
Själv tillhör jag en av dom som inte passar in i det såkallade "idealet" för hur en kropp ska se ut. Med en del kärlekshantag och nån bilring och kanske lite för mycket gäddhäng så är jag nog inte den ultimata modellen direkt.
Men är nog ganska nöjd med mig själv ändå, visst det finns det saker som jag skulle vilja ändra på på min kropp (det ska jag inte ljuga om) men det har nog alla människor inkl. Gisele Bundchen, Kate Moss,Cindy Crawford och resten av dom där tändstickorna på catwalken.
Jag blir bara så himla ledsen när jag ser hur människor som har lite hull och former ständigt blir påpekade hur stora dom är och att dom inte ska gnälla för dom har minsann själva ätit sig till det.
För det första, varför gnäller man egentlegen över att man har en kropp med några "extrakilon" på?
Jo för att samhället och det sk. modet ser ut som det gör. Idag ska den ultimata kvinnan vara minst 1.65 men får gärna vara lite längre, hon ska ha långa smala sexiga ben (som hela tiden måste hållas nyvaxade så hon är len som en babyrumpa), förr skulle dom dessutom vara blonda med stora bröst fast jag tycker att nu har dom flesta modeller ganska liten byst men huvvudsaken är att dom är fasta och fina och det ska inte vara alltför uppenbart att man har 1 kg silikon i varje. Och rumpan ska vara stadig och fast den också och gud nåde den som har en cellulit synlig. Läpparnma ska vara fylliga och skulle man inte vara välsignade med naturliga sådana så för hesike gå till doktorn och spruta in lite skit i läppen med.
Ärligt talat, är det konstigt att folk är så ångestladdade konstant pga sitt utseende??
Och sen det där med att skylla sig själv, är det verkligen så att personen i fråga alltis ätit sig till det så dom får skylla sig själva?
Om vi tex. tar mig. Jag går upp i vikt bara jag tittar på en bakelse. Skulle jag unna mig en halv påsechips på fredagkvällen så kan jag lova att vågen på 2 kilo mer på lördag morgonen.
Jag motionerar mkt, det gör jag verkligen. Eftersom jag jobbar i hemtjänsten går jag ständigt på mina arbetspass och det är inget litet område dom är utspridda på.
Och visst jag har gått ner en del kilo sedan jag började där men inte lika mkt som jag borde.
Jag har dessutom jävligt dåliga gener, min mormor led av kraftig fetma och vägde som mest 162 kilo till sina 1.57 cm. Typ alla på min mammas sida är överviktiga (om man nu borde kalla det så)
Och som om inte det vore nog så går jag på mediciner dagligen som gör att jag har lätt för att lägga på mig.
Har jag då bara mig själv att skylla??
I småskolan fick jag ständigt höra hur ful och fet jag var vilket ledde till att jag i fjärde klass fick svår anorexi och gick ner från 52 till 38, 14 kilo på mindre än ett år och jag var alltså då 11 år gammal.
Jag låg på sjukhus, vägrade äta så det enda jag fick i mig var näringsdryck. Gixck hos dietist där jag fick en utförlig "matlista" som jag skulle följa varje dag där det stod exakt hur mkit jag skulle äta. Och jag tvingade mamma att väga maten varje gång jag skulle äta så jag inte fick ett enda gram över vad jag skulle ha. Min pubertet blev kraftigt försenad och jag fick inte mens förrän ganska sent.
Så här såg alltså mitt liv ut när jag var 11 år gammal. Och allt på grund av det jävla kroppsidealet!!
Idag lever vi i ett samhälle där alla ska accepteras för den dom är hur man än ser ut.
Mörk som ljus, kristen som buddhist, liten som stor.
Ändå gör vi precis tvärtom. Vi hackar ständigt ner på varandra och skriker ut fel och brister på den andra personen som några slags skällsord.
Håller med Sandra, jag gillar uttrycket "Alla lika, alla olika"- ungdomsrix krstd.
Jag accepterar mig själv för den jag är med fel och brister, med en något kurvig kropp och lite för stor kagge men som en dam sa till mig på ett demensboende jag jopbbade på en gång.
Jag hade hjält henne duscha och när vi var klara vända hon sig om mot mig och sa "tack lilla, söta, rara du"
"nja" sa jag "Söta, rara kanske jag kan hålla med om men så liten vet jag inte om jag är".
