Morning, morning.
En dag mindre i Skåne en dag närmare Småland.
Nu är det exakt 13 dgr kvar till jag börjar mitt nya jobb och jag sitter som på nålar.
O ena sidan nervös och hispig och orolig för hur det ska gå, o andra sidan spänd och nyfiken och hoppfull.
Jisses, allt håller på o bli verklighet.

Jobbade ju igår kväll och nu är det nog inte många dagar var på challan, känns bra på ett sätt för jag är duktig trött på det och har varit där alldelles för länge men samtidigt är det trist för där är faktiskt några stycken som jag är riktigt fäst vid. Och som nog är ganska fästa vid mej.
Jag har en favorit dam och en favorit herre. Och dom är så jävla roliga båda två.
Igår kväll när jag la damen så skriker hon efter mig "Godnatt, Godnatt, Birgitta. Du är min lilla älskling". Ha, ha. Såna stunder gör att man ändå orkar med jobbet, för det kvittar om jag inte heter Birgitta för den hon pratade om, var den som hade hjälpt henne och stöttat henne på kvällen, JAG!!

Det där med o jobba med dementa kan vara oehört påfrestande och tjatigt men man får sig ganska många skratt och varje dag ser olika ut.
Men it's time to move on,

Vill skriva ner en av mina favoritdikter som är skriven av en av jordens finaste personer, mormor:


Han står i fönsterkarmen, och tittar upp mot skyn
Där uppe bor hans syster, så liten som ett gryn
Hon var för god för livet ,som finnes på vår jord
Hon flög då upp till himlen, av änglar dukat bord



När han blir trött och gammal och slut är allt hans slit
Då skaffar han sig vingar och raskt han flyger dit
Hans syster säkert längtar att hålla hårt hans hand
Han syster hon är borta, hon flög till änglars land


Ha en bra dag!!!