Denna veckan har jag verkligen avrit gräsänka och nu när J väl kom hem direkt efter jobbet så körde han igen.
Ja, jag pushade faktiskt på.
Han är lite dålig på det där med att umgås med sina friends ibland.
Jag tror egentligen inte det är meningen men jobbar man mycket o sen har mycket att göra hemma så blir det väl lätt att det glöms bort eller kommer i andra hand.
Han sliter hårt och är så duktig min J <3

Nu till nåt annat.
Jag har ju varit ganska försiktig med att lämna ut min bloggadress.
Jag har liksom gett den till vänner & bloggar som jag själv läser kommenterar jag oftast med min egen bloggadress.
Känns mest rättvist.
Iallafall.
Anledningen till detta är väl mest att jag inte velat känna mig begränsad i mitt skrivande.
Detta är ju som en dagbok och då vill jag kunna känna mig fri att skriva det jag vill och om vad jag vill.

Missförstånd och missuppfattningar uppstår ju lätt när man bara läser en text och kanske inte vet de exakta känslorna och tankarna som ligger bakom.
För några dagar sen beslutade jag mig iaf för att skriva ut adressen på FB.
Jag kände väl att mitt liv är ganska stabilt och det lilla jag skriver som inte kan läsas av "alla" är väldigt lite.

Nu har jag ungefär 10 läsare mer än innan jag skrev ut den.
Det intressanta är att det fortf bara är samma som lämnar spår efter sig.
Hmm...
Det är ju ganska kul o få lite respons och feedback på det man skriver.
Självklart behöver man itne skriva varenda gång men nån gång då o då är det ju kul om ni ger er till känna.
Tack till er trogna som gör det.
Skärpning ni andra.

Nog om det.

Nu blir det goa gubbar och mjölk framför På smällen.