Då tittar hon på mig och svarar "Nej, men alla ska väl inte vara det"
Hon hade säkerligen glömt vad hon sa till mej redan en minut efter men jag bär det med mig och hennes ord gör sig ständigt påminda. För hur skulle det sett ut om vi såg likadana ut allihop??
Tillbaka i Skåne..
Så nu sitter jag hos mamma med lillskruttan i knät ständigt tjatande hi, hi. Hon e för gullig hon.
Tåget går hem klockan 15.23- känns lite trist att lämna familjen. Jag älskar dom såå.
Lilltjejen har tyvärr fått öroninflammation. Stackare, ont som fanken har hon och fick va hemma från skolan men det är ju bra på ett sätt för då fick jag tillbringa dagen med henne med :)
Igår hade vi kalas, firade födelsedagen lite i förväg. Passade bäst då pappa var uppe hos mig i lördags och hjälpte mig få ordning i lägenheten. Va på Ikea och köpte en ny soffa, superfin med schäslong och allt. Så nu kan alla vänner komma upp till mig för äntligen har jag en gästbädd igen. Det blev såklart lite annat smått och gått på Ikea också, känns kul att kunna inreda hela lägenheten precis som man vill ha den.
Igår va en jättetrevlig och mysig kväll, kul att äntligen få träffa alla igen. Hela tjocka släkten var här och jag blev verkligen nöjd med allt jag fick. Presenthögen bestod till mesta dels av vantar, mössor, halsdukar och ett underställ. Det behövs ju verkligen nu när man ska tilbringa mkt tid ute i jobbet. Kallt som tusan är det redan nu.
God mat blev det också, en pastarätt som jag fått tips om på nätet och marängsvich (eller hur det stavas) till efterrätt. Det verkade vara mkt populärt.
Synd tiden går så fort bara, man hinner knappt komma ner förrän det är dax att åka hem igen. Jag som är så familjekär. Det positiva med att bo långt bort är att man verkligen uppskattar att träffa sin familj. Man tar till vara på tiden på ett helt annat sätt.
Skulle gärna träffat vännerna också men tiden är ju knapp, hann dock med en mysig kaffestund imorse med min Ania. Saknar henne mkt när man sitter däruppe själv i skogen :)
Tyvärr har datan pajjat där hemma så det blir inte mkt skrivande här förrän den är lagad.
Nu ska jag återgå till min gulliga lilla mamma och Wilma.
Puss på er.
Jag ångrar förresten inte ett dugg att jag flyttade, att jag äntligen lyckades bryta mönstret och cirkeln som jag tarmpat runt i alldelles för länge. Detta är ett ständigt äventyr just nu. Även om det är hårt och kämpigt så får jag ut så mkt nya saker hel tiden.
Citat: "Om du alltid gör som du alltid har gjort kommer du alltid att få det du alltid har fått."
(Gick tyvärr inte att ladda upp bilder idag, synd :( )
Dagens låt!
REM- "Everybody hurts".
Den handlar om hur hårt livet kan vara, och att alla går igenom svåra perioder i livet. Men håll ut och kämpa och vet att det kommer bli bättre!!
En bit av texten, jag älskar den:
"If you're on your own in this life
The days and nights are long
When you think you've had too much
of this life, to hang on
Well everybody hurts,
sometimes, everybody cries,
And everybody hurts ...
sometimes"
Jag är så stolt över er!!
1. Jag är stolt över att ha tagit mig hit till J-köping och tagit mig från "hålan" (som Sandra kallar det hihi) även om jag alltid kommer ä'lska mysiga lilla Kristianstad och kanske kommer tillbaka en gång så är det alldelles för mkt man missar om man stannar i sin lilla hemstad hela livet. Att komma helt ny till ett ställe som jag gjort hit och inte känna en jäkel (nästan), inte vet var närmsta busshållplats är och inte vet var man närmast går o handlar är så jäkla spännande. Alla borde uppleva det!
2. Jag är så stolt över att jag lyckades bryta upp med S. och fastän att jag tycker om honom så mkt ändå förstå att jag är värd så mkt mer än att bli behandlad som nån som är bra ibland. Att jag orkade gå levande ur det (åter en gång) är beundransvärt enligt mig. Även om jag fortfarande t'nker på honom flera gånger om dagen så blir det ändå lättare för varje dag om går.
3. Jag är stolt över mina vänner och min familj. Ni är det bästa jag har och har räddat livet många gånger på mig även om ni kanske inte varit medvetna om det. Ni ahr varit så gulliga och ring och frågat flera ggr hur de är med mig och hur det går här. Tack för ni finns *puss*.
