Ja, jag syftar naturligtvis på Desperate Housewives.
Mycket annat har inte hänt denna Tisdag kväll.
Plugg AB här hemma!!


När jag bokade in en läkartid nästa vecka när jag ska ner till Skåne så hämtade jag min agenda för o skriva in det.
En reflektion var: "Jävlar vad jag har mycket att göra just nu."
Varje dag är det nåt.


Denna vecka är det full fokus på plugg till hemtentan som är nästa vecka i distansen ju.
Imorgon är det skola mellan 10-12 (onödigt o pendla 14 mil för det) sen efter det ska jag försöka hinna träna med betoning på försöka. Sen blir det plugg o ja just det jag måste hinna skriva ett CV med som jag ska ha med mig till intervjun imorrn.
På Torsdag är det intervju inför praktiken och sen besök på mitt sommarjobb för o hämta schema och boka tid för bredvidgång.
På Fredag är det plugg o sen nattjobb som gäller.
På Lördag slutar jag 7.15 så en del av dagen lär spenderas i sängen o kvällen måste jag försöka ha lite kvalitetstid med min J <3
På Söndag är det plugg o sen jobb på Hemtjänsten 16.45 till 21.
Pust, tror det var det mesta o däremellan ska man hinna städa, packa för flytt, laga mat, blogga ;) osv.


Lite bilder.


fisket i söndags


Mellan 21 och 22.15 tog ja pluggpaus o kollade tv.
 



Nu är det lite plugg igen innan jag stupar i säng!!

Jag sitter och läser kurslitteratur i distanskursen.
Anorexia nervosa och bulimia nervosa, anorexi och bulimi helt enkelt.
Ibland när man som jag pluggar väldigt allvarliga saker glömmer man att det faktiskt inte bara är text i en bok utan det här är sjukdomar som människor dör av.
1 av 100 lider av anorexi och 2 av 100 lider av bulimi.
Det är sjukt mycket!!
Ungefär 1000 personer dör varje år i Sverige till följd av anorexi.
Då talar vi bara om de som dör av sjukdomen, många begår självmord innan.
Det är verkligen sjukt!!


I avhandlingen jag läser nu (som inte är superrolig) stod det en liten text längst ner.

Till minne av "Elsa" 1972-1989

"Sometimes it snows in April
Sometimes I feel so bad, so bad
Sometimes I wish that life was never ending
But, all good things, they say never last."

/ Prince.


Tjejen på bilden är 27 år och väger 31 kilo.
Hon har varit anorektisk sen 13 års ålder men bestämde sig för att visa upp sin utmärglade kropp i en reklam mot skönhetshetsen. Läs mer här.

Åh vad kul att ni gillar "nya bloggen".
Extra kul att höra att man bli glad när man tittar in här ju =)
Även om innehållet kanske inte alltid är muntert så är det ju kul om utsidan är det.
I Augusti har jag bloggat i 3 år.
Mer eller mindre flitigt och inläggen har skiftat från mer djupa tänkvärda texter till att numera fungera mer och mer som en dagbok och ett sätt för dom "hemma i Skåne" att se vad som händer i min vardag här uppe i Småland.
Extra kul är det ju att jag faktiskt under dessa 3 år bloggat på samma ställe med.
Hakanssons hak is the shit ;)


Imorse när jag körde mot skolan så hörde jag denna låten på radion.
Jag tyckte den var superbra och skrev ner namn och artist.
Självklart är jag snäll och delar med mig.
Jag vet inte hur många av er som gillar "min musiksmak" och mina tips men jag vet att Syster läser och hon och jag har väldigt lika smak <3
Well, videon var det ja ;)

Ska ut o gå med Fröken Rosklint.
Vad händer, jo givetvis börjar det regna h*****e
Får bli regnrock och gummistövlar :P



Trevlig Söndag!!

Ligger fortf i sängen med baksmälla.
Ja, jag ska inte klaga för den är inte så farlig och dessutom självförvållad!!
Synd bara att man ska missa Jönköpings finaste dag hittills!!


