Mina älskade..
Imorgon är det dax för Göteborg. Alla ni som känner mig vet vad jag ska göra där och vi
får väl se om jag kommer hem gråtfärdig eller glad som en lärka..
Hoppas bara min förkylning ger med sig. Känner att jag är på g att bli lite sjuk.
"Hej jag heter Bella och jag har Sveriges sämsta immunförsvar." Men snälla söta rara Gud, ingen feber tack :)
Saknar så många just nu, en av dom får jag väl träffa imorgon. En annan är min lilla söta älskling till lillasyster, mina 2 kära vänner som jag jämt traggar om, Sandra, mormor och i helgen kommer jag definitivt sakna min lilla håriga sambo. Hatar o lämna honom själv. Det är ju min livspartner just nu..
Att kunna älska är verkligen Guds största gåva till människan men samtididgt innebär det så mycket lidande när man är ifrån varandra och när man mister någon.
Och Wilma min ögonsten. Utan dej tror jag inte jag hade varit här idag. Så många ggr tanken på dej hindrat mej från att göra dumma saker. För jag vill finnas där för dej såsom jag önskade att jag hade en storasyster när jag var osäker och behövde råd av någon som redan gått igenom det (nyligen).
När du blir större ska jag berätta allt detta för dej, hur du alltid varit min hjälte. Hur du redan som liten var min största tröst i livet.
Och Lina och Isac ni är med så¨betydelsefulla i mitt liv och jag är rädd att jag inte har visat det tillräckligt för er. Vi har nåt speciellt mina syskon och jag som bara syskon som älskar varandra över allt annat kan ha..
Wilma: Små stjärnor lyser också i mörkret..
Ångest..
Jag blir så arg på mig själv. Vet ju fan inte vad jag vill längre. Är så förvirrad.
Vill bara fly från mitt liv ett tag.
Det är alldelles för mycket för mig nu. Orkar inte.
Tänk att bara få börja om på nytt.
Komma nån helt annanstans, byta miljö. Åka ifrån idioter och "kioskaskrab".
Finns det nån med mer otur i privatlivet än jag?
Jag behöver fan lite flyt nu. Snälla, snälla lite flyt..
Usch vilken oro som ligger i kroppen. Magont och illamående konstant.
Ångest och förvirring.
Det är helt enkelt för mkt på en gång nu..
"Our greatest battles are those within ourselves"..
Ljug för mig älskling..
Alla hennes texter har en mening och man känner igen sig på ett eller annat sätt.
En ny favorit hos mej är: "Ljug för mig älskling"
och visst är hon väl vacker.
|
Lyssna också på "Du sålde våra hjärtan",
Jag saknar er så mycket..
Jag saknar er som galen.
Ni är underbara Sofie och Ida och livet här är tomt utan er. Vad ni har gett mig genom årens lopp går inte att sätta ord på. Ni har varit en axel att gråta ut på och en famn som tröstar men ni har också varit den som skrattat med mig och fått mig att dra ¨på smilbanden i motgångar.
JAG ÄLSKAR ER!!!
"Det är med den sanna vänskapen som med spökena, alla talar om den men få har sett den.."
Dålig start på dagen.
VAknar och ska gå på toa nu på morgonen. Lägger mig sedan i sängen igen och kryper ner under täcket.
Tar en snabbtitt på klockan som jag alltid gör när jag vaknar till och jag trodde väl den skulle vara runt 7- 8.
HELVETE!!!! 11.46.
Och jag skulle bli hämtade av farmor kvart i 12.
Upp som fan och både med det först bästa som ligger framme.
Slängde ner en kam i väskan och mascaran och sen ut på parkeringen för min kära farmor har ju ingen mobil "moderniteter".
Nehe, då har hon redan kört. Efter att ringt min käre far typ 300 ggr så srtår jag där i ösregn och hoppas på det bästa, att hon inte kommit än.'
Tillslut ringer han upp och jodå, farmor är tillbaka på kalaset igen.
Dom skulle äta först sen hämtas jag upp innan kaffet.
Så nu väntar jag på att Farmor ska komma. Hatar när dagarna börjar så här. då brukar hela dagen gå åt helvete.
Nåja, måste dra mig nu. Hörs sen
TJING..
fest hos Ania ikväll..
Jag har inte tid..
Att vara stressad. Min kära mor skäller alltid på mej att jag aldrig kan stressa, aldrig kan skynda mig.
Men jag vill ha tid för allt och för alla. Inte känna att jag måste prioritera på grund av att jag "inte har tid".
Så alla ni som jäktar som min mamma, som känner er stressade och jäktade, läs då det här:
Det går genom tiden en säregen fläkt
En sjukdom som allmänt benämns som jäkt
och bannlyst är stunder av ro och frid
man hör ständigt "Jag har inte tid"
Du äger kanhända en sjuklig vän
det sista besöket var längesen
Du söker en ursäkt, blir öm och blid
Men tröstar dig med "Jag har inte tid"
Kanske har du en mor, ren, gammal nu?
Vars enda ljuspunkt i livet är du
Att glömma henne- är du på glid?
Ditt samvete kvävs med- "Jag har inte haft tid"
Så lever du ditt liv i stora drag
hur skall jag hinna med allt idag?
Jäkt förvandlar ditt liv till en strid
din slogan har blivit "Jag har inte tid"
Men är du har levat ditt antal av år
När döden på tröskeln väntande står
När Han kallar dig från livets id,
skall du då svara: "Jag har inte tid"...
Olycklig kärlek..
Det där med kärlek och jag är tydligen inget som går ihopa.
Inte är det gäller förhållande iallafall.
Men fan vad frustrerande det känns. Att vilja så mycket men ju mer man försöker desto mindre får man.
Bekrivning av en olycklig kärlek: som att försöka nå en träbit i vattnet, men man når inte riktigt fram och ju mer man plaskar med handen dessto längre bort driver hon.
Liten och stor..
Liten sa: "Men vad händer när vi är döda och borta, kommer du att älska mig då, lever kärleken vidare?"
Stor höll Liten intill sig medan de såg ut i kvällsmörkret, på månen och de klart lysande stjärnorna.
"Titta på stjärnorna, Liten, se så de lyser och glittrar.
Det var längesen somliga av dem dog. Men de lyser fortfarande på kvällshimlen, för du förstår, Liten,
likt stjärnljus dör kärleken aldrig..."