Jag är rädd att jag kanske har försummat mina vänner lite grann sen jag träffade J.
Jag lovade dyert och heligt att jag aldrig skulle bli en sån som glömde bort vännerna när jag skaffade pojkvän.
Och, nej glömt dom har jag definitivt inte gjort men försummat dom, ja kanske!

När jag var singel var mina vänner allt för mej. Mitt hjärta brann bara för dom (och min familj givetvis).
Vi umgicks 24*7. Fest på helgen och fika, shopping och myskvällar på vardagar.
Men efter ett tag började läget förändras, jag antar att vi blev vuxna helt enkelt. Nån skaffade pojkvän och sambo, några flyttade och nån fick barn.
Vi hade inte BARA tid för varandra. Nu var det plötsligt jobb och plugg och barn och flytt i huvudet.
Själv hade jag ju en tuff period just vid den tidpunkten, innan jag bestämde mig för att flytta och hade jag inte haft några vänner kvar då som kunde uppoffra sig så mkt som dom gjorde så vet jag inte vad som hade hänt.

En dag tog jag mig i kragen och bestämde mig för att förändra situationen och efter ett tag flyttade jag hit.
Här träffade jag ytterligare underbara människor som snart kom att kallas för vänner och hade ett lovely år fullt av fest och singelliv innan jag träffade J.

Plötsligt var jag själv där, hade en till som skulle ha en stor bit av mitt hjärta och mina tankar kom att kretsa mycket kring oss och flytt, resor och diverse planering för vår gemensamma framtid.
Förutom det så var det jobb och andra saker som ska flyta på i vardagen coh en del av vännerna hamnade kanske lite åt sidan.
man hade ett missat samtal från någon och tänkte "henne ringer jag sen" men rätt vad det var hade det gått en månad och då känner man sig istället för dum för att ringa.

Nu ska jag dock försöka ta mig i kragen på det planet också. Häromdagen hittade jag en liten grej som direkt fick mig att tänka på denna lilla snuttan och istället för att vifta bort tanken så köpte jag saken och skickade upp till henne.
Och jag tror faktiskt att det värmde väldigt mkt. Det kändes bra för mej iallfall. hon är en alladelles för bra tjej och vän för att bli bortviftad.

Så ring det där samtalet du har gått och dragit på, skicka iväg ett sms till hon du inte träffat på länge. Jag är säker på att öven din vän är lika mkt värd det som min!!

Bara ett vänligt leende,                                              

en hälsning varm och god

kan vara nog att skänka

en livstrött levnadsmod.

Ett bud på ett enkelt ark papper

en enda fattig rad,

kan göra en mycket sorgsen

så obeskrivligt glad.

O, slösa med varma blickar

och tala så milt och mjukt!

Bara ömhet kan rädda

det som är rolöst och sjukt.

Endast den kärlek som brinner

het av människotro

kan få ett vilset hjärtas

evighetsdröm att gro