4. Jag är stolt över mig själv. att jag lyckats minska mitt midjemått en del, att jag är så självständig och förstår att man måste kämpa för saker i livet för att få resultat.
Och jag vill dessutom tacka världens bästa föräldrar för allt ni gjort för mig den senaste tiden. Jag älskar er så ,mycket för att ni ställt upp och hjälpt mig igenom både livskrisen och flytten hit. Ni är bäst.
Söta pappa och Lina 
Lilla mammaAllt nytt som har hänt!!
Så ska jag väl berätta allt som hänt sen sist jag och bloggen samsades.
Allt gick ju inte som planerat. Damen jag skulle jobba hos bestämde sig för att flytta 1 vecka efter jag börjat. så jag hann arbeta hos henne ca 6 dgr sen var det roliga slut.
Jag blev sedan lovad ett annat jobb med månadsanställning till minst 31:e Januari och blev placerade i poolen på ett äldreboende. Vilket jag inte alls trivs med just nu. Jag vill INTEINTEINTEINTE vara på ålderdomshem. Hatar det!!
Så idag var jag på en ny intervju gällande ett annat jobb inom vården, återstår att se om jag får det eller inte.
Ja, tiden sen jag flyttade upp här har verkligen varit fylld av otur.
Min kära morfar blev sjuk förra veckan och hamnade på sjukhus men som tur är har han repat sig bra och är nu hemma igen.
Och min älskade, älskade, älskade Gamla mormor gick bort från de levandes skara förra torsdagen, vilket känns oehört smärtsamt för mej om stod henne så nära :(
Men som ni vet så är inte jag den som ger upp i första taget. Jag kämpar på och försöker tänka positivt hela tiden. Det senaste halvåret har varit tufft för mej och oavsett detta som händer nu sen jag kom upp här så känns det ändå som om livet tagit en nystart i samband med flytten hit.
Här är jag ett helt oskrivet blad.
Ingen känner mig, har fördomar eller snackar skit om mej. Här får jag vara precis den jag är och bli precis den jag vill vara. Dettá var precis vad jag behövde nu.
Nu är jag trött och ska upp tidigt till mitt skitjobb imorgon. Sen kommer kanske Lina, jippi!!!!
Skriver mer en annan dag.
Älskade gamla mormor jag på min 20- års dag. Saknar dej!!!
Från skåning till smålänning
Lite vemodigt känns det allt,.
Jag tycker om min lägenhet, tycker om min balkong och tycker ommin lilla garderob till kök :)
Helt plötsligt hamnar mamma och pappa grisen nummer ett, 23 mil ifrån familjen.
Jisses!!!
Inatt var jag och Idde på Challan och fikade med Ania, hon jobbade natt. Det var minsann ganska känslosamt sen när jag skulle gå därifrån. Satt där i 3 timmar och Ania såg rätt tårögd ut när jag sen skulle gå.
Jag tyckte med det var tufft men sen vet jag ju också att jag inte flyttar till världens ände.
Vi kan ju ses ganska ofta ändå. Och jag lovar och svär att jag inte ska bli en sån som slutar höra av sig bara för att man går in på en annan väg här i livet. Förr eller senare väljer vi alla olika spår men det behöver inte betyda att man inte längre skulle ha nåt gemensamt och att man inte längre kan umgås.
Nu ska jag bli smålänning ett tag :) men det behöver ju inte betyda för alltid, Trivs jag inte har jag ju lovat både mig själv och alla andra att komma tillbaka. Men man måste iaf försöka. Ge det en chans, annars får du vara beredd att gå och trampa i samma cirkel resten av livet.
Det vill jag inte!!
Jag vill bara säga att jag vet inte hur fort jag kan få bredband i min nya lägenhet så tills dess får det vara så med bloggen.
Önska mig lycka till och be för att det ska gå vägen..
"Två vägar gick i skogen, jag tog den minst använda och det avgjorde mitt liv.."
förlåt för den jag är..
Jag vill alltid vara alla till lags och vill att alla i min närhet mår bra.
Men ibland blir det så fel.
Den här sommaren har nog varit den värsta någonsin. Jag har kommit ner i svackor hela tiden, varit jättedeprimerad och den ena insidenten efter den andra har hänt.
Jag vet att man absolut inte borde dricka när man inte känner sig 100 i psyket men det är fan i mej inte lätt att såt emot alltid, Jag vill ju också kunna ha kul och tänka på annat men sen blir det så fel ändå.
