Så nu sitter jag här och väntar på att bege mig till vad som ska bli mitt nya hem.
Lite vemodigt känns det allt,.
Jag tycker om min lägenhet, tycker om min balkong och tycker ommin lilla garderob till kök :)
Helt plötsligt hamnar mamma och pappa grisen nummer ett, 23 mil ifrån familjen.

Jisses!!!

Inatt var jag och Idde på Challan och fikade med Ania, hon jobbade natt. Det var minsann ganska känslosamt sen när jag skulle gå därifrån. Satt där i 3 timmar och Ania såg rätt tårögd ut när jag sen skulle gå.
Jag tyckte med det var tufft men sen vet jag ju också att jag inte flyttar till världens ände.
Vi kan ju ses ganska ofta ändå. Och jag lovar och svär att jag inte ska bli en sån som slutar höra av sig bara för att man går in på en annan väg här i livet.  Förr eller senare väljer vi alla olika spår men det behöver inte betyda att man inte längre skulle ha nåt gemensamt och att man inte längre kan umgås.

Nu ska jag bli smålänning ett tag :) men det behöver ju inte betyda för alltid, Trivs jag inte har jag ju lovat både mig själv och alla andra att komma tillbaka. Men man måste iaf försöka. Ge det en chans, annars får du vara beredd att gå och trampa i samma cirkel resten av livet.
Det vill jag inte!!

Jag vill bara säga att jag vet inte hur fort jag kan få bredband i min nya lägenhet så tills dess får det vara så med bloggen.
Önska mig lycka till och be för att det ska gå vägen..



"Två vägar gick i skogen, jag tog den minst använda och det avgjorde mitt liv.."

Ni som känner mig väl vet att jag aldrig skulle göra något för att göra någon annan ledsen eller arg.
Jag vill alltid vara alla till lags och vill att alla i min närhet mår bra.
Men ibland blir det så fel.

Den här sommaren har nog varit den värsta någonsin. Jag har kommit ner i svackor hela tiden, varit jättedeprimerad och den ena insidenten efter den andra har hänt.
Jag vet att man absolut inte borde dricka när man inte känner sig 100 i psyket men det är fan i mej inte lätt att såt emot alltid, Jag vill ju också kunna ha kul och tänka på annat men sen blir det så fel ändå.
Så fort jag blir lämnad själv så bryter jag ihop. Och tro mig go vänner, det är fruktansvärt.
Det är som hela kroppen släpper fram alla känslor på en och samma gång och man vill bara krypa ur sitt eget skinn.

Jag förstår att det måste vara tufft för mina vänner att varenda gång vi festar så slutar det med att jag bölar.
Men det är inget jag gör för att jag vill ni ska tycka synd om mig eller så. Det bara blir så, det har varit jättetuftt en tid nu i mitt liv. Med motgång efter motgång och en viss person som kom in i mitt liv virade mig sakta runt hans lillfinger för att sedan knäcka mig totalt.
Det har inte varit lätt. Speciellt inte nu, tusen saker om flytten och nytt jobb, nytt liv som kretsar i mitt huvud också ska jag dessutom ha honom o tänka på. Det kommer ta tid o bearbeta, jag kommer tjuta o va lessen många gånger till innan jag kommit över honom helt,.

Och ni ska veta en sak, jag tror det finns få personer på jorden som älskar och avgudar sina vänner såsom jag gör. Dom är mitt allt och jag hoppas jag har visat och sagt det till dom många gånger.
Ibland blir det bara fel och jag akn inte göra nåt åt det. Vänner ska väl ta varandra för vad dom är??
I med och i motgångar??
Hoppas ni gör det för jag har alltid försökt finnas för er när ni haft det tufft.

Läste en artikel häromdagen med orden:

"Aldrig älskade jag dig så djupt som när jag höll på att mista dej"


Jag säger kanske :

"Aldrig älskade jag dig så djupt som när jag miste dig"


Det där med kärlek...

Jisses vad trött jag är, totalt "sönderflyttad". Har helt glömt hur jobbigt det är att flytta. Packa, packa, packa, få kartongerna att räcka till. Ha allt hyfsat organiserat och ändå inte kartongerna för tunga så dom går i sönder i botten. Fanken vad mycket skit man samlat på sig under dessa två åren man bott själv.
Har redan varit och slängt 2 sopsäckar och en himla massa kassar och ändå har jag hur mycket som helst kvar.
Ska aldrig mer flytta, det värsta är att jag nog blir så illa tvungen. Vem vill bo i 25 kvm i resten av sitt liv?
Inte jag och Ossy iaf.

