LONG SEE- NO TIME
Allt bra?
Har ni följt min och syrrans resa på bloggen?
Gud vilket äventyr vi har fått vara med om.
Jag ångrar ingenting- lätt det bästa jag lagt stålar på.
Alla som kan/ vill/ funderar på en volontärresa: GÖR DET!
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så viktig och samtidigt så oviktig på samma gång.
Man inser hur lite man behver göra för att göra stor skillnad för någon annan samtidigt som man inser hur ynklig och liten man är på jorden.
Som Lina sa "Man ger så lite och får hur mycket som helst tillbaka"
Jag har känt så mycket tacksamhet dessa 6 veckor.
Tacksamhet för att jag fått uppleva detta, tacksam för att jag är född i ett I-land med lagar och regler som skyddar barn och andra utsatta.
Tacksam för min fina syster, tacksam för min hälsa, min familj, mitt skyddsnät, tacksam för dricksvatten ur kranen och tvättmaskin i källaren, mat på bordet och säng att sova i.
Listan tar inte slut.
Både jag och Lina vill åka tillbaka till barnhemmet och det ska vi.
Jag hade hemskt gärna sett att vår lilllillasyster Wilma följde med nästa gång.
Det hade gjort henne så gott att få uppleva dessa kontraster och att vid en så ung ålder få se hur det kan vara.
Dessutom tror jag att barnen hade uppskattat henne och hon dom.
Om 1 vecka fyller jag år och jag kan inte komma på en enda sak jag behöver.
Jag känner mig så rik och mycket runt mig känns överflödigt.
Jag har levt ute i djungeln i 3 veckor, tvättat min tvätt i en skurspann, haft en ryggsäck med kläder som räckt gott och väl i 6 veckor, sovit på en hård träsäng med 3 solstolsmadrasser i, ätit den enda mat som erbudits, promenerat överallt jag velat ta mig, haft hela huvudet fullt av kliande löss i 2 omgångar (Ja ni fattar) och aldrig mått så bra och känt mig så tillfreds med livet som då!
Det bästa som jag fått med mig av detta är det jag tragglar om nu: Perspektiv.
Jag har fått perspektiv på mitt liv!

Jag myste massor med lillsnuttan.
10 månader gammal så var hon yngst av de 38 barn som bodde på foundation då.
Hur jag har det?
Käre gode gud
Jag välkomnar mer än gärna: Häftiga upplevelser, trevliga möten, hisnande vyer, kristallklart vatten, sol i lagom mängd, dagar som rusar förbi, rliga människor och till och med regnskurar går bra.
Jag är inte egoistiskt och ber om det bara för min egen skull- mest ber jag om det för mammas skull.
Hon blir nämligen helhispig om hon skulle se minsta lilla tendens till gråamoln på väderkartan över Bangkok/ Ho chi minh.
Can we make this deal?
Om du hjälper mig med detta så lovar jag att försöka göra ett riktigt bra jobb på CPH och att försöka behålla min positiv inställning till varje dag.
Och om det går bra så skulle jag gärna vilja be om en liten sak till: Skulle du kunna se till att allt det jag bad om att inte ske skulle kunna gälla även här hemma i Sverige. Pussa och krama min familj och ta hand om dom till mig.
Talk to you soon.
Puss och kram Gud
/ Bella
Total haveri
Vi har liksom tänkt på 6 veckor som en bagatell- vi har ju ändå varit ett par i över 3 år.
Men inatt- ja jisses.
Klockan 4 somnade jag, utmattad av tankar, rädsla och tårar.
Jag låg och vände och vred mig och räknade om och om igen hur många dagar det var kvar tills jag åter får ligga i J:s famn och denna gången utan en stundande resa som tar oss hundratals mil ifrån varandra.
Varenda gång jag höll på att somna så vaknade jag direkt igen utav mardrömmar och hemska bilder som spelades upp innanför mina ögonlock.
Vaknade med andan i halsen och hjärtklappning.
Vi har aldrig varit ifrån varandra ens i närheten av så länge.
Han är ju min klippa, mitt stöd, min peppare, min själsfrände.
Han är en av väldigt få som känner mig innan och utan, och älskar mig för den jag är.
Hur ska jag hantera motgångar och käppar i hjulet utan J vid min sida?
Hur gör man då?
Jag är störtförälskad och upp över öronen kär i min kille.
Fortfarande, för alltid♥
Om ni lsäer här så snälla skriv en peppande kommentar, jag är ett vrak idag.
Har så ont i hjärtat och i själen!


