Har nyss sett filmen "The tree" eller "trädet" som den heter på Svenska
Väldans mysig film.
Får mig att längta hem. Eller till ett hem.
Nåt som känns stabilt, att känna långt inne i mig att "Här hör jag hemma".

Undrar om jag nånsin kommer göra det?!
Eller om jag är en sån som inte har en fast punkt som hemma, utan hemma är hur jag känner mig inombords och vilka jag har runt mig osv.
Jag har nog alltid varit lite mycket rädd för att känna det, att känna att jag vill stanna på ett ställe.
Min största skräck är att bli fast.
Att inte komma någon vart, att sitta på ett och samma ställe hela livet och tro att jag befinner mig i metropolen.
Alla platser, alla möten, fascinerande natur man skulle missat.

Ja ni hör, nu börjar jag igen.
Nåväl, på något sätt har ändå en längtan om något lite, lite, lite mer permanent börjat infinna sig.
Fast det är svårt att erkänna det.
Speciellt idag när vi ska flytta om 2 månader men inte ens vet var vi ska ta vägen.
Då känns den där längtan bitter att klänga sig fast vid..

Skulle kunna älta detta i evighet men sätter punkt och delar istället med mig av filmens absolut bästa låt♥