Fan alltså.
Jag kan inte bestämma mig om jag gillar eller ogillar folks kommentarer om min viktnedgång.
Jag har ju verkligen kämpat för det och jag gillar ju att det syns men framförallt gillar jag att det känns =)
Och jag tycker på ett sätt det är roligt att få höra det men på ett annat sätt så stör det mig faktiskt lite.

Ok, förvirrade?
Jag med ;)

Kolla här.
Ingen sa till mig "Vad tjock du har blivit" när jag gick upp 9 kilo efter sluta röka processen.
Och det är jag ju naturligtvis jävligt glad för.
Men det stör mig att det är så okej att "brastämplat och underbart" att gå ner i vikt men inte upp.

Eller när folk säger "Vad smal och fin du blivit".
Jaha, har jag blivit både "smal och fin" eller har jag blivit fin för att jag har blivit "smal"?
Var jag fet och ful innan då?
HAHA, Korkat uttryck egentligen.
Det är väl en sån sak man bara säger men inte annalyserar orden i.

Ska jag vara helt ärlig så tror jag att det ligger till så här: Jag gillar och tycker det är kul att höra att det syns att jag kämpat (för det har jag ta mej fan gjort) för att gå ner i vikt.

Men jag stör mig lite på att jag gillar det.
För jag tycker att varje människa ska se ut och känna sig så som dom mår bäst av.
Om det är 60-70 eller 90 kg.

Jag mår bättre nu när jag gått ner 16 kg än jag gjorde tidigare och det är huvudsaken.
Sen tycker inte jag att jag är smal.
Och det är faktiskt helt ärligt inget jag strävat efter heller.
Jag har strävat efter att må bra och känna mig fin.
Inte att någon annan ska tycka att jag är det.

Sen vi hade diskussionen i klassen om övervikt och en tjej sa "Det märks att folk inte vill erkänna eller medge att de bantat för att gå ner i vikt", så har jag funderat på det.
Så nu när folk kommenterar min viktnedgång så har jag börjat säga "Tack, jag har bantat" hahaha.
Det har jag ju, jag har kämpat och kämpat och slitit och tycker jag har varit duktig och vad fan ska jag då inte säga det för?!?!?!


Egypten 2/2-11

Dubbelmoral, jajamen :P