Distanskursen på 50% vart mycket mer krävande än jag trodde.

Fööra veckan hade vi inlämningsuppgift OCH 75 sidors läsande i kursboken.

Ja det kanske inte låter så mycket men jobbar man dessutom 75% och det är strålande väder ute har man varken speciellt mycket tid eller stor lust att sätta sig vid datorn..

Så nu ligger jag givetvis efter och jag undrar hur i hel***e jag ska få detta att gå ihop.

Mit sociala umgänge ligger på botten just nu och jag har varit en väldans dålig vän som knappt hört av mig till nån dom senaste veckorna.

Dessutom åker J till Jkpg om c:a 3 veckor för att jobba där hela sommaren och ja, då vill man ju gärna ha lite tid ihop med honom också.

Jag hatar att gnälla och speciellt när det är jag själv som är orsaken till att det är som det är.

Jag blev ju inte direkt tvingad till att läsa distanskursen.

Så istället slår jag min dumma skalle i bordet och tänker *stupid, stupid, stupid* "What did you expect?"

Jag vet att om jag klarar den kommer jag säkert gå på en ny kurs till hösten men snälla slå mig i skallen med nåt hårt om jag söker in till kurser som går på halvtid på distans igen.

Ok?!

Nej nu är det skärpning också återgår vi till pluggandet.

Tanken på dem 3 B:na som väntar i sommar gör min känsla lättare och mina brydda funderingar ljusare.