Fii fan vad tufft detta kommer bli!!
Reseblogg
Prio 1 är att umgås med min älskade J och med min familj.
Istället kan jag meddela att jag och sis nu skaffat oss en reseblogg.
Den hittar ni HÄR!
Jag börjar få småångest inför alla flyg, allt nytt och framförallt inför att lämna min underbara sambo.
JAG ÄLSKAR HONOM TILL VANSINNE!!
Hoppas ni alla håller tummarna för att allt går bra och enligt planerna.
Morgonschemat ;)

Har precis slukat en riktig god frulle.
Ja eller det blev bara en halv mugg eftersom jag strax ska åka och köpa frallor till fika hos Fröken M =)
Har tränat (så skönt att göra det direkt på morgonen och så fort jag fixat barret så bär det av.
Love you long time ;)

Har fin ny tröja på mig i organiskt material och fina färger.
Gina is the shit ;)
Blogga under resan?
Det är flera stycken som frågat om jag/ vi kommer blogga under resan.
Ska ta upp detta med syster imorgon.
Först tänkte jag att kanske både jag och Lina kunde bloggat här på min blogg men sen efter lite funderande så insåg jag att jag nog inte vill det.
Jag vill kunna lämna ut våran bloggadress till alla så att alla som vill kan följa.
Däremot så vet jag inte om jag vill lämna ut min privata blogg till alla.
Så mitt förslag kommer nog bli att vi skaffar en tillfällig reseblogg på typ Min tur eller Resdagboken.
Eller en tillfällig på wordpress!
Jag meddelar självklart er den nya tillfällig adressen genom att skriva ut den här.
Jag hoppas också att vi ska kunna skriva en hel del, itne bara för er skull utan för våran med.
Kul att kunna blicka tillbaka =)
Så håll tummarna för att sis är med mig då, vill helst att båda ska blogga så man får med bådas upplevelse och aspekter =)
Even if
Jag har hunnit hämta mig lite och allt känns redan bättre.
Herregud, detta är ju inte för alltid.
Tilfällig lösning och varför då inte se till att göra det bästa av den.
För att då berömma mig själv lite så har jag faktiskt försökt göra just det.
Har och ska umgås med många härliga själar denna veckan.
Igår hade jag lillasyster på besök hela dagen och det var så möjsigt.
Jag ska blogga lite mer senare idag om resan.
Det är ynka 8 dagar kvar tills vi drar mot Kastrup.
Förberedelserna är i full gång.
Nu blir det att bika in till lilla staden och rensa apoteket på resemedikament ;)

"Even if you fall on your own face, you're still moving forward"
Fasa
Jag kan inte skriva någonting roligt och kul så då låter jag bli att skriva (förutom nu då).
Hela min kropp skriker, mitt hjärta håller sig krampaktigt kvar, mitt huvud skriker "vad fan håller du på med".
Jag har inget emot att flytta (jo lite för jag vill inte lämna jobbet) men det känns som att jag backar.
Backar tillbaka mitt liv som hunnit så långt, som gått en lång tuff väg sen sist, men nu äntligen läkt.
Ångest sitter i gatorna där, märken efter mina jobbigaste, tuffaste perioder i livet, salta tårar som torkat fast i kullerstenen. Som torkat men lämnar fläckar av påminnelse.
Jag är faktiskt lite rädd också, rädd för hur det ska bli.
Jag har ingen kontroll, vet inte hur jag reagerar utan distansen.
Panik? Depression? Lycka?
Ingen aning och det skrämmer mig.
Och min familj, min J...
Alla människor som tolkar det fel och tar åt sig.
Vem kan jag prata med som inte tar åt sig.
Prata med om ett förakt som inte är riktat mot de utan sitter mycket ytligare.
Som att vara på väg och drunkna och därefter vara livrädd för vatten.
Så enkelt att förstå men så svårt att redogöra för..
Jag spelar teater för att göra publiken hyfsat nöjd.
Tuffa tider
Har varit på tack och hejdå fika på jobbet.
Nutella semifreddon var mycket uppskattad och jag fick även en fin present av älskade kollegorna.
Tårarna brände bak ögonlocken.
De kommande veckorna kommer vara sååå tuffa.
Jag ska ta avsked av en massa saker som står mig nära.
En del av de får jag återse igen om ett tag.
Andra avsked är permanenta.
"När en dörr stängs öppnas en annan"
eller hur?
Jag hoppas och försöker fokusera på alla nya spännande möten som väntar.
Men jag börjar liksom tröttna på "nytt".
Jag har gjort det så många gånger och börjar känna mig färdig med den biten för ett tag framåt iallafall.
Nä, idag är det en jobbig och deppig dag och så får det va!

