Så nu har Dessi precis åkt hem
Har varit samma helvete som innan i princip med magen men jag orkar inte åka in ikväll.
Kan tänka mig kön på akuten en lördag natt.
man känner sig lagom social o rolig när man ligger i fosterställning halva kvällen o känner sig som en zombie.
Pencillinen gör mig fruktansvärt trött.
Men jag försökte iaf hålla masken någorlunda när jag hade Dessi här.
Det värsta är att jag börjar "vänja mig" vid krampanfallen nu.
Dom gör fortf. pissigt ont men "just keep on being strong".


Jag o Dessi skjutsade älsklingen till Huskvarna innan. Han skulle på lite galej ikväll med några kompisar.
Han ville först inte åka eftersom jag fortf är dålig men jag övertalade honom o sa att Dessi faktiskt var här o kunde skjutsa in mig om det var nåt.
Jag vill inte att han ska behöva sitta hemma o glo o tycka synd om mig varenda kväll, han är så snäll och dessa dagarna har han verkligen pysslat om o hjälpt mig med allting.
Så han är väl värd lite skoj.
Hoppas han kan koppla bort skiten ett tag och bara ha kul ikväll, men det känner jag på mig att han har eftersom han inte ens svarade när jag ringde precis för att säga godnatt =)

Nej bums i säng nu, slut som artist är det mildaste man kan kalla mig nu.



Tack för att du finns o står ut med mig <3