Ringer hem och väcker J från sin skönhetssömn och frågar what to do.

"Nada- bara vända och köra hem igen" fick jag till svar.

Mina tankar och ord var allt annat än vackra just då.

Det var bara att göra som Slim sa till mig och köra tillbaka den lilla bit jag kommit på vägen.

Ut ur porten kommer en yrvaken/ rufsig/ sur som citron, J och svär lika mycket åt bilen som jag gör.

Stackarn, inte ultimat att starta dagen såhär:

Diagnosen var "okänd sjudom" och det var bara att ta fram den lena sammetsrösten, ringa till mamma och fråga om jag fick låna bilen för att ta mig till jobbmöte snabbare än du hinner släppa din första morgonfis.

Tur man har en snäll mamma, slutet gott hälften gott.

Under eftermiddagen visade det sig nämligen att generatorn på bilen lämnat in sin avskedsansökan och ersättning för detta blir nog tämligen dyr.

Behöver jag tillägga att den bilen satt sitt sista hjulspår i mitt liv!!!!!!!!!!!