Gotte
Smaken ska tydligen påminna om Nogger glassen. Den hade jag dille på som liten ;) Kan inte gå fel!

Nu blir det sortergården för att tömma massa skit som ligger i bilen, sen handla och sist hem och baka =)
Ikväll blir det dessutom supergod middag. Vegetariska wraps.
MUMMA =)
Fika favvo.
Jag slutar ju inte förrän veckan därpå men då är inte all personal där så jag tar det denna veckan istället.
Funderar på att köra på en favorit.
Pajen jag bjöd på på min examen:

PECANNÖTSPAJ.
Det blev verkligen succe och till och med ungarna (som vi trodde skulle rata den) åt så det stod härliga till.
Sen kör jag nog på en utan nötter, In case of..
Jag är usel
Hade starkt bestämt mig för att idag prioritera bort allt annat och ta tag i mitt sociala liv igen.
Skulle ringa A innan hon sticker till Polen med sin familj och sen ringa D.
Men först skulle jag ringa mamma.
Så långt bra.
Ringer mamma.
En stunds prat tills:
Mamma säger "Men skulle inte jag hämta nyckeln till er lägenhet idag?"
Jag: "Ehh jo, hade du glömt det?"
Försöker låtsas att inte jag också glömt det för jag kom faktiskt ihåg det ända till igår...
Mamma: Ja det hade jag och jag börjar snart jobba.. Vart hämtar jag den förresten??
Där någonstans börjar helvetet.
Vi lägger på, jag ringer till hyresvärd, hyresvärd fattar nada, säger att mamma inte får hämta nyckeln om hon inte har fullmakt och kontrakt med sig och hänvisar till fastighetsskötare.
Jag försöker förklara att jag faktiskt bor långt ifrån och har kontraktet här hemma.
Dessutom sa den förra tjejen jag pratade med inget om att mamma måste ha med sig detta.
Hyresvärd fattar fortfarande nada och jag ger upp.
Ringer till fastighetsskötare som har telefontid i 1 timme.. mellan 12.30-13.30
Klockan var 13.50!
Jag börjar gråta, skiter i allt och blåser av det med morsan.
Efter ytterligare ett samtal med mamma, lite gråt och en dusch var det dags att åka till jobbet..
Mitt liv är kaos just nu, precis som mitt hem:


Möjs kväll
Packade, städade, rensade ut, packade, rensade ut, städade, packade st.. ja ni hajjar.
Sjukt tråkigt men skönt när det är gjort, dessutom betydlgit lättare att göra´t när man är 2.
På kvällen belönade vi oss med kräftor och vitt vin.
Och sen gjorde vi det jag gillar bäst.
Satte oss i soffan, slurpade god dricka och pratade.
Pratade, pratade, pratade om både viktigheter och strunt.
Och mös i massor.
Jag älskar såna kvällar, det är mina favoriter framför allt annat.
Halv ett vaknade jag i J:s armar i soffan.
Då pep vi in och la oss i sängen istället♥

kräftor, tomat, sallad, aoli, hemgjord dressing och bröd.

F**king good!

