Det värsta jag vet är en dag som idag, att inte ha tid. Att vara tvungen att försumma den ena för att ha tid med den andra.
Att vara stressad. Min kära mor skäller alltid på mej att jag aldrig kan stressa, aldrig kan skynda mig.

Men jag vill ha tid för allt och för alla. Inte känna att jag måste prioritera på grund av att jag "inte har tid".
Så alla ni som jäktar som min mamma, som känner er stressade och jäktade, läs då det här:

Det går genom tiden en säregen fläkt
En sjukdom som allmänt benämns som jäkt
och bannlyst är stunder av ro och frid
man hör ständigt "Jag har inte tid"

Du äger kanhända en sjuklig vän
det sista besöket var längesen
Du söker en ursäkt, blir öm och blid
Men tröstar dig med "Jag har inte tid"

Kanske har du en mor, ren, gammal nu?
Vars enda ljuspunkt i livet är du
Att glömma henne- är du på glid?
Ditt samvete kvävs med- "Jag har inte haft tid"

Så lever du ditt liv i stora drag
hur skall jag hinna med allt idag?
Jäkt förvandlar ditt liv till en strid
din slogan har blivit "Jag har inte tid"

Men är du har levat ditt antal av år
När döden på tröskeln väntande står
När Han kallar dig från livets id,
skall du då svara: "Jag har inte tid"...