Ta inte detta som ännu ett deppigt inlägg. Tvärtom har dagen känts mycket bättre. Men jag är nog en ganska djup person och tankar som dessa rör sig ofta i mitt huvud.

Bläddrade i tidningen idag och kom fram till dödsannonserna som fick mig att tänka på min lilla mormor. Jag saknar henne fortfarande jättemycket trots att det är hela fem år sen hon dog. Läste en dikt som stod på en av annonserna, den fick mig att känna gråten i halsen:

Gråt inte för att jag är död, jag finns inom dig alltid.
Du har min röst den finns i dig.
Den kan du höra när du vill.
Du har mitt ansikte, min kropp.
Jag finns i dig.
Du kan ta fram mig när du vill
Allt som finns kvar av mig, är inom dig.
Så är vi jämt tillsammans.


Så vill jag se på döden. Att hon alltid finns hos mig även om jag inte ser henne. Jag har varit så rädd att glömma hennes röst o hennes doft när hon kramade mig. Men fortfarande fast det är över fem år sen hon lämnade mig kan jag både höra henne och känna hennes kramar.

Lilla mormor. Du finns alltid hos mig väl? Du kommer iallafall aldrig försvinna från mina tankar. En bit av mitt hjärta kommer alltid tillhöra dig. Jag älskar dig nu och alltid!

/ Puss Bella




                                                     ps. Ha en fin kväll allihop!!