Jag vet inte vad som händer med mig.
Jag är som en känslomässig berg och dalbana.
En stunden är jag jätteglad och motiverad, andra ledsen och totalt uppgiven :/
Igår grät jag 2 ggr på kvällen o J fattade ingenting, inte jag heller för den delen.

Måste vara någon konstig fas i livet, klimakteriet?!
Redan ;)


Igår hade jag efterlängtat samtal med en vän.
Jag blev så varm i hjärtat, äntligen!!
Jag saknar verkligen henne så himla mycket och jag hoppas innerrligt att jag får ge henne en kram när jag o J åker ner till Skåne i mitten på Juli.


Nehepp, klockan tickar.
Måste gå o fixa i ordning mej för 12.30 börjar kvällspasset :/
Känns sådär när man vet att man börjar så tidigt bara för att sitta med 2 andra personal och vänta på att nåt ska hända ( vilket det sällan gör ).

Imorgon kommer Ania <3<3<3



Tjing!