Värsta dagen på länge.
Känner mig som en ensam, liten och "rädd" flicka.
Men trots att jag känner mig sån så vet jag att jag inte är ensam.
Oavsett vad som händer så har jag människor runt mig som jag vet älskar och värdesätter mig♥

Oro och ångest i mitt bröst.

Jag vet att jag säger A men inte B men tro mig, det är bäst såhär.
Det är iaf inget som rör J och jag är så glad för det, att jag har honom alltså!
Det är bara jobbigt just nu, jag hoppas det går över snart och får bästa möjliga utgång.
Även om jag inte vet hur den utgången skulle se ut.

Det visar väl sig.

Ibland krånglar liksom livet till det och man vet inte om man ska stå vid sidan av och titta på eller gå in och försöka vända det.
Det finns väl inget enkelt svar även om jag önskar det av hela mitt hjärta.