Dessutom har det återigen kört ihop sig med flytten. Går tydligen inte att få tillgång till lägenheten på Söndag.
HELVETE!! Så det verkar som jag får sova på en soffa iaf en vecka.
VArför kan inte allt bara flyta på ett för mig med nån gång??
JAg vill bara att allt ska vara över och att jag får i ordning i min nya lya och kommer igång på det nya jobbet.

Verkar iaf. som jag har avslutat en jobbig grej i mitt liv. För det har faktiskt blivit så. Du har tillfört mig mer ångest och jobbiga stunder i livet än lyckliga.
JAg är absolut ingen hopplös romantiker, tvärtom. Är nog ganska icke-romantisk av mej men samtidigt vill jag veta att du tycker om mej och hur fanken ska jag veta det när jag hör av dej typ 2 ggr i veckan, max.
Jag är trött på att värna och vara snäll och gullig mot dej utan att få någonting tillbaka,
Jag är trött på att tycka om dej men inte bli omtyckt tillbaka.
Synd, för du är verkligen toppen på många, många sätt men lär dig att värdesätta dom som bryr sig om dej.
Nu orkar jag inte vänta på att du ska förändras längre.
Jag måste gå vidare med mitt liv och kunna bearbeta tomheten efter dej :(

"I know we could live tomorrow, but I know I live today.."




Från idag mitt i packningspaniken. Jisses vad sleten man ser ut. Blek och jäklig. Mår uppriktigt sagt inte så bra nu i all kaos. Huvudvärk, magont och blödningar som fanken av all stress kroppen bär på!!

Fick höra på omvägar att min vän Rebecka Silva nu blivit mamma. Tyvärr umgås vi inte så mycket nu för tiden, vet inte varför. Men vi har väl vuxit åt två olika håll enligt henne.
En gång i tiden var vi riktigt tajta, ja det är väl egentligen inte mer än 1 år sen. Och vi har haft skoj och hittat på galna saker tillsammans, det kan jag lova er :)


 hemma hos mej och kelar med Ozzy.



 Med min syster på banken!!



GRATTIS REBECKA OCH VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN LUKAS!!

Nu bär det snart av på kalas hos kära syster Lina. Måste bara skriva dagens låt:

The Tough Allians- "Koka- Kola veins"  



Jisses vad bra den är!!!!

Ja minsann, full rulle här. Har häcken full av saker som måste göras inför flytten och lägenheten är bestående av en massa blöjkartonger som jag snott på jobbet innehållande saker som ska flyttas.

Det är dumt att inte alla bolag och hyresvärdar har öppet på helgen för just nu skulle jag behöva utnyttja alla lediga dagar till att ringa runt och säga upp abonnemang, teckna nya och bara flytta en del.
Såsom el, försäkringar och garage.

ABK i Kristianstad måste vara en av Sveriges sämsta hyresvärdar. Otrevligare och surare männsikor får man leta efter.
Ringde häromdagen för att fråga hur det gick till när man skulle säga upp sin lägenhet och hur det funkade med besiktning osv.
Ja, första damen jag pratade med på huvudkontoret var väl ganska ok, hon berättade att det bara var ett skicka in ett brev där det stod vilken lägenhet du ville säga upp och när.
Men när jag sedan började fråga om besiktning blev jag istället kopplad till boservice som tydligen skulle kunna "sånt bättre".

Otrevligare sate än den skatan som svarade får man ju leta efter. Fruktansvärt nonchalant.
Hon berättade för mej att det var ju faktiskt inte så att besiktningsmannen bara skulle ut en gång utan han skulle först komma och titta i lägnheten innan jag städat och kolla ifall det var något som behövde åtgärdas innan han slutligen kom ut för att kolla så städningen var godkänd.

"Jaha okej, Så han ska komma ut två gånger då?" sa jag.

"Ja det var ju det jag sa" svarade hon.

"Men jag vill ju bli av med lägenheten så fort som möjligt så hur fort kan han komma?"

"Ja, det beror ju naturligtvis på hur snabbt du skickar in papperna på att du vill säga upp lägenheten"

"Jo, naturligtvis, men jag har skrivit att den kan vara ledig omgående, redan från 1:e Oktober"

"Jaha, men det kan du bara glömma, du kommer definitivt inte få någon som flyttar in före den 1:e December för den ska läggas ut på nätet och vara ute i minst tio dagar. Det förstår du väl"

"Nej, det vet ju inte jag efterson jag aldrig sagt upp en lägenhet förut"

"Nej, jag märker det"


Är det inte så att dom som sitter och svarar i telefon eller på annat sätt jobbar med kundservice faktiskt ska vara utbildade till att vara trevliga och sätta kunden i fokus?
Är det inte dom du ska kunna fråga när du undrar nåfot och dom ska snällt och vänligt svara på den mest idiotiska fråga?
Jag har hört illa om ABK innan och det här gav mig ingen bättre bild. Satsa på att skaffa trevligare personal till era kontor.


