Mitt favoritminne

Eftersom det varit en hel del tunga inlägg (det är ju faktiskt som en dagbok) så tänkte jag sno ämnet från dag 17.

Mitt favoritminne:
Jag har många bra minnen men ett av de som faktiskt inte är så gammalt heller är från en kväll i Grekland.
Jag och J var ju där förra våren och öluffade i Kyckladerna.

Vår stora favorit ö som vi svurit på att komma tillbaka till var Naxos.

Detta hände en av kvällarna på Naxos.

Vi hade turen att bo på ett hotell som låg nära både stranden och "stan".
På kvällen efter att vi ätit gick vi ner till stranden.
Vi var helt ensamma förutom nån enstaka person som då och då passerade oss längre upp.
Det var helt magiskt.
Alldelles mörkt med månen och stjärnorna som speglades i vattnet. 

Man kunde tydligt se Paros (grannön) och alla gatlompor lyste som små, små eldflugor på vad som bara såg ut som en liten kulle i vattnet.
Där satt vi, jag o J en bra stund och bara tittade ut.
Det är nog en av få stunder i livet där jag känt att jag bara var "här och nu".
Det enda vi pratade om var hur fantastiskt det var.

Sen gick vi ner och doppade tårna i det kvällssvala vattnet.

Efter det gick vi tillbaka till vårt rum och hämtade lite vin som vi fått av hotellägarinnan.
Det var hembryggt och trots att det bara var ungefär 2 glas vin var så blev vi fnittriga och lite smålulliga och ville ha mer =)

Då gick vi över till den lilla affären som låg mitt över gatan, köpte en tetrapak löjligt billigt skitvin.
Sen tog vi den och gick och satte oss på en bakgata.

Där satt vi sen med varsitt glas, pimplade vin, fnissade och rökte.
Ljumna vindar blåste i våra hår och då och då kom någon grek förbi och kollade misstänksamt på oss.
Vi drack upp 19:- :s vinet och gick med lätta och smått ostadiga steg hem till vårt hotellrum.
Kvällen var långt ifrån slut.
Vi gick hand i hand- nykära♥
 På lägenhetens balkong satt vi sen och pratade viktigt strunt till långt in på småtimmarna innan vi slutligen kröp ner i vår hårda säng och drog lakanet (jo lakan) över oss.
Innan jag somnade låg jag och lyssnade till avlägsna röster från stan och AC:ns brummande.
Ett leende, så lycklig, så uppslukad av allt runt om.


Det var en underbar kväll och en kväll som jag alltid kommer bära med mig och vårda ömt, långt inne i ett hörn i mitt hjärta♥




Ur vårt fotoalbum


Kommentarer
Postat av: Anki

Låter verkligen supermysigt :)

2010-12-01 @ 22:28:00
URL: http://therosehasitsthorn.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0