Att inte vara "normal".

Är så jävla nöjd med dagen/ kvällen. Jag diggar verkligen detta stället.
Till tusen!!
Personerna där är supertrevliga och alla dom få fördomar jag hade mot psyksjuka är borta.
Jag känner mer än beundran för dom. Många av dom som är på träffpunkten ser ut, beter sig & verkar vara som vem som helst men har ett rent helvete med sig själva.


*Kan du tänka dig att 23,5 timmar om dygnet höra röster som berättar hur värdelös och äckligt ful du är, hur du inte förtjänar att leva och att du lika gärna kan ta livet av dig.
*Eller att vara superstressad hela tiden, hjärtat skenar i bröstet på dig, benen går av sig själva och det kryper i hela kroppen på dej.
*Eller kanske kallsvettas och känna hur väggarna kryper närmre och närmre och känna hur alla bara sätter massa krav på dej och att glädjen och gnistan i allt du hade har försvunnit.


För många (många fler än man tror) är detta en vardag och verklighet.
En psykiskt sjukdom är mycket svårare att få hjälp med och många av dom här männsikor har fått leva fler år med tron att det är nåt fel på dom och undran varför dom är annorluna innan dom slutligen fått en diagnos.
Att komma till ett sånt här ställe och känna gemenskap och veta att här är alla lika fast så olika.
Här blir du respekterad och sedd för den du är och inte diagnosen du har.
Jag lär mig så mycket och har otrolig respekt för dessa männsikor som fått utstå/ utstår så mycket.
I princip alla har varit väldigt öppna med sin sjukdom och berättat både hur det gick till när dom "fick den" och hur det är att leva med den.


Att ha sig själv som sin värsta fiende måste vara det värsta som kan hända.
Länge leve ni som har det så, jag beundrar ert mod och er styrka!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0