Och du bittra tant som svarade, till dej vill jag bara säga: Gud, ser och hör dej också!!!

Jag måste ha världens sötaste sambo. Min håriga lilla Ozzy som ska flytta med mig till Norrahammar snart :)



 visst är han gullig när han ligger och vilar på balkongen :)


     Jag och Ozzy Håkansson!!

Livet passerar så fort, jag kommer fortf. ihåg när jag var 5 år och satt och övertalade min lillasyster att klippa av sig luggen. Och idag fyller hon nitton år. Jag menar inte att man ska leva som om det inte fanns en morgondag, tänka på framtiden är inte fel.
Men skjut inte upp allting du vill göra eller uppleva. Livet varar inte för evigt och det är mycket jag vill hinna med innan det är slut.



Som Winston Churchill sa en gång:


"Det här är inte slutet, det är inte heller början på slutet, men det är troligen slutet på början."



Grattis älskade Lina!!!

Imorgon är det den 19:e September.
Dagen då en av världens finaste människor föddes för 19 år sedan.
Min kära syster.
Hon är världens bästa, sötaste, gulligaste och raraste lillasyster.

Tyvärr har hon fått lite för mkt av dom bästa generna. För hon är sötare än sötast.
Vi är totalt olika. Hon är kort och smal och har fina mörkruna ögon och världens rakaste brunaste hår.
Jag å andra sidan är lång och har väl lite o ta i om man säger det snyggt, he, he. Ljus och blåa ögon.

Men visst ser man att vi är syskon, för vi har likadana näsor båda två, den där uppåtlutande tryn-påminnande näsan :)

Hon är begåvad i skolan, har alltid vatt den av oss som haft bäst betyg och gjort bäst ifrån sig på proven.
Hon tog studenten i somras och bokstäverna på pappret bestod väl till mesta dels av MVG och VG.
Hon lyckades bra, blev erbjuden 3 olika fasta tjänster innan hon ens slutat skolan och hon tackade ja till tjänsten på växthuset.

´Hon träffade kille för typ ett halvår sen som hon avgudar och han verkar göra detsamma med henne. Och fan ta dej Filip ifall du sårar henne, "then I blow your head of" he, he,.

Och Lina har tagit emot så mkt från mig. jisses vad många slag hon fått från mig när vi var små, jisses vad många elaka ord jag skrikit efter henne. Lilla Lina som inte gör en fluga förnär. Lilla LIna som kan vara så jävla pain i the ass, så jävla ego och så satans dum men ändå världens bästa lillasyster.


 med en öl i Marocko..



Älskar dej så mycket och GRATTIS önskar "big sis"

En syster

En syster är
en hjälpande hand,
bunden till dig
med eviga band.


Hon känner till
varifrån du kom.
Hon ser vad du gör
och hon bryr sig om.


En syster är någon
som är dig lik.
Hennes närvaro gör
din levnad så rik.


Hon delar både
sorger och skratt.
En syster är
en oskattbar skatt.

Morning, morning.
En dag mindre i Skåne en dag närmare Småland.
Nu är det exakt 13 dgr kvar till jag börjar mitt nya jobb och jag sitter som på nålar.
O ena sidan nervös och hispig och orolig för hur det ska gå, o andra sidan spänd och nyfiken och hoppfull.
Jisses, allt håller på o bli verklighet.

Jobbade ju igår kväll och nu är det nog inte många dagar var på challan, känns bra på ett sätt för jag är duktig trött på det och har varit där alldelles för länge men samtidigt är det trist för där är faktiskt några stycken som jag är riktigt fäst vid. Och som nog är ganska fästa vid mej.
Jag har en favorit dam och en favorit herre. Och dom är så jävla roliga båda två.
Igår kväll när jag la damen så skriker hon efter mig "Godnatt, Godnatt, Birgitta. Du är min lilla älskling". Ha, ha. Såna stunder gör att man ändå orkar med jobbet, för det kvittar om jag inte heter Birgitta för den hon pratade om, var den som hade hjälpt henne och stöttat henne på kvällen, JAG!!

