Ja, jag är ledsen men det är som en dvala när man jobbar natt.
Man har fan inget liv.
Sover när alla andra är vakna och vice versa.
Jag älskar verkligen schemat på nattjobbet men nåt socialt liv ( eller förresten, nåt liv överhuvudtaget) kan man inte begära.

Jag har fortf inte kommit i säng efter nattens jobb.
Känner mig relativt pigg men ska ta en varm dusch och sen krypa ner.


En sak som står högt på min önskelista just nu det är att slå nåt hårt i huvet på grannarna under oss.
Jag vaknade av de häromdagen trots att jag hade öronproppar på mig.
Helt sjukt vad dom väsnas.
Klampar i golv och slår i dörrar? eller skåp?, skriker i trapphuset och i lägenheten och dunkar och väsnas HELA tiden.
O vad fan kan jag göra? Inte ett dugg, det är ju mitt på dagen men min enda sovtid.
Ni kanske tycker jag låter gnällig nu men tro mig, det är helt sjukt hur mycket om väsnas.
Jag vet att det är 2 barn och en pappa, mamman har ja inte sett.
Trots att det är "mitt på dagen" borde man väl tänka lite på ljudnivån när man bor i lägenhet?!
GRANNFEJDEN NÄSTA!

Enda gången jag längtat efter hus, det är tyst när man vill!!!


Har lust att sätta en sån här buske utanför deras dörr :P