Jag känner mig i uselt skick.
Tankar- tankar- tankar.
De bara snurrar i mitt huvud.
En hel del saker "löstes" igår men samtidigt blommade så mycket upp och det känns sorgligt.
Jag är tung i hjärtat.

Tänk om man hade kunnat läsa andras männsikors tankar.
Hur mycket lättare hade det inte varit då?!
Eller hade man kanske hört alltför mycket som man absolut inte velat höra.

Egentligen är ju det hela mycket enkelt och det enda som egentligen krävts är att vi pratat med varandra mer.
Men vissa meningar är så jobbiga att ta till orda att man hellre stoppar det i ett gömme med locket på långt, långt in i sig själv.

Jag tycker det är jobbigt att skriva här för att jag bara kan skriva vissa saker.
Jag har sett min blogg mycket som en dagbok och även om jag alltid sorterat ut vad jag skrivit så har jag aldrig känt behovet så starkt som nu att verkligen få skriva av mig.

Jag uttrycker mig bäst och "tömmer av mig" via skrift.
Kanske borde skaffa mig en dagbok för tillfällen när det känns såhär.

Detta blir sista deppinlägget som handlar om detta.
Nu sätter vi punkt här och jag ska försöka att skriva lite "positivare" från och med nu.


Kanske var det också det här som behövdes för att vi skulle kunna gå vidare?!
När något har legat och grott länge, länge och man känner att man har så mycket mer som man vill ge men det går inte. Då är det kanske rensa luften som behövs.

Godnatt♥