Jag har suttit med datorn i knäet i sängen i några timmar nu o funderat ut vad vi ska göra i sommar.
Eftersom vi nyss varit i Indien och vi åker till Turkiet med la familia i Augusti så får det bli små korta tripper i sommar.
Jag tänker Skåne, Halmstad och vi är båda väldigt sugna på Gotland.
Min mammas vännina är från Gotland och på sommaren när jag o syrran var yngre så åkte familjen alltid dit 1 vecka.
Hon hade en stuga som saknade både el och rinnande vatten men det är rena paradiset där.

Om jag o J kommer dit så lutar det nog åt att hyra en stuga, eller varför inte tälta?!


Imorgon har jag bestämt att vi ska åka o fiska. Jag metade rätt mycket när jag var yngre o hemma hos mamma ligger troligtvis mitt gamla metspö gömt någonstans.
Det är så rofyllt att meta så nu jäklar ska jag ta upp det igen.
Jag älskar verkligen att vara ute och göra saker som fiska och rida.
Man blir ett med naturen på nåt sätt och ändå är det så avslappnande.



Ha en fin Lördag!!

Läser överallt om att det varit en underbar dag med 25-30 grader på flera ställen
Hmmm.. jag måste ha missat detta.
Dagen spenderades ju i skolan och i klassrummet ser man inte mycket av vädret.
Min redovisning hölls visserligen utomhus men jag var så nervös att det kunde varit snöstorm och jag hade ändå missat det :P
Vill inte påstå att det gick bra men nu är det gjort iallafall och det känns såååå skönt.
Ett stressmoment mindre!!!


När jag kom hem så skulle J på träningen. Jag bestämde mig för att åka snålskjuts in till stan och sola lite (vill ju inte tappa all min fina bränna) och efter solningen promenerade jag hem.
Dock med Eva tjatandes i luren så jag reflekterade nog inte så mycket över det eventuella solskenet då heller.
Ja, ja det kommer fler dagar.
Hoppas jag...

Imorgon kommer min fina Emma hit <3
Om några veckor åker hon till Australien för att plugga och kommer stanna där till November? eller December?
Buhäääääääää :(
Jag kommer sakna henne som en galning!!!!!!



Jag måste verkligen radera bilder från minneskortet.
Där är så mycket bilder på det så det tar hundra år för alla bilder att ens synas när man väl sätter i kamerasladden.
Hajjar ni?
Jag är så dålig på att ta bort bilderna därifrån. Även om jag lägger in de på datorn så är jag livrädd att nåt ska hända och att alla ska försvinna o då tänker jag att det är bra o ha dem på kameran med.
J är den som ska föra över alla bilder på skiva, han har tagit på sig det.
I praktiken fungerar det dock sådär.
Och jag kryper till korset o erkänner att jag vet faktiskt inte hur man gör.


Hmm...
Nu vet ni iaf varför det är så dåligt med "nya" bilder här för tillfället!!!!

Nej, ni kan andas ut. Detta inlägget handlar inte om att jag är gravid.
För det är jag inte.
Har inga planer på att bli det just nu heller.
Däremot känns det som om varenda kotte runt om mig är det.
Och är dom inte gravida så har dom iaf barn.


Jag fyller 24 i år. Jag är inte gammal, eller?
Trots det så har många av mina vänner ( även jämngamla ) redan barn eller väntar.
J och jag är lika gamla, 1 av hans vänner fick barn i våras.
Av mina är det säkert 5-6 st som har eller går i väntans tider.


Sist vi var nere i Skåne så spydde jag nästan på frågan "När är det er tur då?" till slut.
Till och med J som har aldrig lägger märke till sånt blev märkbart irriterad.
Vi tänker mycket på det, speciellt jag.
Inte så konstigt kanske när jag fullkomligt bombaderas av barn och gravidmagar nu.
Dessutom älskar jag ungar.
Anias Max <3 är min prins o jag älskar honom som en systerson.


Jag trodde allvarligt talat att jag skulle bli en av de första att skaffa barn i min umgängeskrets, ack så fel jag hade. Visst drömmer jag om barn, massor.
Som tur är kan jag snutta av mig med både Max, Loke o Wilma.


Men jag drömmer om annat också. Jag drömmer om att ha ett arbete jag trivs med, en utbildning att söka på, en god ekonomi så jag kan ge mig själv och min familj en bra tillvaro.
Ett liv med massa erfarenheter.
Jag drömmer om att besöka så många platser på jorden!
En dröm var att ta körkort och vägen dit var inte enkel.
Jag drömmer om ett liv med en man som jag känner mig trygg med.


