Jag funderar rätt mycket över det här med miljön och hur mänsklighetens öde hänger på en skör-skör tråd.
Jag är helt övertygad om att det är så och det kvittar hur mycket andra säger till mig att "vi snart kommer uppfinna någonting som minskar alla utsläpp drastiskt" eller att "det stämmer inte- jorden har ökat i temperatur i alla år".
Det är naiva sandlådenivås kommentarer.
Vem är fan är så dum så att han/ hon inte fattar att

*Vår överkonsumtion,
*Våra 2 bilar per familj
*Våra kemikalie baserade produkter.
*Våra massiva industri samhällen.
*Våra förödande kärnkraftsutsläpp.
*Våra skogsskövlingar
*Vårat beroende av det moderna samhällets funktioner
*Våra utsläpp i den redan döende östersjön
*Våran överbefolkning
FÅR KONSEKVENSER!

Listan på förändringarna som vi VET har stor påverkan på miljön kan göras i princip hur lång som helst.

Vi har betett oss som nyblivna artonåringar och testat varje gräns, utmanat varje sak till sin bristningsgräns.
Det sorgliga är att vi förmodligen inte kommer kunna sluta i tid.
Det kommer hända något som ger oss en slap in the face och vi kommer få äta upp varenda litet misstag.

Nu pågår förhandlingar i Durban.
Blandannat diskuterar man Kyotoavtalet som snart löper ut.
Kyotoavtalet som USA som står för världens mest omfattande utsläpp, vägrar skriva på!
Jag betvivlar det starkt men jag hoppas att man nu sätter press på USA.

Sen är det hög tid att sluta skylla på varandra, börja ta ansvar och föregå med gott exempel.
Sluta stör dej på grannen och föregå med gott exempel istället!
Detta beteende kommer kanske inte falla tillbaka på dej men defintivt på dina barn.

Detta får bli mitt livsmål.
Dessa instruktioner sagda av en vis man!

Mitt nyårslöfte är redan spikat, försöka bli ännu bättre på att leva mer miljövänligt med hänsyn inte bara till mig själv utan framförallt till nästkommande generation!

Men varje dag så saknar jag de 6 veckorna när jag hade henne nära twentiforseven ♥


Fina Fina Lina!

En av världens bästa jullåtar♥

Jag är ingen julfanatiker men jag tror att jag liksom de flesta andra ändå ser en tjusning med hela jippot.

Att få ge fina och väl genomtänkta klappar till människor som hjärtat slår så hårt för, att få se hur de i sin tur klurat ut något riktigt finurligt och väl passande till en själv, att få se lillasyster ögon tindra av lycka, smutta glögg, mysa med sin familj och se alla fönsterkarmar lysa upp av stärnor och ljusstakar♥.

Dessutom är det så härligt att få pyssla en massa och göra så mysigt det bara går hemma i den vanligtvis ganska sparsamt inredda tvåan.

Ikväll har vi tänt första ljuset eftersom vi var hos mamma igår.
Ljuv julmusik (enligt mig) spelas, sammetslen doft av den hitills enda hyacinten sprider sig i tv-rummet och vi diskuterar framtida äventyr.
Jag njuter.


Också julmusten förstås =)

Imorgon bär det av upp till Jönköping igen.
Lite jobb och den årliga traditionella kroppkake middagen som är standard i November i J:s familj.
Också lite jobb förstås, 12-24 imorgon. Det blir att gå upp tidigt för att hinna köra upp imorgon.

Denna veckan har varit lite sorgsen tycker jag, jobbigt med åkandet hit och dit, massa jobbintervjuer och jobbsökande som inte leder så långt och så är ju Rena Rama Rolf är död.
Vi föjde det blint varje vecka när jag var liten.

Har kollat på gamla klipp, fast Nisse Pisse Päronpung var roligast:



Nu: True Blood och Glögg.

Kram

Och det är ju inte illa minsann♥



J♥ He's the one I love. J♥

Denna helgen går i ett, jag är ju i Jönköping och det är så mycket jag vill hinna med samtidigt som jag jobbar typ... hela tiden!!
Idag går jag på klockan 14 och går av klockan 23 imorgon. Ha,ha- så jobbar vi inom den sociala sektorn!
Igår hann jag snabbrusa in på Gina en sväng men ska dit idag igen.
Min favvoaffär som jag saknar såååå mycket.

Jag är inkvarterad hos J:s härliga föräldrar men eftersom dom är i Berlin så är det bara jag, J:s lillasyster och hennes pojkvän hemma. Ja plus två störiga taxar med.
Jag är inte jätteförtjust i små hundar och vill absolut inte ha dom i sängen men inatt krafsade den ena på dörren så mycket att jag höll på att bli tokig. Jag var uthållig och inbillade ig att hon minsann skulle ge sig snart men icke!
1 ½ timme höll hon på och då gav jag upp och släppte in henne ;)

Klockan 7.30 skallade nästa hund utanför om att hon minsann ville in så ja, ensam i sängen har jag inte behövt känna mig!

