Mitt jobb och mina underbara killar där- för mig så nära krig och våldsamheter hela tiden.
Jag hör om 5- åringar som sett sin pappa få ett skott i huvudet och 10- åringar som sett sitt hus bli sönderbombat när resten av familjen befunnit sig däri..

Det har fått mig att förstå hur skonade och hur bra vi i Norden har det.
Skrämmande trygghet, för plötsligt händer detta.
En väldigt sjuk och extremistisk människa dödar 100 personer.
Här, bara några mil ifrån.

Hela världen hamnar i chock.
Trots att flera miljoner människor bor i Norden kan vi inte förstå hur det kan finnas en så sjuk människa ibland oss.
En människa som tar andras liv med glädje.

Jag må vara härdad och kanske uppfattas som känslokall.
Det är inte så jag känner.
Det är sorgligt och jag sörjer och lider med de många i Norge.
Men chockad?
................................................

Mitt hjärta önskar också att det engagemang och det medlidande som idag är så tydligt hos Svenska folket, finns där varje dag för alla ute i världen.
Ingen plats är helt trygg och inget barn ska behöva vara rädd.

Och nu ska vi på fest och det hela känns så lustigt.
Att skriva om party på Facebook när statusuppdateringarna är fulla av sorgliga och medkännande erkännanden.


Och jag åker i bilen med ett hår som förbereds inför ett afrokrull!!