Jag inser att för att förverkliga drömmar krävs planering, alla drömmar går inte hand i hand.
Att resa jorden runt med en liten bebis är betydligt mer komplicerad än att göra det 2 vuxna.
Att plugga när man har barn är inte lätt, det går, men det är mycket lättare att göra det innan.


Jag menar inte att livet tar slut när man skaffar barn, snarare tvärtom.
När man får upp det slemmiga lilla knytet på bröstet känns det säkert som livet tar sin början där och då.
Jag har i många år längtat efter det ögonblicket, men för varje år jag valt att vänta och istället satsa på sånt som är bra att göra innan( som körkort, resa, utbildning osv), för varje år har jag känt att jag är glad att jag väntade. För varje år känner jag mig mer o mer redo och jag är glad nu att jag inte blir en mamma som kommer hem och klagar över mitt lågavlönade, slitsamma, ostimulerande jobb.


Jag ser mig som ansvarsfull och barn är inget man skaffar för att sen lämna bort när det blir för jobbigt.
Det är ett livslångt ansvar.
Mitt barn ska ALDRIG behöva höra "Jag hade tänkt göra det men sen när du kom så fick jag tänka om" eller
"Jag ångrar verkligen att jag inte gjorde det innan jag fick barn".


Så svaret på den jävla frågan om "När det är vår tur":
När det känns rätt och jag ska klara av min utbildning först.
Och jag lovar, när jag blir gravid och vi ska ha barn så KOMMER jag tala om det!!!


Var sak har sin tid!
Där är J och jag HELT ÖVERENS!!!!!!!


LEKTANT BELLA I SOMRAS =)

Detta inlägg betyder inte att jag tycker det är fel av er som väljer att ha barn i unga år eller ni som inte riktigt hade planerat det. Livet är fullt av överraskningar och alla drömmer vi om olika saker.
Vi har vår dröm och vårt liv.
Än så länge väljer vi att leva det bara vi två <3

Jag har så fullt upp med läxor, praktikrapporter och instuderingsfrågor i både "vanliga" skolan och distansen just nu så bloggen hamnar lååååååångt ner på priolistan.
Idag var första dagen i skolan på 13 veckor och det kändes dölustigt att åka de 7 milen mot Värnamo.
Väl på plats var det naturligtvis roligt att träffa alla igen även om jag saknar min praktikplats.
Själva klassen har ju dessutom varit ganska duktiga på att snacka skit o även om jag trivs bra med en hel del människor där så tycker jag gruppen i sig är ganska dåligt fungerade just som klass.
Nog om det.


Efter att ha slutat kl 14.30 for jag hem i ilfart och full med energi så tog jag tag i vår klädkammare som vi mer använt som förråd.
J har ju lovat att packa o sortera det mesta inför flytten eftersom jag har så mycket i skolan nu men för att han ska kunna ta sig an klädkammaren krävdes det att jag först sorterade ut allt som jag inte skulle ha där inne.
Gött o ha det gjort.


Nu är praktikrapporten med 100% klar och mina förberedelser för redovisning är 90% färdiga ( ska redovisa på Torsdag).
Gillar att va ute i god tid.
Nu ska jag krypa i säng, i god tid innan jag ska upp :P


Bilder från helgen:

Mamma försöker härma Wilma =)

     





  




Visst e mitt Jönköping vackert.





GODNATT!

Bloggade inte i helgen knappt då mamma, hennes peter och barnen var här.
Såå mys var det.
Vi gick promenader, käkade lunch, shoppade lite smått, åt på restaurnag och kollade film.


Jag måste berätta för er om filmen vi kollade: Hachiko!


Filmen handlar om en hund, Hachiko som efter att som valp blivit tappad i sin bur på stationen, blir omhändertagen av en professor.
Tilsammans med honom och hans familj får han några underbara år och varje dag följer Hachiko professorn till tågstationen och sitter sedan och väntar när han kommer hem igen.
En dag kommer professorn inte hem.