Igår på jobbet käkade vi något riktigt gott till fredagsmys nämligen:

GRANATÄPPLE!

MIn kollega hade köpt dom för 15:- kilot i en frukthall nära stan så jag hoppas kunna köra inom och köpa med mig ett gäng hem. Sååå gott och såå nyttigt ju, läs mer här

Jaha, nu måste jag slänga ihop en övernattningsväska och sen bär det av.

VI höres!!!

I Lördags skulle vi till Mamma och äta för att fira litegrann av min födelsedag.
På dagen hade vi bestämt att vi skulle iväg för att kolla upp vart jag ska på intervju idag så jag inte behövde känna mig panikslagen för att jag inte hittar när det väl var dags.
Vid 11.30 tiden kläcker J ur sig att mammas sambo Peter ringt och frågat om vi kunde hämta kött på ett ställe (Bellas Place) till kvällen.
De hade så mycket att göra och hann inte själva.
Jag blev irriterad på J för detta innebar ju att vi inte skulle hinna åka till Hässleholm som vi planerat.
Snäste något om att det är "typiskt just när vi bestämt annat, och kasst att ringa med så kort varsel"

Ja, ja. Inte mycket att göra.
Vid 16.40 var jag frädigsminkad, påklädd osv så vi satte oss i bilen och körde mot restaurangen.
Till saken hör att Peter hämtade kött på detta stället för ett par veckor sen då han fyllde år ochd et var svingott, så jag köpte ju liksom hela konceptet.

När vi var framme så tjabbade vi lite samtidigt som vi gick mot dörren och jag pep fram till servitrisen "Vi skulle hämta.." men hann inte färdigt förrän J fyllde i "Peter S"
Jag gav honom arga blicken och sa "Hörde du hur det lät, det lät ju som att vi skulle hämta Peter S".
Samtidigt som jag avslutar min mening så hör jag "BELLA, BELLA, BELLA"
VI gick efter servitrisen och jag kolla mig omkring och tänker *Det lät precis som morsan, him fan e di*
Kollar mig mer omkring och ser ingenting förrän jag blickar uppåt och ser mojjan sitta där.
Jag hinner tänka *Gud vad kul, mamma, Peter, Lina och ungarna är här*

Men när vi går uppför trappan ser jag plötsligt också Pappa.
Tittar på J och tittar tillbaka på bordet och då ser jag Ania.... och Farmor och sen ser jag Ida och sen ser jag att där sitter hela min älskade familj.
Då har vi precis kommit upp på andra våningen och jag drämmer till J på armen och väser med ett leende '
"Vad fan, visste du detta?"

Jomen det gjorde han ju givetvis ;)
Mitt hjärta slår i 120 och ala kollar på mig och skrattar och jag får inte fram ett ljud.
CHOCKTILLSTÅND AB innan jag viskar fram ett "Hej" med Big Smile :D


Reagerade lite på att J ville ta ett kort bara sådär på mig innan vi åkte men tänkte att han väl tyckte jag var fint klädd eller nåt ;)


2 av mina absoluta favoritungar <3


Farmor, farfar, Moster, Lina <3, Pappa


Lillabroren, Kusin, Morbror, Mamsen <3



tre fjärdedelar av Lövarna och Kusin Oskar längst bort


Oskar, Wilma och Optimus Prime ♥


Brorsan Balle och Antonio P.


Jag hade en så stilig bordsherre vid min sida, han underhöll mig hela kvällen♥


Och maten var så god att jag inte ens kunde sluta äta för ett kort ;)



Mysigaste A och Wilma!


Det var den bästa överraskningen jag någonsin fått och jag blir så rörd när jag tänker på att alla som var där hade kommit för min skull.
Ibland känner jag mig så ensam och vilsen, då ska jag tänka tillbaka på den här kvällen♥

♣I am a very lucky girl♣

Tack snälla Mamma och Lina för den bästa överraskningen EVER!!!!!!!!

Suverän morgon att kicka igång med en Pw.
Och helvete vad man känner sig duktig om man ställer klockan extra tidigt bara för att hinna med en motionsrunda innan dagens lidande börjar :)

Nu blir det möte på vuxendagis här, går dit med noll förväntningar och tycker mest det ska bli intressant att se om det är samma lågstadievarning som sist jag var på ett sådant för sisådär 5 år sedan.

I eftermiddag är det jobbintervju igen, denna gången i Hässleholm...
Japp, det var det hela!

