Vi gjorde det bägge två. Vi tog oss ifrån "hålan" till en ¨varsin annan håla. Fast en ny, spännande, äventyrlig och trivsam håla.
Jag vet inte om jag hade gjort det här utan ditt stöd Sandy. Du har verkligen peppat mig och stöttat mig och din uppmuntran och dina peppande ord har betytt så oehört mycket för mig.
Jag är så glad att vi fortfarande hållt ihop. Du och jag, hela och halvan, piff och puff, ler och långhalm :)

Vem kunde för två år sen tro att våra drömmar om att gå vidare, ta nästa steg, möta en utmaning, någonsin skulle bli sanna. Jag var tveksam och det tror jag du med var.
Så vad gjorde att vi lyckades?
Vår kämparanda, vår förmåga att inte ge upp, vårt envisa sätt att och förmodligen också vårt stöd åt varandra.
Ditt liv blir självklart vad du själv gör det till men visst fan underlättar det att ha en klippa i stormen, en person som förstår och hjälper.

Som du själv skrev till mig "Bella, du är den enda som förstått hur mycket jag vill ta mig härifrån och själv känt likadant"

Så många motgångar, så många "familjeproblem", olyckliga kärlekssagor, svikande vänner och ändå står vi här i varsin håla!! And we love it!

Sommaren 2006 var vår stora festsommar, det är inte många minnen man har av nyktra lördagkvällar inte.

Nej då var det rocka röv på banken. Så fulla och odrägliga som möjligt, så skrikande och högljudda som möjligt. Men så förbannat roligt vi hade.

Jag glömmer aldrig sista kvällen i krstd precis innan du skulle flytta, vi tömde en bag in box (Kanske var det två?), bölade och skrattade om vartannat. Ha, ha och sen ringde du upp en gammal flamma bara för att få ett sista skjut i krstd innan du stack, men hur det gick med det vet vi ju. Det var roligare att ringa och prata än när han väl komma. Nej han fick inte mycket den kvällen den stackaren :)


Jag är så glad för din skull, att du trivs så bra, hittat en "helylle" grabb och blivit vuxen (hmm.. känns skumt).

Tack Sandy, I love you with all my heart!!

Jag har syndat. Fy på mig. Jag som skulle hålla igen riktigt nu efter allt gott i jul och nyår. Men jag kan helt enkelt inte motstå dessa, dom är sååååååååååååååå goda:





Om bara Gud hade varit gullig och gett mig lite karaktär!!

Jag är en sån som älskar poesi, läsvärda texter, ordspråk och citat.
Jag älskar att läsa något som sedan ger mig en tankeställare, får mig att fundera och lägger sig på minnet.
Berörande berättelser dikter osv.
Just nu har jag förälskat mig i latinska ordspråk. Det är nåt speciellt med dom. Väldigt djupa och eftertänksamma.

"Gutta cavat lapidem non vi, sed saepe cadendo"- Droppen urholkar stenen, inte genom sin kraft utan genom att ständigt falla.


"Dum spiro, spero"- Så länge jag andas, hoppas jag.


"Amor vincit omnia et nos cedamus amori"- Kärleken övervinner allt, så låtom oss besegras av kärleken


"Nondum amabam, et amare amabam.. quaerebam quid amarem, amans amare"- Jag älskade ännu inte, även om jag ömmade för kärlek. Jag sökte vad jag kunde ha älskat, förälskad i kärleken


"Pax vobiscum"-  Frid vare med eder


"Quidquid latine dictum sit, altum viditur"- Allt som sägs på latin låter djupsinnigt ;)


Ha en trevlig dag, nu ska jag möta min Emma i stan och bege oss till Ikea!!

Den människa som känt mig absolut längst förutom min familj är Madde.
Vi har umgåtts sen vi var små spädbarn. Eller rättare sagt så umgicks våra föräldrar då så därför blev det att även vi träffades. Jag har kort sen mitt ett års kalas där jag och Madde sitter och käkar tårta med hela ansiktet :)

Vi har sååå mycket minnen ihop. Både bra och dåliga för i ärlighetens namn så har vi haft dåliga perioder i vänskapen också, mest bra men en del dåliga också.
Hon är en av dom personer som känner mig absolut bäst. Och hon är definitivt den självklaraste personen jag ringer när jag är nere och behöver muntras upp eller bara "böla ut".
Hon vet precis vad hon ska säga och hon vet precis när hon inte ska säga någonting, när hon bara ska lyssna.

Jag har henne att tacka för så mycket. För även om hon är en envis jävel med sina fasta principer på hur saker och ting ska vara och så är det bara så är hon den mest självklara personen som jag vet kommer finnas i mitt liv för alltid. Vår vänskap har satts på prov många, många gånger och den har tagit sig igenom alla stormar och piskande regn utan att försvagas utan istället bara växt sig starkare.
'
jag har så många underbara stunder att minnas med henne. Så många stunder jag gråtit ut i hennes armar och så många kvällar som vi suttit tillsammans för att bara ta ett glas vin, som blev två, som blev tre som blev en bag in box och resulterade in en rockande helkväll på banken.
Herregud vad vi levt vår ungdomstid med fest och allt där till.
Gången när vi var ute och jag fick med mig en jobbig 40 årig hem och vi bestämde oss för att säga att vi var systrar och Madde fick spela aspackad ha, ha.
Gången när vi vaknade skavföttes i min säng (som alltid) och bara låg och fnittrade "Jag är fortfarande full" "hi, hi, hi ja med" och sen begav vi oss till statoil raglandes för att köpa en frukost beståendes av glass, godis och chips.
Andra gången jag träffade hennes numera sambo och läste lusen av honom för att han påstod att jag var full, stackars Daniel.

I somras gjorde hon något underbart för mig och följde med mig på bröllop till Polen när en av våra vänner gifte sig. Och jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne där. Hon är min klippa i stormen.

Madde, det finns ingen som någonsin kommer kunna ta din plats i mitt hjärta. Ingen, aldrig!! Du är en av dom mest fantastiska personer jag någonsin mött. Älskar dej!!!!



Inför bröllop i Polen




redo för party!



fråga mig inte vad fan vi gör här :)