Ja har ju alltid sagt att jag nog inte är någon singelmänniska, trots att jag varit det större delen av mitt liv.
Men jag tycker verkligen inte jag ser speciellt mycket av det bra i att vara singel.
Mamma o jag pratade om det häromkvällen. Det är ju faktiskt meningen att man ska vara två.
Allt blir så mycket roligare om man är två.
Laga en god middag en kväll, hur roligt är det om man är ensam. Att ha en mysig hemmakväll. Hur kul är det sj'älv`?
Att resa, upptäcka saker, äventyr, få minnen för livet- det är fan så mycket roligare om man ¨har nån att dela dom med.
Jag har träffat dom alla, playboyen som bara är ute efter en sak, killen som hör av sig lite när det passar, grabben som är FÖR på, själmordsbenägen deprimerad yngling som tycker allt i livet är skit, fyllekajan som tycker det är tradition att gå ut ons, fre, lördag, mannen som hade problem att få upp den. Den yngre, den äldre, den mycket äldre o den jämnårige. The good, the bad and the ugly.
You name it!!
Nej men vad är felet, är jag på fel ställen. På krogen okej, kanske mest fyllekajor och playboys där, på nätet tyvärr ofta dom som inte får napp live, på jobbet- tro mig, no option!!
Jag vet faktiskt inte vad som är felet men jag träffar aldrig nån det säger klick med. Och jag gör jag det så säger det bara klick från min sida. Hmm...
Blev lite mycket bibbel babbel nu. Skyller på trötthet. Dags att sova. Det är en (jobb) dag imorgon också.
Somewhere over the rainbow!!!
/Bella
3