Det där med o jobba med dementa kan vara oehört påfrestande och tjatigt men man får sig ganska många skratt och varje dag ser olika ut.
Men it's time to move on,

Vill skriva ner en av mina favoritdikter som är skriven av en av jordens finaste personer, mormor:


Han står i fönsterkarmen, och tittar upp mot skyn
Där uppe bor hans syster, så liten som ett gryn
Hon var för god för livet ,som finnes på vår jord
Hon flög då upp till himlen, av änglar dukat bord



När han blir trött och gammal och slut är allt hans slit
Då skaffar han sig vingar och raskt han flyger dit
Hans syster säkert längtar att hålla hårt hans hand
Han syster hon är borta, hon flög till änglars land


Ha en bra dag!!!

                                                                  

Har funderat över det här med män o så.
Jag har märkt att många män i min omgivning som faktiskt är riktigt bra, snälla och ödmjuka heter Micke.
I många av paren som verkar ha ett riktigt bra förhållande heter den manliga partnern Micke.
Micke verkar vara namnet på killar som överlag är bra.

Min kära pappa som alltid ställer upp och är en av världens bästa fäder heter just Micke. Han är den bästa mannen i mitt liv nu. han är allt som jag skulle vilja ha i en partner. Duktig, arbetsam, snäll, ställer alltid upp och allmänt bra.

Och en av de få vänner som jag känner som faktiskt har ett riktigt bra förhållande är Ania och gissa vad mannen i hennes liv heter, just det Micke.
Han är sååå go och charmig och ställer alltid upp för henne och i somras gifte dom sig och jag är övertygad om att det kommer hålla i evighet och mer därtill.

En blogg som jag tjuvläser ibland "handlar om" ett par som nyligen fått barn och snart ska gifta sig. Dom verkar ha ett jättebra förhållande och hon skriver alltid hur mkt han älskar henne och uppskattar henne. Och mannen heter Micke.

"Mickar" verkar vara riktigt bra killar. Man kanske skulle satsa på att träffa en Micke. Gå in på ett uteställe, ställa sig på scenen och frågar hut många på stället som heter Micke och är singlar och sen är jag ävertygad om att man hittar en bra.

Är jag dum och naiv, kanske... Men fråga dom med pratners som heter Micke om dom inte har ett superförhållande.
Jag har faktiskt träffat en Micke ett tag. Han avr snäll, snygg och verkade bra. Tyvärr träffades vi vid fel tidpunkt i livet och det hela dog liksom ut..

Oj vad klockan går, nu måste jag dra mig. Men i helgen om det blir utgång så ska jag minsann ragga Mickar..
He, he.

kram

 Anias Micke :)

Jaha så blev man väckt igen imorse av nån skum kille som ringde igår med.
Kl 20 över 6 igår och presenterade sig som Johan från J-köping.
Han sa att vi hade träffats och att han hade fått numret av nån Malin.
Jag sa till honom att han måste ha ringt fel men då frågade han om det inte var Gabriella som skulle flytta till Jönköping...
Ehh... hur fanken kan han veta det??
JAg fattar ingenting, sen ringde han imorse vid 9 och frågade hur det var och vad jag gjorde..
När jag sa att jag inte visste vem han var så la han på luren.
Men herregud, vad är det för psyko som håller på:..

Jag har ingen kompis som heter Malin och jag har fan inte varit ute i Jönköping och träffat nån Johan.
Ochså ringer den jäkeln från dolt nummer också.
Ringde till eniro men dom kunde inte spåra det. :(
Creeepy..

Nu är det snart dax för jobbet, inte många dagar kvar där nu , Sen får vi se vad som händer.
Ska prova på det iallafall. Misslyckas det så misslyckas det. Då har jag iaf. testat och gett det en chans. Men nervös är jag, så in i helsikes nervös..
Kommer sakna mamma, pappa och syskonen så mycket. Och dom få vänner jag har kvar här.
Ania, Fredrik, Madde, livet blir tomt utan er..
Men så är det väl, vi blir vuxna och tar oss vidare allihop.
Sverige är så stort, världen är så stor och det är så mkt man missar om man bara stannar på ett ställe hela tiden.
Lilla jag ska prova mina vingar och min självständighet och kanske går det vägen, kanske inte men om inte annat så har jag provat dom iallafall och behöver aldrig vara bitter för att jag inte gav det ett försök.


Denna låten är sååå bra, klassikern från Shrek, hittade den på Elins blogg. Helt klart veckans bästa låt.

Förresten, dagens låt:

Timbaland- "It's to late to apologize"..


Läskigt bra..

Så nu ska jag snart åka iväg och äta lite middag hos min käre far.
Får väl passa på o träffa alla nära och kära så mkt som möjligt nu.
Och jag som är en sån familjegris också.
Hur ska jag klara mig utan lilla älsklings familjen..