Och vad denna bilden har med inlägget att göra vet jag inte.

Den var bara fin!

Nu sticker jag mot ännu en intervju.
Börjar få vanan inne nu och nervositeten blir mindre och mindre för varje gång ;)
Sen bara måste jag ju lägga upp bilderna från i Lördags när jag blev total överraskad av världens bästa familj på restaurangen.
Är fortfarande i ett glädje rus.


Önkar att jag kunde skriva att den här morgonvyn är från vår lägenhet..

Jag ska sova snart men alldeles nyss låg jag och funderade på min fina vän Sandra.
Om jag ska säga en vän som verkligen lyckats i karriären så är det hon.
Hon har pluggat i sisådär 267 år och minst 250% per termin och nu är hon nästan framme, kan se toppen på berget och blicka tillbaka på de 95% hon redan har avklarade.

Extra mycket har hon lyckats just för att hon verkligen gör något bra fucking outstanding.
För Sandra är inte någon stroppig revisor eller nördig tandläkare.
Nej, nej, nej.
Hon är blandannat utbildad och engagerad i det mest högaktuella/ viktigaste/ akuta ämnet: Miljö!
Drivande och engagerat skriver hon på sin blogg om det viktigaste vi kan bry våra hjärnor med idag!

Så till vad jag från början låg och funderade på.
Tänk om Sandra hade kommit in på den där utbildningen i Skara istället.
Den som hon först sökte och bölade som en gris för beskedet om att hon inte var antagen till.

Tänk om hon inte stannat i lilla K-stad ett år till och börjat fundera i andra banor det året.
Tänk om hon inte stannat i lilla K-stad ett år till och börjat umgås mer med Bella Håkansson.
Tänk om hon hade valt en helt annan väg och inte alls hamnat där hon är idag!!

För även om den damen säkerligen hade lyckats superbra på vilken linje som helst så är både jag och jävligt många med mig övertygade om att den damen minsann är på helt rätt plats i livet!!!!


Jamen in och läs nu för fan och låt er inspireras till ett bättre, nyttigare och grönare liv!

Jag är i mitten av en tornade nu- allt är kaos och upp och ner och det värmer mig att läsa att ni känner med mig ( läs här.)
För att förklara läget lite så är det ju så att jag har gått och betalat medlemskap till A-kassan i alla år (inklusive när jag studerade och levde på minimum) för att jag både fått höra och trott att detta var en trygghet- HA!
Så naivt och galet av mig att tro!!!!!!!
I och med min flytt som satt mig i en arbetlöshet och i en situation där jag faktiskt behöver nyttja det svenska skyddsnätet för första gången i mitt liv, tog jag kontakt med dom.
Men Tji fick jag.
Jag har skickat in ansökningshandlingar men fick beskedet att jag till 90% säkerhet skulle få "avslag".
Anledningarna är så puckade och fattiga att jag inte ens orkar dra de här.

Jag känner mig som en jubelidiot, lurad, fånig, blåögd..
Jag föll och trodde naivt nog att jag skulle bli fångad men resultatet blev ett Magplask big time!!!

Så hur går man vidare härifrån.
Mitt enda svar är att slicka sina sår, resa sig, damma av kavajen och intala sig att ensam är starkare!!!
Jag åker berg och dalbana i mitt psyke, klättrar 3 steg upp och faller 2 tillbaka, klättrar ytterligare 4 steg och trillar 3 tillbaka...
Detta har blivit min hämnd, jag är förbannad och besviken men jag ska visa dem!
Den enda livlina jag ska hädanefter är mig själv, dom andra har jag lämnar jag på vägen.
Jag ska fixa detta, jag ska klara detta, DET KOMMER JAG GÖRA!!

När jag och syster var i Vietnam så fick vi flera riktiga nostalgitripper.
Varenda köpcenter och affär spelade nämligen låtar från en av mina största idoler när jag var yngre.
Ja och nu tänker ni BSB eller No Doubt eller Hanson men nähä.

Jag hade mer klassisk smak redan på den tiden och det rätta svaret är.... TADA: Richard Clayderman!
Otippat va.. ;)
Jag köpte en samlingsskiva med honom nån gång runt 13-14 års åldern och den gick minsann varm hemma.
Speciellt eftersom jag då var inne i en meditation/ andlig period och hade hela rummet fullt av rökelser och tända ljus (Morsan hostade fram stup i kvarten att hela hemmet luktade skit efter mina trans stunder).
Sen la jag tarotkort eller gjorde andliga ritualer för att tillkalla andar, Haha.
Stackars Lina som fick stå ut med detta...

Varför Vietnameserna var överkåta på denna skivan fortfarande har jag ingen aning om men det var ett välkommet inslag i vår semester och vi fick många skratt när vi mindes tillbaka.