Så fort jag blir lämnad själv så bryter jag ihop. Och tro mig go vänner, det är fruktansvärt.
Det är som hela kroppen släpper fram alla känslor på en och samma gång och man vill bara krypa ur sitt eget skinn.
Jag förstår att det måste vara tufft för mina vänner att varenda gång vi festar så slutar det med att jag bölar.
Men det är inget jag gör för att jag vill ni ska tycka synd om mig eller så. Det bara blir så, det har varit jättetuftt en tid nu i mitt liv. Med motgång efter motgång och en viss person som kom in i mitt liv virade mig sakta runt hans lillfinger för att sedan knäcka mig totalt.
Det har inte varit lätt. Speciellt inte nu, tusen saker om flytten och nytt jobb, nytt liv som kretsar i mitt huvud också ska jag dessutom ha honom o tänka på. Det kommer ta tid o bearbeta, jag kommer tjuta o va lessen många gånger till innan jag kommit över honom helt,.
Och ni ska veta en sak, jag tror det finns få personer på jorden som älskar och avgudar sina vänner såsom jag gör. Dom är mitt allt och jag hoppas jag har visat och sagt det till dom många gånger.
Ibland blir det bara fel och jag akn inte göra nåt åt det. Vänner ska väl ta varandra för vad dom är??
I med och i motgångar??
Hoppas ni gör det för jag har alltid försökt finnas för er när ni haft det tufft.
Läste en artikel häromdagen med orden:
"Aldrig älskade jag dig så djupt som när jag höll på att mista dej"
Jag säger kanske :
"Aldrig älskade jag dig så djupt som när jag miste dig"
Det där med kärlek...
Stressad i väntans tider!!
Har redan varit och slängt 2 sopsäckar och en himla massa kassar och ändå har jag hur mycket som helst kvar.
Ska aldrig mer flytta, det värsta är att jag nog blir så illa tvungen. Vem vill bo i 25 kvm i resten av sitt liv?
Inte jag och Ossy iaf.
Dessutom har det återigen kört ihop sig med flytten. Går tydligen inte att få tillgång till lägenheten på Söndag.
HELVETE!! Så det verkar som jag får sova på en soffa iaf en vecka.
VArför kan inte allt bara flyta på ett för mig med nån gång??
JAg vill bara att allt ska vara över och att jag får i ordning i min nya lya och kommer igång på det nya jobbet.
Verkar iaf. som jag har avslutat en jobbig grej i mitt liv. För det har faktiskt blivit så. Du har tillfört mig mer ångest och jobbiga stunder i livet än lyckliga.
JAg är absolut ingen hopplös romantiker, tvärtom. Är nog ganska icke-romantisk av mej men samtidigt vill jag veta att du tycker om mej och hur fanken ska jag veta det när jag hör av dej typ 2 ggr i veckan, max.
Jag är trött på att värna och vara snäll och gullig mot dej utan att få någonting tillbaka,
Jag är trött på att tycka om dej men inte bli omtyckt tillbaka.
Synd, för du är verkligen toppen på många, många sätt men lär dig att värdesätta dom som bryr sig om dej.
Nu orkar jag inte vänta på att du ska förändras längre.
Jag måste gå vidare med mitt liv och kunna bearbeta tomheten efter dej :(
"I know we could live tomorrow, but I know I live today.."
Från idag mitt i packningspaniken. Jisses vad sleten man ser ut. Blek och jäklig. Mår uppriktigt sagt inte så bra nu i all kaos. Huvudvärk, magont och blödningar som fanken av all stress kroppen bär på!!
Nu är hon mamma!!
En gång i tiden var vi riktigt tajta, ja det är väl egentligen inte mer än 1 år sen. Och vi har haft skoj och hittat på galna saker tillsammans, det kan jag lova er :)
hemma hos mej och kelar med Ozzy.
Med min syster på banken!!GRATTIS REBECKA OCH VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN LUKAS!!
Dagens låt!!
The Tough Allians- "Koka- Kola veins"
Jisses vad bra den är!!!!
Otrevliga kärring!!
Det är dumt att inte alla bolag och hyresvärdar har öppet på helgen för just nu skulle jag behöva utnyttja alla lediga dagar till att ringa runt och säga upp abonnemang, teckna nya och bara flytta en del.
Såsom el, försäkringar och garage.
ABK i Kristianstad måste vara en av Sveriges sämsta hyresvärdar. Otrevligare och surare männsikor får man leta efter.
