Jag var inte det innan med har definitivt blivit det.

Och en dag som denna förstår jag helt och hållet varför det är så jävla bra att vara en planerare.

Det är precis som att jag när jag är ledig inte kan ta mig för någonting.

Jag blir sittandes i soffan med pyjamasen på framför den här jäkla dumburken hur länge som helst.

Efter klockan 10 kommer det dåliga samvetet över att jag egentligen inte gjort ett skit hittills.

Trots detta sitter jag kvar i samma ynkliga ställning med samma outfit tills klockan blivit 11.45.

Då får jag ett ryck och klär på mig, sen på något jävla vis så hamnar jag i soffan framför datorn igen "jag ska bara lyssna på den där låten" eller "undrar om det kommit upp nåt nytt på aftonbladet".

Och sen blir det som nu, ända sedan imorse har jag planerat att ta mig ut på en prommis och jag har fortfarande inte gjort det! En smäll på käften borde jag ha!

Men när jag har planer, när jag har bokat in nåt träning till exempel. Det kvittar hur tidigt jag bokat in det, jag är alltid färdig och redo i god tid.

Det är därför jag ska fortsätta vara en planerare. Jag ska inte ta dagen som den kommer och se vad som läggs framför mina fötter.

Jag har inte den förmågan!