Hachiko blir förtvivlad men väntar ändå vid tågstation varenda dag på att proffessorn ska komma.
Hachiko väntade i 9 år!!
Hachiko, a dog's story är baserad på en verklig historia!
Idag finns en staty av Hachiko på platsen där han väntade varenda dag!


Hachiko.

Indien får ett lite extra plus då det är det enda landet jag åkt på semester till och kommit tillbaka och vägt mindre än jag gjorde när jag åkte!

Dock kan det bero på magproblemen som vi både hade där nere och som fortfarande hänger i.
Så fort jag äter nåt kommer det ut lika fort :P
Vi åt 90% vegetarisk mat och ingen sallad, kyckling, knappt skaldjur osv. och ändå fick vi båda diarré och magsmärtor.


Trots min viktnedgång som ju i sig är positiv hoppas jag snart mina 15 besök om dagen på toa återgår till de normala 1-2 ;)
 Känner sig lite handikappad när man får hålla sig hemma hela tiden!


en indien"outfit" bild =)

jag läste någonstans att man aldrig ska blogga när man druckit, ooops ;)

Jag reflerkterar och får ofta djupa tankar och funderingar när jag druckit lite.
Jag är absolut inte full nu, men jag har druckit lite vin =)


Jag reflekterade idag över hur stolt jag är över mig själv.
Jag minns hur nervös och skraj jag var när jag sökte praktikplats.
Jag hade en lista som jag fått av en vän, vars mamma är enhetschef, på kommunens psykiatriska verksamheter.
Jag visste att det var svårt att få praktikplats inom kommunen.
Kommunen  vill helst ha USK eller arbetsterapeuter eller möjligtvis Sjuksköterskor.
Jag lyckades prata om hur bra min utbildning var, om hur bra det skulle vara för mig att få en praktikplats just på detta stället... och jag fick det!!!
Kommunens psykverksamheter har avtal med högskolan här i jkpg och stället jag fick plats på hade inte haft nån praktikant på flera år men bestämde sig för o ge mig en chans.
Lucky me!!


Jag har haft 10 suveräna veckor o träffat mer männsikor än jag nånsin kunnat drömma om.
Och vilka personer!
Psykiskt sjuka är de mest utsatta i samhället.
Mest utsatta för fördomar och förutfattade meningar.
Psykiskt sjuka är den gruppen som är sämst betalda i svenksa samhället.
Psykiskt sjuka har en benämning som "farliga och våldsamma".
tänk dig att ha den stämpeln på grund av en sjukdom, nåt som du inte kan rå för.

Så här säger forskningen
"Från 1990 och fram till mars 2007 inträffade i genomsnitt ungefär ett vansinnesdåd vart annat år. Med vansinnesdåd menas här ett fall där en psykisk sjuk person dödar en person på offentlig plats och där gärningsman och offer inte känner varandra och motivet är styrt av en förvrängd verklighetsuppfattning till följd av sjukdomen."

Hur många "vansinnesdåd" som begås av dom som är psykiskt "friska" kan man bara anta.
Jag har fått en annan syn och förståelse för psykisk sjukdom.
Dom är inte farliga, dom är inte "sämre", dom är inte otrevligare, dom är som du och jag men med en helt ofrivillig sjukdom. Lika ofrivillig som epelepsi, diabetes och cancer.
Visa förståelse och respekt!!!

Sista dagen på praktiken är gjord och om jag inte hade vetat att jag ska träffa de alla i sommar igen så hade jag nog börjat lipa idag.
Alla fick varsin fin present (som jag såklart glömt fota) av mig som jag lagt ner lite tid o tanke på.
Först hade jag tnkt köpa en blomma men då ahde den bara blivit stående i lokalen så jag gjorde en personlig grej istället till var och en.
Jag köpte fem små ljusstakar i varsin färg och sen la jag i varsitt lavendelljus samt olika sorters godis och slog sen in allt fint i lite cellofan.
Fint<3


Jag blev så glad när jag läste omdömet som min handledare skrivit.
Så fina ord och jag blev rörd när jag läste.
Som jag kommer sakna dom..



Citat: Jag hade gärna sett henne som en framtida kollega till mig själv.
Jihoooooo- kan det bli bättre?!?!?!?!


Ikväll ska jag fira lite i goda vänners lag =)