Pappa kräfta och mamma kräfta kuckelurar
"Jihaaaaaaaaaaaaaa..."
Samma himmel
J har vänner här på utflyttningsfest.
Så jag hänger här inne och kollar på "Mitt Afrika" på SVT 1.
En film jag länge velat se men ja.. det har inte blivit av.
Annars längtar jag till imorgon.
◊Då ska jag och J äta kräftor◊
Till J
Min älskade J, tanken på att vara ifrån dej, ditt sätt, din röst. din kropp- i 6 veckor.
Att inte få ligga bredvid dig på natten, lyssna till dina tunga andetag när du sover.
Närheten, kyssarna, kramarna du ger mig- flera gånger om dagen, hur ska jag klara mig utan det?
Hur ska jag kunna somna på natten utan att pussa på din rygg och lägga armen om dej?
Världens mest kärleksfulla, godhjärtade, mest älskvärda J♥
Min största rädsla är att det ska hända någonting med någon av oss när vi är så långt ifrån varandra..
Hur ska jag klara mig utan dej bredvid?
Det kommer jag klara- jag MÅSTE klara det.
Detta är min dröm, inte din.
Du är du och jag är jag och tillsammans är vi underbarast.
Fast vi är långt ifrån varandra delar vi samma jord och lever under samma himmel.

Många, många gånger om dagen ska jag tänka varma, kärleksfulla tankar om dej.
Många många gånger om dagen ska jag titta upp på himlen och fundera på om du gör det samma.
Många, många år till hoppas jag få älska dej och vara din♥
Älskar varandra




Skulle jobbat kväll igår men då en av kollegorna kände sig risig så ryckte jag in och jobbade natt också.
En av mina sambor blev som ni ser MYCKET glad när jag kom hem imorse♥
Örongodis :)
I found a love- Etta James.
Ryser av välbehag!
Tränat
Jag tog det lugnt, körde inget jag blev direkt jätteanfådd av utan körde mer på gymträning.
Hantlar, situps, benövningar osv.
Min nojja över träningen och anledningen till att jag tycker att det är så viktigt är inte för att jag är rädd för att gå upp i vikt eller för att jag måste bränna kalorier utan till största delen beror det på att jag är så jäkla rädd att tappa sugen och motivationen igen.
Den har jag nämligen tappat en hel del gånger förut.
Jag vet att det är viktigt att hålla igång minimum 2 gånger i veckan i träningssyfte.
Skippar jag en vecka så är risken att det håller i sig ett bra tag- väldigt stor!
Vilken typ av träning det blir är mindre viktigt för mig.
Sätter jag upp för höga mål så vet jag att jag bara tröttnar och tappar allt istället.
Jag är glad att jag har syrran med mig på resan- sis är nämligen en väldans ihärdig motionär.
Hon har tränat regelbundet i flera år och vi har redan pratat lite löst om hur vi ska göra.
Promenader, joggingturer och gym på de hotell där det finns.
Tror det kommer funka bra.

Läs
Jag är en sån typ som läser mycket böcker... i perioder.
Kan plöja 3 -4 böcker på 1 ½ månad och sen går det flera veckor/ månader som det bara bläddras i meninglösa skvallerblaskor eller surfas ordbajsning på nätet..
Nu är jag inne i en sån där läsperiod och eftersom vi flyttar om 3 veckor kändes det inte lönt att låna mer på biblan. Därför for jag in på bokia igår och köpte en ny pocket:
Arbogamammans berättelse om mordet på hennes 2 barn, överfallet/ mordförsöket på henne själv och sorgen och processen efteråt.
Här kan man läsa mer om boken och syftet med den.
Om jag läser ut denna hyfsat fort så hoppas jag hinna med att läsa en lättera engelsk bok också.
Vill gärna komma in i engelskan igen eftersom det är det språk jag ska använda mig mest av snart i nästan 6 veckor.
Idag är det förresten exakt en månad tills vi åker.
Pirrigt!!
Inge vidare
Först kunde jag inte somna och sen när jag väl lyckades somna så vaknade jag 1 gång varanan timme av en massisv host attack.
Jag drack mängder av hostmedicin och honungsvatten men inget hjälpte.
Då vill jag dessutom tillägga att jag SATT UPP OCH SOV HELA NATTEN :(
Idag är det bätte men jag har börjat få rejält ont i mina bihålor..
Skit också.
Trots denna sorgliga natt så har jag lyckats få lite gjort här hemma nu.
Självklart stod packning och utrensning på schemat så jag har tagit tag i mina kläder idag.
Sorterat ut underkläder, badkläder och garderoben.
Nu hänger dessutom bara de nödvändigaste och mest användbara plaggen i garderoben.
Resten är nerpackade.
Skönt att få lite gjort så inte allt kommer på en gång sen.

Så här har jag suttit och sovit inatt :/

DRYGARE ÄN YES!!