Men å andra sidan. Nån gång måste man ju bli vuxen. Nån gång måste man ta sig vidare.
Och jag vill inte bli en bitter gammal challan- arbetare som inte gjort nåt annat och tagit sig någonstans dom sista 25 åren.
Dessutom hade aldrig den här möjligheten dykt upp på challan.
Ska bli så skönt att slippa ovissheten från ena månaden till den andra om du har råd o leva eller ej.
Gud vad skönt o slippa....

Jag vill skicka en kram till alla mina söta kompisar som stöder och peppar och gläds så för mig..
Jag måste ha världens bästa vänner.

 puss ida :)         Madde och Sandra på lyset :)  

 syster o jag



 sofie o jag på Grand                Älskade Ania som brud.


Ni är underbara allihopa puss på er!!!     

Förlåt att jag är tjatig men det här är det enda mitt liv existerat runt dom senaste dagarna.
Tror jag har bestämt mig nu.
Men det känns inte så kul, men jag måste tänka på det bästa för mej den närmsta tiden.

Jag menar tänk om det är världens sämsta skitjobb? Tänk om jag inte alls trivs? Tänk om personalen mobbar ut mig totalt? Tänk om kärringen är fruktansvärd och hatar mig mer än alla andra?
Tänk om jag Jönköping är en jävla skitstad och jag längtar hem nåt fruktansvärt? Och WIlma, hur skulle jag klarat mig utan henne? Hon är ju ALLT för mig.. Och Ozzy, vad hade jag gjort med honom? Och gå med dubbelhyra i 3 månader, hur fan skulle jag klarat det? Jag fattar det inte..

Om det bara kunde finnas en sketen liten etta som stod tom nånstans i närheten. Den kunde varit risig och så, bara jag kunde bo i den så..

Men å andra sidan, tänk om en sån här chans aldrig kommit igen? Tänk om jag det här är vad jag är menad till o göra? Tänk om detta bara en prövning? Jag sa till Simon häromdagen att jag kunde inte förstå hur jag kunde få så jäkla mycket motgångar i mitt liv, jag menar herregud jag som är kristen och allt, borde inte Gud visa lite tacksamhet för att en ung människa som jag med fullt med ateister runt mig fortfarande kan stå för att ajg tror på och älskar Gud?
Men då sa han, säger inte Gud att livet ska vara fullt av prövningar. Jo det gör han faktiskt!!
Och han säger också att han är med oss i allt vi gör och allt vi känner. Han är den som bär oss när livet är som svårast. Vet att jag skrivit denna dikten förut på lunar men den beskriver verkligen hur jag ser det hela.


FOTSPÅR!

En natt drömde jag vandrade längs med en strand tillsammans med Herren.
Många scener från mitt liv blixtrade över himlen, och vid varje scen såg jag fotspår i sanden. Ibland fanns där två par, ibland bara ett.
Detta bekymrade mig eftersom jag vid de svåra stunderna i livet, när jag plågades, sörjde eller var bedrövad, bara kunde se ett par fotspår, så jag sade till Herren:

"Herre, Du lovade mig att om jag följde Dig så skulle Du alltid gå vid min sida. Men jag har sett att det bara finns ett par fotspår i sanden vid mina svåraste stunder. Varför övergav Du mig när jag behövde Dig som mest?"


Herren svarade:

"Mitt barn. Jag älskar dig och skulle aldrig överge dig  Vid de tillfällen då du bara ser ett par fotspår, då bar jag dig."

Jävlar, sicken känsla...
Nu börjar jag bli riktigt nervös, stressad och ångestfylld.
Hur fan ska ja kunna somna ikväll??

Som jag behöver tur, lycka, flyt och förståelse nu.
Jag vill så gärna, så gärna.
Stöd mig, peppa mig, var där.

Jag försöker och göra mitt bästa och var en bra människa.
Snälla låt mig få lite belöning nu..

"Och jag är med er, alla dagar, till tidens slut" (Matt 28:16-20)

Var med mig nu, jag behöver det..

                                             
                                                                  

JISSES, vilken ångest jag har nu.
Beslutsångest, hur ska jag göra? Vågar jag förlita mig på att allt ordnar sig? Är det fel o ge upp allting bara för o gå sin egen väg? Hur fan ska allt lösa sig?
Jag har försökt, försökt, försökt att söka lägenhet överallt dygnet runt, men de verkar ju som o leta efter en nål i en höstack. FAn om jag skulle behöva tacka nej till en sån här chans, "once in a lifetime."
Ge mig lite flyt nu. Hjälp mig!!