Här har ni honom, en av mina tonårsmanier =D

 

Jag är så jäkla glad att jag sen många många år förstått att det är jag som påverkar och bestämmer vad som händer och sker i mitt liv.

I slutändan är det alltid upp till mig själv.

Nu sitter jag här arbetslös och inkomstlös och det skyddsnät jag trodde fanns i Sverige har vänt ryggen åt mig.

Som tur är så sliter jag som ett djur, varje dag. Ringer runt, mailar och ligger på.

Kanske ser jag ett ljus i tunneln nu.

Åt helvete med a-kassa, alfa- kassa, försäkringskassa etc. den enda du kan lite på i slutändan är dig själv!

Världens bästa kille är också världens bästa presentgivare.
Hotellvistelse och frukostbuffé i grannstaden om en månad.
Lyx.
Älskar hotellfrulle♥

Dessutom gömmer han alltid sina presenter och låter mig få tänka till och lösa gåtor innan jag kommer åt den.
Idag hade han verkligen lyckats med hemliga lösenord i papper och kryptiska loedtrådar.
Älskar sånt, blir som ett barn på nytt.

HÄRLIGT ATT FYLLA ÅR, ÄVEN OM JAG FRÅN OCH MED NU ÄR NÄRMRE 30 ÄN 20 =)
Men va fan, det är väl inget fel på 30 eller?


Som ett barn på julafton födelsedagen =)



Också fick jag skumtomtar med polkasmak. My new heroin!!!!

Ja, jag är väl sådär duktig på att blogga.
Men va fan gör det om 100 år ;)

Nu har jag varit i Sverige i 3 veckor och det har gått både fort och långsamt.
Jag har åkt upp och ner som en jojjo i humöret.
Det är tufft att bara gå här hemma och skrota.
Rastlös AB.
Jag är en arbetsmyra och har väldans svårt för att göra ingenting.
Från fullt ös medvetslös i Thailand/ Vientam till nada på hemmaplan...

Och mina deppinlägg om hur tråkigt allting är har jag beslutat att skona bloggen från denna gång.
Förhoppningsvis släpper det snarast, det går iallafall i rätt riktning =)

Nåja, imorgon hoppas vi iallafall på en härlig dag.
Då är det ju nämligen årets bästa datum.
Ja just det: MIN FÖDELSEDAG!
25 bast blir denna damen imorgon.

Det var längesen :)
Allt bra?
Har ni följt min och syrrans resa på bloggen?
Gud vilket äventyr vi har fått vara med om.
Jag ångrar ingenting- lätt det bästa jag lagt stålar på.

Alla som kan/ vill/ funderar på en volontärresa: GÖR DET!
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så viktig och samtidigt så oviktig på samma gång.
Man inser hur lite man behver göra för att göra stor skillnad för någon annan samtidigt som man inser hur ynklig och liten man är på jorden.
Som Lina sa "Man ger så lite och får hur mycket som helst tillbaka"

Jag har känt så mycket tacksamhet dessa 6 veckor.
Tacksamhet för att jag fått uppleva detta, tacksam för att jag är född i ett I-land med lagar och regler som skyddar barn och andra utsatta.
Tacksam för min fina syster, tacksam för min hälsa, min familj, mitt skyddsnät, tacksam för dricksvatten ur kranen och tvättmaskin i källaren, mat på bordet och säng att sova i.
Listan tar inte slut.

Både jag och Lina vill åka tillbaka till barnhemmet och det ska vi.
Jag hade hemskt gärna sett att vår lilllillasyster Wilma följde med nästa gång.
Det hade gjort henne så gott att få uppleva dessa kontraster och att vid en så ung ålder få se hur det kan vara.
Dessutom tror jag att barnen hade uppskattat henne och hon dom.

Om 1 vecka fyller jag år och jag kan inte komma på en enda sak jag behöver.
Jag känner mig så rik och mycket runt mig känns överflödigt.
Jag har levt ute i djungeln i 3 veckor, tvättat min tvätt i en skurspann, haft en ryggsäck med kläder som räckt gott och väl i 6 veckor, sovit på en hård träsäng med 3 solstolsmadrasser i, ätit den enda mat som erbudits, promenerat överallt jag velat ta mig, haft hela huvudet fullt av kliande löss i 2 omgångar (Ja ni fattar) och aldrig mått så bra och känt mig så tillfreds med livet som då!

Det bästa som jag fått med mig av detta är det jag tragglar om nu: Perspektiv.
Jag har fått perspektiv på mitt liv!


Jag myste massor med lillsnuttan.
10 månader gammal så var hon yngst av de 38 barn som bodde på foundation då.