Skära upp sina armar.

"SlibbedislimJim"/ Min J sitter o knåpar med min bloggdesign.
Jag sa att jag funderade på o be nån annan som var duktig på sånt att ordna en ny design till mej eftersom vi har så mycket att göra med flytten nu men si det gick inte för sig :P
J älskar ju att pyssla med sånt o anledning till att det tagit sån jäkla tid är ju helt enkelt tidsbrist.


Idag har jag varit på uppsatsseminarium i skolan.
Kort sagt så har alltså tvåorna opponerat på sina arbeten så fick vi ettor sitta o lyssna.
Det var riktigt intressanta ex jobb en del gjort.
Ja vi fick ju inte läsa hela men vi fick en bild iaf.


Första tjejen hade gjort om unga tjejer med självskadebeteende.
Det är det enda jag ställer mig tveksam till om jag verkligen skulle kunna arbeta med.
Självskadebeteende alltså.
Jag vet inte om jag skulle klara av att gå in till någon som skurit upp halva armen och se hur hon/ han sitter och gräver i armen efter nervtrådar.
Jag är lite känslig mot en del saker.


Jag minns när jag jobbade på äldreboendet och en tant trillade och slog ansiktet i en handdukstork, ni vet en sån elektrisk som hänger på väggen.
Hon låg och skrek på golvet och när jag sen vände på henne så trillade halva kinden ner och man såg rakt in till benet.
Jag höll på o svimma! Det var till att ta en handduk, hålla emot för o stoppa blodet som sprutade och sen larma efter personal.
Dessa tjejerna som bor på behandlingshem för just självskadebeteende sitter ju inte direkt och rispar sig med ett rakblad utan de skär ju verkligen upp och sitter o kretar eller stoppar in grejer i de stora såren/ jacken.
Ångestlindring kallas det!!


Nä, nu måste jag se till att läsa lite på distansen. Snart hemtenta ju.
Tack alla ni som kommenterar.
You make me very happy :)

BTW, jag är med och tävlar om en snygg filt från innerum hos Evelina.



Kommentarer
Postat av: Therese o Nellie

Det var inte vad jag heller trodde mej kunna jobba med, det värsta är att man vänjer sig. Jag tyckte det var hemskt i början men nu är man så van att ett stort sår inte berör en mer än det gör.

Tragiskt men sant.



Ja visst är det mysigt att fortfarande känna så :) Även om den där förälskelsen som infinner sig i början inte direkt finns så pirrar det fortfarande i magen :)

Önskar alla kunde känna så alltid.

Kram.

2010-05-24 @ 20:57:30
URL: http://fesan.webblogg.se/
Postat av: Anki

ja det är oxå nåt jag har svårt o tänka mig att jobba med. men själva behandlingen hon drog upp, dbt, verkade intressant.



jag gillade med den "snurrade" bikinin, hittade den på gina tricot.

2010-05-24 @ 22:13:48
URL: http://egoanki.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0