Usch, måste ut på en promenad och rensa skallen. Min håriga sambo väckte mig kl 06.25 och ville ha kel.
He, he. O sen var det ju kört o somna om. Nej, ut på en prommis.

Ha det gott och hålla alla tummar ni har för mej :)

Kram

Inte mycket som händer en ledig dag nu för tiden.
Många av dom dom man tog en kaffe med på stan när man hade fridag har flyttat nu.
Och dom få som är kvar är ofta upptagna och den som jag brukar träffa mest, söta Ania är fortfarande i Polen :(
Saknar henne såååå mycket men hon kommer hem ikväll så imorgon ska jag minsann hem o flyga på henne.

Hmm... får de hur framtiden blir för mej nu, ni som känner mig vet att det kanske, kanske är en förändring på gång. ganska snart i så fall. Hoppas och ber för att allt ska lösa sig för jag klarar nog inte att lämna bort min kära håriga sambo. Märker nu hur mkt jag saknar honom bara jag är borta nån dag. Min älskling !!!

 Ozzy- Håkansson <3

Har precis hällt upp mig en kopp kaffe. Jävla Simon som gjort mig beroende av det. Han dricker ju bara typ 3 kannor om dagen. Och jag som tjatar på honom om att sluta men nu börjar jag själv bli besatt.
Nåja, dax att göra något vettigt. Typ, städa eller nåt.
Hörs kanske senare.

"Lev ditt eget liv, för du skall dö din egen död"

Hemma igen efter middag hos lilla mamma med Lasse, Plutt, Wilma, Lina, Hanana och Irja & Hans.
Trevligt som alltid och jag mår så bra i familjens sällskap.

Satt och funderade. Det är egentligen ett mirakel att jag finns med överhuvudtaget idag, att jag sitter i en egen lägenhet med en hårig liten sambo. Knegar på ett jobb och tjänar mina pengar och lever som en hederlig svensk, betalar skatt och räkningar och allt vad det innebär.
Aldrig kunde man trott det om man vridit tillbaka tiden och kollat på mig för några år sedan. Hade jag inte haft min mormor, farmor, mamma och pappa tror jag aldrig jag hade kunnat få en framtid. Jag var illa ute, hade alla förutsättningar för att misslyckas och förmodligen inte ens finnas till.
Många tittar tillbaka några år och säger att det var så skönt o va barn/ tonåring. Att livet var så enkelt och man hade inga bekymmer. Åh, vad många önskar dom kunde gå tillbaka och leva där igen.

ALDRIG jag. Jag skulle aldrig vilja uppleva det igen. Allt blev så fel, jag hamnade så snett, kom in i djupa deprissioner, umgicks med knarkare och bottenskrap, förlorade en förälder just när jag behövde henne som mest.
Jag kan börja gråta bara av att tänka tillbaka.
Jag har kanske inte mycket som inte någon annan 21 åring har, jag är kanske inte världens lyckligaste, faktum är att jag nog är ganska mycket nere i svackor och blir deppig igen, jag önskar jag hade mer än vad jag har men en sak har jag som få 21 åringar har. Och det är den känslan av att jag faktiskt tagit mig levande ur allt helvete och att jag valde att börja om. För det var inte lätt, det var det värsta helvete jag någosin gått igenom. Det är inget jag önskar min värsta fiende. Inget barn borde få uppleva det!!

Jag har mina nära och kära att tacka för det men också mig själv. Även om jag inte har mycket så uppskattar jag det jag har så mkt mer än många gör. Jag vet var jag kunde varit, eller rättare sagt var jag hade varit om jag inte kämpat mig igenom det svåra. Jag tror jag hade slutat som ett lik på bårhuset innan jag var 20 ifall jag inte hade orkat, ifall mina föräldrar och vänner inte hade orkat.
Jag är inte stolt över nånting jag gjorde under den tiden, jag önskar jag kunde göra det ogjort och det är så mycket jag önskar jag kunde ta bort från mitt förflutna, saker jag önskar jag hade sagt och gjort som nu är för sent. Och lika mycket saker önskar jag att jag inte hade gjort eller sagt. Jag skäms över det men kommer ALLTID gå med huvudet högt för att just jag är en av dom som inte fastnade i det och valde livet framför döden!!!

