Because you look fat :P hehe

Svart är safe för mig, jag tror det beror på att man ser mindre ut (läs; smalare).
Jepp, men det ser bättre ut.
Så här "färgglad" och mönstrad har nog min garderob ALDRIG varit =)



Här har ni mitt mest färgglada plagg:


En skjorta köpt på julrean 2010, lite stor men fortfarande fin.

FÄRG GÖR MIG PIGG!!

Men nu är ja trött och säger natti.

Det är helt underbart att se vad solen och vårens ankomst gör med Sveriges befolkning.
Det är som att alla väcks upp ur sitt ide och börjar leva igen.
Från min  öppna balkongdörr hör jag barn som leker, på vägen till jobbet ser jag hur många liksom jag bytt ut bilen mot cykeln, en geting letar sig in och min katt jagar den genom lägenheten.

Till skillnad mot sommaren innebär våren inga besvikelser.
Varje varm dag är bara plus.
En sämre dag med regn och kyla är sånt man får räkna med.
Sånt som är normalt i Maj.

Alla färger, alla leende, alla djur som tittar fram, solens strålar.
Knoppar som brister, flugor som stör, sand i skorna, tår som får andas...
Ord är överflödiga!

Jag fick rådet från Vårdcentralen att cykla.
Det var tydligen ett BRA sätt att träna när man har hälseneinflammation.
Men cykla... hallå??
Inte blir man svettig och varm och får speciellt mycket träning av att cykla.
Cykla är ett jättebra sätt att transportera sig och samtidigt få motion men som ren träningsform är jag skeptisk.

Men idag, idag gav jag det ett försök.
Jag cyklade till biblan och lämnade böcker och sen cyklad jag en runda till och lite till och lite till.
7-8 km skulle jag tro.
Blev jag svettig? Nja, lite.
Fick jag motion? Ja det tror jag.
Var det jobbigt? Nja.

Och sen var det superfint väder med sol och värme och det kändes riktigt, riktigt bra att spendera några timmar utomhus i värmen.


Poosar för temat i inlägget :P

Nu har jag druckit kaffe och surfat lite.
Nästa: Duschen
Kl. 15 blir det jobb till 23 ikväll.

Jag har gått och retat upp mig så mycket på majoriteten av människorna här ute.
På hur jäkla många som spelar ovetande eller väljer att vara det bara för att slippa ta ansvar och känna skuld.
Okej, jag ska vara mer konkret.

Miljömedvetenhet till exempel eller varför inte djurplågeri i slakterier eller barnarbete hos stora modekedjors leverantörer i Asien.
Vi fullkomligt bombaderas av information i media varenda dag, varenda timme om hur vårt levnadsätt hotar vårt klimat och vår existens.

Nyhetssändningar och tidningar visar stup i kvarten smygfilmade videor från slakterier eller fabriker som flår djur levande, klipper av dem kroppsdelar, sliter av dem fjädrar eller låter de spendera sitt liv i så onaturliga miljöer att de "totally go bananas" och börjar tugga på varandra.

Kalla fakta visar reportage efter reportade från Indiens tygfabriker eller skor eller väskor. Där 12-åriga flickor jobbar från 6 på morgonen till 23 på kvällen.

Där har vi uppvaket. Och redan här sviker nog 80-90% och tänker nog nåt i stil med:

"Jaha, man vad ska lilla jag göra åt det. Det är ju inte mitt fel" 

"Usch va hemskt, stackare... var det inte imorgon jag skulle till tandläkaren..."

"Ja, tur man bor i Sverige. Sånt händer ju inte här"

De 10-15 % som faktiskt ägnar det mer tanke än så kanske bemödar sig att googla runt och se efter om det finns nån info om vilket märke på sminket som inte är djurtestat eller vad man kan göra hemma för att leva mer miljövänligt.

Och sen avviker säkert 50% av de resterande när de inser att det inte djurtestade sminket ju faktiskt var dyrare eller att man rekommenderas ta bussen istället för bilen till jobbet
"usch nä, då måste jag ju gå upp tidigare och nä den stannar ju inte direkt vid ingången."

Ja också är det då dom där typ 5 % av de från början 100% kvar då...
De googlar kanske lite till.. läser lite till.
Inser att detta är fel och jag vill inte stödja detta.
Eller "Nu när jag vet, så vill jag göra vad jag kan för att mina barn ska få leva på jorden lika gott som jag fått"
Och det jag gör nu, det kommer med 90% säkerhet mina barn göra.
Och kanske mina vänner och min mamma och kanske syrran inspireras och plötsligt är det inte
"bara lilla jag längre"

Men summan av kardemumman alltså:

De stora bovarna i ansvarsdramat om en bättre och mer human jord för oss och för våra barn, det är INTE de som tycker det är Okej att mala kycklingar levande eller att det är Bra med djurförsök.
De är nog relativt lätträknade.

De stora bovarna är De som sätter händerna för öronen och "väljer" att titta bort!!!
Och de... är tyvärr betydligt fler.

Jag är inget mönsterbarn och det vet jag. Men jag försöker faktiskt att tänka mycket på:

"Nu har jag ansvar över jorden och vad jag gör med den inför nästkommande generation.
Det är vår plikt att se till att jordens resurser räcker till våra barns levnad också"

eller

"Människor och djur har båda bara ett liv, hur ska det få se ut?"

Denna filmen visar hur tuppkycklingar mals ner levande i USA.
Den är ganska otäck så titta inte om ni är känsliga.
Detta är lagligt och görs i Sverige också.

 Tuppkycklingar är inget att ha då de inte värper så då mals de levande och blir djurfoder istället.