Imorgon är det dax för Göteborg. Alla ni som känner mig vet vad jag ska göra där och vi
får väl se om jag kommer hem gråtfärdig eller glad som en lärka..

Hoppas bara min förkylning ger med sig. Känner att jag är på g att bli lite sjuk.
"Hej jag heter Bella och jag har Sveriges sämsta immunförsvar." Men snälla söta rara Gud, ingen feber tack :)

Saknar så många  just nu, en av dom får jag väl träffa imorgon. En annan är min lilla söta älskling till lillasyster, mina 2 kära vänner som jag jämt traggar om, Sandra, mormor och i helgen kommer jag definitivt sakna min lilla håriga sambo. Hatar o lämna honom själv. Det är ju min livspartner just nu..

Att kunna älska är verkligen Guds största gåva till människan men samtididgt innebär det så mycket lidande när man är ifrån varandra och när man mister någon.

Och Wilma min ögonsten. Utan dej tror jag inte jag hade varit här idag. Så många ggr tanken på dej hindrat mej från att göra dumma saker. För jag vill finnas där för dej såsom jag önskade att jag hade en storasyster när jag var osäker och behövde råd av någon som redan gått igenom det (nyligen).
När du blir större ska jag berätta allt detta för dej, hur du alltid varit min hjälte. Hur du redan som liten var min största tröst i livet.
Och Lina och Isac ni är med så¨betydelsefulla i mitt liv och jag är rädd att jag inte har visat det tillräckligt för er. Vi har nåt speciellt mina syskon och jag som bara syskon som älskar varandra över allt annat kan ha..

Wilma: Små stjärnor lyser också i mörkret..