En text som får mig att gråta just för att den är så känslosam och påminner mig om så mkt. Det är så många jag skulle vilja tillägna den. Det finns så många som jag står i tacksamhets skuld till:

"Och jag har levt mitt liv som ödet styrt mig
Jag var en vind som drog förbi
Och jag har burit på så många lögner
Jag bara vägra att bli fri

Jag kunde vara som nån annan än mig själv
Men du såg mig som jag är

Ödet var min väg
Den tog mig överallt
Tillbaka till mitt liv
Ödet var min väg
Men nu är jag mig själv
Nu vet jag vad jag vill

Och jag förstår nu, att mitt liv är till för mig .."

ARTIKEL INSATT I KRSTD BLADET ??1202

Till minne:

Den 15:e December försvann Gunni Persson från de levandes skara. Och i samma ögonblick blev världen en smula fattigare och kallare. Hon var en märklig människa, med ett stor hjärta för både människor och djur.

Jag lärde känna henne något år innan jag lämnade över min verksamhet som "doktor" för mina vilda djur.
Mina resor och min alltmer utåtriktade verksamhet gjorde att jag inte kunde ägna mig åt denna syssla längre.
Gunni var den självklara efterträdaren. Hon hade en sällsynt naturlig fallenhet för att handskas med djur.
Många gånger såg jag små vettskrämda och plågade varelser bli alldeles lugna när hon tog dom i sina händer.
Hennes kärlek till allt som levde strömmade ut hennes händer- djuren kände intuitivt detta och deras rädsla vändes till trygghet och förtröstan.
Otaliga små pickande fågelhjärtan har hon lugnat med sin mjuka och lågmälda stämma.


Men Gunni hade inte bara känsla för sina befjädrade och bepälsade patienter. Hon hade också en stor kunskap och ett skickligt handlag.
Hon skydde inga ansträngningar när det gällde omsorgen om sina skyddslingar.
Många försommarnätter har hon vakat för att kunna ge vilsekomna fågelungar mat i rättan tid.
I timmar har hon masserat magen på ynkliga och övergivna igelkottsungar som haft svårt att vänja sig vid modersmjölksersättningen.
Oändligt varsamt har hon spjälkat spinkiga brutna fågelben med tändstickor och tråd. Lätt på handen och med intuitiv känslighet har hon fogat ihop benpiporna i knäckta vingar. Med sin andedräkt har hon väckt glöden i många små stackares sista livsgnutta. Ingen patient var förmer än någon annan hos Gunni.


En gråsparv fick lika mycket kärlek och omsorg som en sällsynt, exklusiv och fridlyst art. Hos henne var det individen som hade allt värde, det var miraklet att vara levande och ha en historia som betydde allt. Inte alla hade förståelse för detta.


Det fanns de som föraktfullt talade om det meningslösa i att lägga ner möda på att rädda ett djur som rentav kunde räknas till de skadliga. Ett sådant resonemang hade Gunni ingen förståelse för och i dessa diskussioner kunde hon visa en tuffare sida med chockerande skärpa och bett i replikerna. Ingen enda kunde tala om för henne hur hon borde känna och tycka och tänka. Hennes kompass var stadig, hon gick sin egen väg, hon tog ansvar för sina egna beslut.
Bokslut gjorde hon i samtal med sej själv i sin lilla skrivarstuga i uthuset.


Hennes förmåga till engagemang gällde inte bara djur utan också människor. Men också där var det de svagaste och mest utsatta som hon kände mest för.
Hennes generositet var flödande och gränslös.
Varje Lillejulafton i en lång följd av år var jag och min familj bjudna till Gunni och hennes make Per på förjulsfest. Det var tillställningar som vi aldrig kommer att glömma.
Huset i Gärds Köpinge var upplyst och dekorerat som en sagoboning fylld med märkliga gestalter.
Borden dignade av läckerheter. Efter maten brukade jag och min ygste son ägna oss åt den traditionella tomteräkningen. Det fanns tomtar av alla slag. Glada och vänliga tomtar men också stränga, arga och skrämmande tomtar. Varje år blev det rekord. Jag vill minnas att tomteräkningen den sista gången slutade på nästan tvåtusen tomtar.




Vad finns kvar av ett liv som tagit slut? "I minnet bevarat" förvisso. Men också något mer.
Vi existerar i en värld där det oändligt lilla och det oändligt stora är delar av samma verklighet. Små tröstens ord till en förbisedd medmänniska eller hjälp till ett djur att hålla sin livslåga fladdrande ännu några ögonblick- sådana gärningar har ingen utsträckning, ingen vikt, ingen volym, de ligger utanför tid och rum.
De är delar av en annan matematik, som vi ännu inte förstår.
Tack Gunni för att du fanns bland oss en tid.