Ringde häromdagen för att fråga hur det gick till när man skulle säga upp sin lägenhet och hur det funkade med besiktning osv.
Ja, första damen jag pratade med på huvudkontoret var väl ganska ok, hon berättade att det bara var ett skicka in ett brev där det stod vilken lägenhet du ville säga upp och när.
Men när jag sedan började fråga om besiktning blev jag istället kopplad till boservice som tydligen skulle kunna "sånt bättre".
Otrevligare sate än den skatan som svarade får man ju leta efter. Fruktansvärt nonchalant.
Hon berättade för mej att det var ju faktiskt inte så att besiktningsmannen bara skulle ut en gång utan han skulle först komma och titta i lägnheten innan jag städat och kolla ifall det var något som behövde åtgärdas innan han slutligen kom ut för att kolla så städningen var godkänd.
"Jaha okej, Så han ska komma ut två gånger då?" sa jag.
"Ja det var ju det jag sa" svarade hon.
"Men jag vill ju bli av med lägenheten så fort som möjligt så hur fort kan han komma?"
"Ja, det beror ju naturligtvis på hur snabbt du skickar in papperna på att du vill säga upp lägenheten"
"Jo, naturligtvis, men jag har skrivit att den kan vara ledig omgående, redan från 1:e Oktober"
"Jaha, men det kan du bara glömma, du kommer definitivt inte få någon som flyttar in före den 1:e December för den ska läggas ut på nätet och vara ute i minst tio dagar. Det förstår du väl"
"Nej, det vet ju inte jag efterson jag aldrig sagt upp en lägenhet förut"
"Nej, jag märker det"
Är det inte så att dom som sitter och svarar i telefon eller på annat sätt jobbar med kundservice faktiskt ska vara utbildade till att vara trevliga och sätta kunden i fokus?
Är det inte dom du ska kunna fråga när du undrar nåfot och dom ska snällt och vänligt svara på den mest idiotiska fråga?
Jag har hört illa om ABK innan och det här gav mig ingen bättre bild. Satsa på att skaffa trevligare personal till era kontor.
Och du bittra tant som svarade, till dej vill jag bara säga: Gud, ser och hör dej också!!!
Dagens låt!
Hemma från jobbet ganska nyligen. Skönt, har varit en ganska jobbig kväll.
Men där är helt klart en hel del jag kommer sakna där. En del av dom är bara underbara.
Dagens låt har helt klart varit en gammal klassiker egentligen som börjar komma igen på nytt tack vare en reklam. Den rullar varm i min MP3 just nu. Helt underbar:
The flying Pickets- "Only you" Ladda hem den omedelbart :)
Looking from a window above
It's like a story of love
Can you hear me.
Came back only yesterday
Moving further away
Want you near me.
All I needed was the love you gave
All I needed for another day
All I ever knew
Only you...
Min älskade sambo..
visst är han gullig när han ligger och vilar på balkongen :)
Jag och Ozzy Håkansson!!Lifes short!!
Men skjut inte upp allting du vill göra eller uppleva. Livet varar inte för evigt och det är mycket jag vill hinna med innan det är slut.
Som Winston Churchill sa en gång:
"Det här är inte slutet, det är inte heller början på slutet, men det är troligen slutet på början."
Grattis älskade Lina!!!
Min söta syster..
Dagen då en av världens finaste människor föddes för 19 år sedan.
Min kära syster.
Hon är världens bästa, sötaste, gulligaste och raraste lillasyster.
Tyvärr har hon fått lite för mkt av dom bästa generna. För hon är sötare än sötast.
Vi är totalt olika. Hon är kort och smal och har fina mörkruna ögon och världens rakaste brunaste hår.
Jag å andra sidan är lång och har väl lite o ta i om man säger det snyggt, he, he. Ljus och blåa ögon.
Men visst ser man att vi är syskon, för vi har likadana näsor båda två, den där uppåtlutande tryn-påminnande näsan :)
Hon är begåvad i skolan, har alltid vatt den av oss som haft bäst betyg och gjort bäst ifrån sig på proven.
Hon tog studenten i somras och bokstäverna på pappret bestod väl till mesta dels av MVG och VG.
Hon lyckades bra, blev erbjuden 3 olika fasta tjänster innan hon ens slutat skolan och hon tackade ja till tjänsten på växthuset.
´Hon träffade kille för typ ett halvår sen som hon avgudar och han verkar göra detsamma med henne. Och fan ta dej Filip ifall du sårar henne, "then I blow your head of" he, he,.
