Jag fick frågan om när vi ska gifta oss av en vän häromdagen.
Såhär ligger det till och jag reserverar mig för evetuella ändringar men så här går min tankar just nu i livet.

Jag tror inte på äktenskapet.
Det är ett jättefint jippo att gifta sig (sannerligen också anledningen till att många gör det), kul att ha vänner runt om  sig och få stå i fin klänning osv.
Men vad betyder det egentligen.
Förr var det först när man blev man och hustru som "det var fritt fram".
Att "göka", skaffa barn, flytta ihop osv.

Så är det inte längre.
Vi lever i ett samhälle med privilegiet att själva få välja vem vi ska älska.
De flesta av oss i varje fall.

Hur ska jag kunna lova inför Gud att jag ska älska J för alltid?!
Jag kanske slutar älska honom eller kanske ngn av oss börjar älska någon annan.
Då har jag ju brutit ett löfte? Jag som alltid förösker hålla vad jag lovar.
Jag är kristen, jag tror på Gud och jag älskar J, nu.
Men jag kan inte lova att jag alltid kommer göra det.

Den enda anledningen som jag ser som jättebra att gifta sig just nu.
Det är att man får rättigheter till varandra om något skulle hända.
Dessutom blir det enklare med papper osv, har jag hört.
Men det är fel anledning tycker jag, om inte fel så en konstig anledning.

Det hela handlar mycket om att folk tycker det är fint att gifta sig.
Att få ha en ring på fingret, ett visa att ens hjärta tillhör ngn annan, att få ha en stor fest med folk man älskar och att få ha en kärleksdag att minnas för alltid.
Att få kalla varandra för man och fru.
Att dela efternamn osv.

J är min man oavsett bevis på ett papper eller ej.
Jag skulle gärna förlova mig ngn dag för att ha "en symbol för vår kärlek".
Jag kan ha en stor förlovningsfest om jag känner för det.
Och fin klänning.
Jag älskar honom nu!!

All bröllops hysteri har lite tvärtom effekt på mig =)
Och jag har all respekt för er som tänker annorlunda, detta är mina tankar och mina åsikter.