Total haveri
Vi har liksom tänkt på 6 veckor som en bagatell- vi har ju ändå varit ett par i över 3 år.
Men inatt- ja jisses.
Klockan 4 somnade jag, utmattad av tankar, rädsla och tårar.
Jag låg och vände och vred mig och räknade om och om igen hur många dagar det var kvar tills jag åter får ligga i J:s famn och denna gången utan en stundande resa som tar oss hundratals mil ifrån varandra.
Varenda gång jag höll på att somna så vaknade jag direkt igen utav mardrömmar och hemska bilder som spelades upp innanför mina ögonlock.
Vaknade med andan i halsen och hjärtklappning.
Vi har aldrig varit ifrån varandra ens i närheten av så länge.
Han är ju min klippa, mitt stöd, min peppare, min själsfrände.
Han är en av väldigt få som känner mig innan och utan, och älskar mig för den jag är.
Hur ska jag hantera motgångar och käppar i hjulet utan J vid min sida?
Hur gör man då?
Jag är störtförälskad och upp över öronen kär i min kille.
Fortfarande, för alltid♥
Om ni lsäer här så snälla skriv en peppande kommentar, jag är ett vrak idag.
Har så ont i hjärtat och i själen!
Fii fan vad tufft detta kommer bli!!
Halloj.
Klart det kommer att bli tufft, men självklart kommer ni att fixa det.
Du kommer att ha så fullt upp där nere, så tankarna kommer nog inte förräns på kvällen, och då är du så utmattad så du somnar;)
Pepp till dej, tänk att ni ses snart igen, och du 6v går ganska fort om man tänker efter.
Kram Jajja.
Bellsie, det kommer gå alldeles utmärkt. Tänk vad mycket vi ska få uppleva!!! Och som sagt, vad är 6 veckor av en livstid :) PUSS
Bara att peppa på!
Bella det kommer att gå bra! Det lovar jag dig! Du har inget att vara orolig för! Ni verkar väldigt säkra med varandra vad jag har förstått genom att läsa din blogg ett tag, och om ni saknar varandra så kan ni ju alltid ringa gratis till varandra på skype! Jag har levt i ett distansförhållande i 3 år innan jag och Jeppe flyttade till Falun och vi träffades ibland inte på 6 veckor, men det gick bra ändå! Vi är fortfarande ihop! :) Och jag tror att det kommer gå lika bra för dig. Du har ju din syster som stöd, och din kille kan ju som sagt stötta dig via internet!
Det är värre om du skulle bli hemma från resan för att du inte vågar och sen ångra dig för resten av ditt liv. Det skulle inte någon i förhållandet må bra av. Du VILL göra det här och du BEHÖVER kanske göra det också för att DU ska må bra. Och när du mår bra, mår din kille bra!
När du kommer hem från den här resan kommer du att skratta åt att du var så nojjig innan du åkte.. :)
STOR KRAM till dig! :)
Tack, fan vad bra ni är!
Shit vad du är stark
Se det som ett sätt att stärka er kärlek. Nu om någonsin kommer ni att få reda på hur mycket ni betyder för varandra och tänk vad underbart det kommer att bli när ni väl ses igen. Jag lovar att vi här i familjen ska ta väl vara på Jimpa under tiden du är borta o se till att han inte sitter ensam och blir uttråkad. Han är välkommen hit här precis när han vill och Wilma sa ju att kände han sig ensam så fick han sova över i bäddsoffan. Jag är glad för att du och din syster ska åka tillsammans och kan se efter varandra även om det är tufft att ni åker iväg båda. Love you och längtar tills jag får krama om dig efter ditt livs äventyr <3
