Jesus, jag är banne mig stolt idag.
Vaknade 8.00 och direkt kände jag att: det är nu eller aldrig (ha,ha)
Så på med paltorna, fram med sportbehån och snöra på sig joggingskorna.

Det var första gången jag joggade på jag vet inte när. I början gick det skitbra.
Sen blev det värre.

Varnar känsliga läsare:
Jag får massa saliv som är alldeles segt och sätter sig i strupen så det blir svårt att andas.
Så har jag alltid fått emellanåt när jag joggat
Undrar varför, skitjobbigt är det för jag för knappt luft.


Fiii faeen vad jobigt det var sista halvan, hade blodsmak i munnen och trodde jag skulle dö haha
Spottade och fräste som en ilsken katt när jag kom utanför dörren.

Fast nu efteråt är det skönt, att ha det gjort.
Fick mig en tankeställare om hur dåligt jag tränat på sistone.
Trodde det skulle bli mycket enklare att springa nu när man är 16 kilo lättare men det är banne mig inte kilona som är allt, det är kondisen!!

Vågar inte ens berätta hur långt jag sprang (det var inte långt), max 3 km!


JAG FICK HÅLLA ANDAN LITE NÄR JAG TOG KORTET,
FÖR ATT INTE FRUSTA NER HELA KAMERAN PÅ MOBBEN!

Skrämmande!!