Och Lina har tagit emot så mkt från mig. jisses vad många slag hon fått från mig när vi var små, jisses vad många elaka ord jag skrikit efter henne. Lilla Lina som inte gör en fluga förnär. Lilla LIna som kan vara så jävla pain i the ass, så jävla ego och så satans dum men ändå världens bästa lillasyster.
med en öl i Marocko..Älskar dej så mycket och GRATTIS önskar "big sis"
En syster
En syster är
en hjälpande hand,
bunden till dig
med eviga band.
Hon känner till
varifrån du kom.
Hon ser vad du gör
och hon bryr sig om.
En syster är någon
som är dig lik.
Hennes närvaro gör
din levnad så rik.
Hon delar både
sorger och skratt.
En syster är
en oskattbar skatt.
Dax o gå vidare.
En dag mindre i Skåne en dag närmare Småland.
Nu är det exakt 13 dgr kvar till jag börjar mitt nya jobb och jag sitter som på nålar.
O ena sidan nervös och hispig och orolig för hur det ska gå, o andra sidan spänd och nyfiken och hoppfull.
Jisses, allt håller på o bli verklighet.
Jobbade ju igår kväll och nu är det nog inte många dagar var på challan, känns bra på ett sätt för jag är duktig trött på det och har varit där alldelles för länge men samtidigt är det trist för där är faktiskt några stycken som jag är riktigt fäst vid. Och som nog är ganska fästa vid mej.
Jag har en favorit dam och en favorit herre. Och dom är så jävla roliga båda två.
Igår kväll när jag la damen så skriker hon efter mig "Godnatt, Godnatt, Birgitta. Du är min lilla älskling". Ha, ha. Såna stunder gör att man ändå orkar med jobbet, för det kvittar om jag inte heter Birgitta för den hon pratade om, var den som hade hjälpt henne och stöttat henne på kvällen, JAG!!
Det där med o jobba med dementa kan vara oehört påfrestande och tjatigt men man får sig ganska många skratt och varje dag ser olika ut.
Men it's time to move on,
Vill skriva ner en av mina favoritdikter som är skriven av en av jordens finaste personer, mormor:
Han står i fönsterkarmen, och tittar upp mot skyn
Där uppe bor hans syster, så liten som ett gryn
Hon var för god för livet ,som finnes på vår jord
Hon flög då upp till himlen, av änglar dukat bord
När han blir trött och gammal och slut är allt hans slit
Då skaffar han sig vingar och raskt han flyger dit
Hans syster säkert längtar att hålla hårt hans hand
Han syster hon är borta, hon flög till änglars land
Ha en bra dag!!!
Jag älskar Micke..
Jag har märkt att många män i min omgivning som faktiskt är riktigt bra, snälla och ödmjuka heter Micke.
I många av paren som verkar ha ett riktigt bra förhållande heter den manliga partnern Micke.
Micke verkar vara namnet på killar som överlag är bra.
Min kära pappa som alltid ställer upp och är en av världens bästa fäder heter just Micke. Han är den bästa mannen i mitt liv nu. han är allt som jag skulle vilja ha i en partner. Duktig, arbetsam, snäll, ställer alltid upp och allmänt bra.
Och en av de få vänner som jag känner som faktiskt har ett riktigt bra förhållande är Ania och gissa vad mannen i hennes liv heter, just det Micke.
Han är sååå go och charmig och ställer alltid upp för henne och i somras gifte dom sig och jag är övertygad om att det kommer hålla i evighet och mer därtill.
En blogg som jag tjuvläser ibland "handlar om" ett par som nyligen fått barn och snart ska gifta sig. Dom verkar ha ett jättebra förhållande och hon skriver alltid hur mkt han älskar henne och uppskattar henne. Och mannen heter Micke.
"Mickar" verkar vara riktigt bra killar. Man kanske skulle satsa på att träffa en Micke. Gå in på ett uteställe, ställa sig på scenen och frågar hut många på stället som heter Micke och är singlar och sen är jag ävertygad om att man hittar en bra.
Är jag dum och naiv, kanske... Men fråga dom med pratners som heter Micke om dom inte har ett superförhållande.
Jag har faktiskt träffat en Micke ett tag. Han avr snäll, snygg och verkade bra. Tyvärr träffades vi vid fel tidpunkt i livet och det hela dog liksom ut..
Oj vad klockan går, nu måste jag dra mig. Men i helgen om det blir utgång så ska jag minsann ragga Mickar..
He, he.
kram
Anias Micke :)