Jan Danielson
Annika Blom
Axel


Mormor, som jag saknar dej. Ännu är det så smärtsamt att bara läsa och skriva ner den hör aritkeln att jag fortfarade gråter mig igenom det. ´Men jag vill att alla ska veta att både jag, Jan D. och alla runtom dej beundrade dej så mycket. Hoppas jag påminner om dej..


                                                           

Jisses, vad energisk jag varit idag.
Vaknade kl halv 7 och kunde bara inte somna om. Så mycket tankar som snurrar i huvudet nu så jag har så svårt o somna om när jag vaknar på nätterna eller tidigt på mornarna.
Måste verkligen ta tag i saker och ting nu. Has to be a change..

Nåja, väl vaken så låg jag som vanligt o vände o vred på mej och försökte slappna av men det gick ju inte. Så tjugo i 8 fick jag nog och slängde på mig ett par byxor och en tröja, på med mp3:n och ut i det härliga "Höstvädret?"..
Sen promenrade jag staden runt för att sedan gå inom mcdonalds och köpa mig en latte samt b- kiosken för en tidning och ett paket cigg. sen satt jag där på en bänk i solen och njöt , titade på medan staden började vakna till liv hi, hi.

Gårdagskvällens middag med lilla mamma blev iaf lyckad. Bjöd på gott honungs marierat kött med ungsgrillade grönsaker och italiensk sallad med valnötter.
Ahhhhhhhhhhhhhhh, det ni.... ;)
Blev hon impad eller vad he, he..

Idag blir det fika med Ida på stan. Sen Sound of music ikväll.. suck, visst är den bra men jag har ju sett den typ 300 ggr nu..




ha en bra dag bröder och systrar.  :)

Good morning.

Jag bara måste få er till att läsa ett av dom bästa inläggen jag läst.
Det är så klockrent, så tankvärt och förbannat roligt.

http://sandralillaparis.blogg.se/1188842381_enligt_fina_frdommar.html

Ta några minuter, läs det och ni har nåt att tänka på resten av dagen :)

Ha en underbar dag så hörs vi nog ikväll efter min lilla mor varit här på middag.

Alla som känner mig riktigt vet att jag är helt tokig i musik.
Tror faktiskt helt allvarligt att jag skulle bli den ultimata DJ:n.
Fan vad jag älskar att lyssna och spela musik.
Sjuga till det, dansa till det, böla till det och visst kan man bli riktigt jävla glad av det också.

Brukar ha mina olika låtar som går varma, och brukar byta om i mp3:n ca en gång i veckan.
Denna vecka har börjat som en Johnny Cash vecka. En riktigt bra artist med skön whiskyröst och härligt go i sin musik.
Och jag tyckte sen jag såg filmen "Walk the line" om mr Cash så blev fan i mej hans låtar ännu bättre.
Där finns många bra men just nu rullar "Folsom prison blues", "The man comes around" och "Jackson" mest. Dom kan jag varmt rekommendera.

 Mr Cash..

Tror faktiskt jag ska bjuda min lilla mamma på middag imorgon här. Om hon kan. Har ett gott recept som jag ska göra isåfall och visa henne att jag faktiskt också kan laga mat :) Det kan hon vara värd.

Nej städning nu för imorgo får jag besök av världens bästa Ania som kommer hit o dricker kaffe med mig.

Ha det gott

Dagens ord: " När jag ser tillbaka på alla dessa bekymmer kommer jag att tänka på historien om den gamle mannen som sade på sin dödsbädd att han bekymrat sig för en massa saker av vilka de flesta aldrig inträffat"
/Winston Churchill

Hemma efter en supermysig helg i GBG. Har varit full av mys och god mat och dessutom har det ju varit hångelväder hela helgen så bättre kan det väl knappast bli  ;)
Men, men vi har alltid det bra när vi träffas, det har aldrig varit problemet. Nej det är när vi inte har varandra nära som problemen dyker upp, vi borde kanske blivit sambos direkt :P
Du är underbar men du kunde ju ansträngt dig lite mer när jag inte är där,
För jag är bra, så mkt vet jag. Och jag är värd lite mer uppmärksamhet.

Har ett problem nu, min syster Lina fyller år om ca 14 dgr och jag har fortf. inte kommit på vad jag ska köpa till henne. Det blit nog inget märkvärdigt för förra året gav jag ju henne pilgrimshalsband och örhänge för ca 800:- plus en resa med mig till Marocko.
Jag vill ändå ge henne nåt speciellt för hon är en av de två bästa systrarna som finns i världen :)
nåja, jag kommer nog på nåt.

 syster med en äkta marockan :)


Nej, time for bed kanske. Lite te, en cigg o ett samtal till madde se ska jag lägga mig.

Ciao bella.