Jisses vilken morgontrött kille jag har hittat.
Han skulle kunna sova hela förmiddagen.
Får tvinga upp honom till jobbet.
Egentligen skulle han kanske varit hemma idag med men igår gick han bara omkring och saker efter det som hände i onsdags malde om och om och om igen i huvudet på honom så därför var det bättre han gick till jobbet idag och fick lite annat att tänka på.
Han kommer nog hem vid lunch också och kompar resten av eftermiddagen.

Angående vad som hände så kan jag lika gärna berätta det för er nu. Med tillåtelse av J förstås.

I Onsdags kväll skulle vi köra och göra lite ärende, köpa spackel och handla var väl det viktigaste.
När vi var färdiga på Maxi och skulle åka hem packade vi in våra kassar i bilen och J körde iväg.
Allt var precis som vanligt förutom att båda var på lite dåligt humör så vi sa inte så mkt till varandra under bilfärden.
Väl hemma går J ut först för att tejpa igen vänster ruta som trillat ner men när han ska gå ut ur bilen trillar han.
Eftersom det var en ganska rolig syn börjar jag först småskratta lite och sen frågar jag om det gick bra.

"Ja" fick jag till svar.
"Varför trillade du" frågade jag
"Det var halt".
J tejpade igen rutan men sen öppnar han bakre bildörren och börjar rota bland matkkassarna.
"Vad ska du ha" säger jag lite irriterat.
Då ställer han sig upp och kollar sig omkring fram, tillbaka, fram, tillbaka.
"Vad är det, vad gör du?" säger jag
Inget svar
"Mår du inte bra"
Då sätter J sig ner och jag springer fram till honom.
"Hur är det?".
"jag kommer inte ihåg hur jag kom hit". säger han
"Vad pratar du om, vaddå kom hit?"
"Hur jag kom hit från Maxi"
"Du körde såklart, mår du inte bra, ska jag ringa en ambulans?" sa jag

"Allt är svart, jag kommer bara ihåg att vi var i rondellen utanför Maxi sen minns jag inte mer"
Jag satter mig ner på huk vid J och höll honom i händerna och vi var tysta en stund.
"Känns det bättre" frågar jag
"Ja, det känns bättre men hela jag skakar. Detta är så otäckt, en riktig blackout".

Vi gick uppt ill lägenheten efter ett tag och satte oss ner. Jag frågade honom om han kom ihåg att  han trillat, Nej.
Om han kom ihåg att han tejpat igen rutan. Nej.
Senare ringde jag mamma som är bäst när det gäller sjukdomar och sånt och frågade henne vad det kunde vara och vad vi skulle göra. och mamma var till 99 % övertygad om att det var stressen som varit den senaste tiden. Vi har slutat vid 16 och sen åkt direkt hem och rivit tapet eller spacklat. Och så fort vi var färdiga mad hallen började vi på sovrummet. Sen har vi åkt och handlat den ena prylen efter den andra plus att vi har problem med bilen plus jobbet. Ganska mycket!!

Kort sagt: Vi har stressat oss sjuka.

Stackars J mår bättre nu men är fortfarande tagen efter händelsen och har inte velat köra bil sen dess.
Stackars hjärtat.
Vi blev nog lika rädda  båda två i och för sej för det var riktigt läskigt att se också.

Nåväl, bara försöka dra lärdom av det här och hoppas att det aldrig händer igen.
Nu ska jag gå o göra lite nytta. Sätta på en maskin tvätt och sen kolla dumburken!!




Have a heart, na,na,na,...