Det var längesen :)
Allt bra?
Har ni följt min och syrrans resa på bloggen?
Gud vilket äventyr vi har fått vara med om.
Jag ångrar ingenting- lätt det bästa jag lagt stålar på.

Alla som kan/ vill/ funderar på en volontärresa: GÖR DET!
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så viktig och samtidigt så oviktig på samma gång.
Man inser hur lite man behver göra för att göra stor skillnad för någon annan samtidigt som man inser hur ynklig och liten man är på jorden.
Som Lina sa "Man ger så lite och får hur mycket som helst tillbaka"

Jag har känt så mycket tacksamhet dessa 6 veckor.
Tacksamhet för att jag fått uppleva detta, tacksam för att jag är född i ett I-land med lagar och regler som skyddar barn och andra utsatta.
Tacksam för min fina syster, tacksam för min hälsa, min familj, mitt skyddsnät, tacksam för dricksvatten ur kranen och tvättmaskin i källaren, mat på bordet och säng att sova i.
Listan tar inte slut.

Både jag och Lina vill åka tillbaka till barnhemmet och det ska vi.
Jag hade hemskt gärna sett att vår lilllillasyster Wilma följde med nästa gång.
Det hade gjort henne så gott att få uppleva dessa kontraster och att vid en så ung ålder få se hur det kan vara.
Dessutom tror jag att barnen hade uppskattat henne och hon dom.

Om 1 vecka fyller jag år och jag kan inte komma på en enda sak jag behöver.
Jag känner mig så rik och mycket runt mig känns överflödigt.
Jag har levt ute i djungeln i 3 veckor, tvättat min tvätt i en skurspann, haft en ryggsäck med kläder som räckt gott och väl i 6 veckor, sovit på en hård träsäng med 3 solstolsmadrasser i, ätit den enda mat som erbudits, promenerat överallt jag velat ta mig, haft hela huvudet fullt av kliande löss i 2 omgångar (Ja ni fattar) och aldrig mått så bra och känt mig så tillfreds med livet som då!

Det bästa som jag fått med mig av detta är det jag tragglar om nu: Perspektiv.
Jag har fått perspektiv på mitt liv!


Jag myste massor med lillsnuttan.
10 månader gammal så var hon yngst av de 38 barn som bodde på foundation då.