Jag tror faktiskt aldrig att jag kommer bli rökare, helt och till fullo med allt vad det innebär igen.
Jag har nu kommit på varför.
Jag har hittat en livsstil och en vardag som inte "tillåter"/ innebär rökning.
Ingen av mina vänner eller nån i min familj röker längre.

Mamma har slutat, jag har slutat, mitt jobb innefattar inte längre en massa kontakt med rökare, jag tycker det luktar pyton, jag vill vara en förebild för unga tonåringar som lätt fastnar i rökträsket, jag har sett med egna ögon allt för många gånger vad rökning gör med ett liv: Kol, cancer, hosta, astma etc.

Jag feströker ibland- det är också dumt jag vet men det är gott och ingen ser och blir utsatt, snart tror jag att jag kanske är mogen för att släppa det med. Tillsvidare är jag glad och stolt att efter 7 år som rökare inte längre ha behov eller vara "slav" under ciggen.



Cigaretter tar mångas liv men förhoppningsvis inte mitt.