Torkan i Afirka gör mig spyfärdig på många sätt.
Jag mår dåligt över att säga att jag har det jobbigt när andra kämpar för sitt liv.
Eller ännu värre- för sitt barns liv.

Jag mår illa över att vara människa i detta läget.
Att läsa att varningsljusen på en extrem torka blinkat sedan i Höstas.
Men först nu, nu när de svältande utmagrade barnen kan visas upp i expressen- då reagerar vi!

"Nä usch, jag vill inte se- mår bara dåligt av det" eller "Inte lönt att skänka pengar till organisationer som lägger 90% i sin egen ficka".
Tyvärr, existerar problemet med eller utan ditt medgivande och ditt val att inte delta i ett förbättringsarbete gör det värre.
DU är majoriteten av omvärlden, DU är lösningen, DINA 10 kronor är skillnaden.
DU utgör en del av den viktigaste gruppen som kan ge hjälpen.
Din reaktion och ditt agerande reflekterar vad större delen av invånarna gör.
Du och Jag och alla andra "vanliga" medmänniskor/ Svensson.

Vart tog brödraskap och solidaritet vägen?
Medkänsla, samvete och empati.

Är det så att var och en har nog med sin egen skit att
grannen får klara sig bäst fan han vill..

"Bättre lycka i nästa liv ni svältande på Afrikas Horn."

?????