Nu har jag jobbat 2 nätter och är ledig i helgen, Göttit!!

Nu till mitt problem.
Ni vet ju redan att jag jobbar natt på ett äldreboende i sommar och att jag trivs superbra.
Arbetskamraterna har varit toppen. Vissa lite roligare än andra att jobba med men alla bra.
Förutom en, nu.
Jag har jobbat dessa 2 nätter med en som är ordinare på natten där.
En äldre kvinna som jobbat där i några år.
Jag kände redan igår natt att jag hade svårt för henne. Hon var trevlig och så men gnällde mkt, ok om hon tycker att jag gör fel men om det handlar om att jag stoppar in blöjan på ett annat sätt än henne när slutresultatet ändå blir desamma?! Alla jobbar ju olika. O jag är ju knappast ny i vården (vilket hon vet).
Dessutom har jag tyckt att hon är väldigt hårdhänt i sitt jobb, slänger omkring med dom i sängen som dom vore leksaker.

´Jag sa till J igår att jag inte gillade henne och hade svårt för hennes arbetssätt.
Men inatt blev nog måttet rågat.

Vi går en "blöjrunda" vid 3, vilket innebär att vi byter på dom som behöver det.
Vi kom till en dam som är väldigt liten och tunn, förvirrad, stel och har svårt att förstå vad som händer. Dessutom har hon ganska mkt värk.
Denna tant hade bajsat ner sig. Och vi skulle byta allt, det hade även kommit på lakanen.

När vi vänder o grejjar i sängen så börjar hon skrika och bli mer o mer arg. Trots att jag försökte förklara vad vi skulle göra o att vi bara ville hjälpa så förstod hon inte o fortsatte skrika på hjälp. Då hon "låg mot mitt håll" knep hon mig flera ggr i sidan och försökte slå mig och rycka i mitt hår o hela tiden kämpade hon emot allt vad hon orkade.
Jag sa till henne att "så får du inte göra, det gör ont"
När hon sedan kom mot min kollegas håll så knep hon henne också varpå hon börjar gapa o skrika:
"Vad i helvete gör du" och rycker tag i henne.
"Ja ni skadar ju mig och är hårdhänta" skrek damen.
"Om du håller på så så ska jag minsann vara ännu mer hårdhänt" skriker min kollega till den gamla tanten o sliter tag i henne så huden går i sönder (som visserligen är väldigt skör, men ändå),
Blodet sprutar och jag försöker så fort som möjligt bli färdig med blöjbytet så vi ska komma iväg därifrån.

Jag sa också till min  kollega att "du måste ju sätta ett förband"
"Skit i det sa hon, det gör jag sen"
Men då sa jag faktiskt ifrån att nej, det måste göras nu.


Summan av kardemumman:
Jag kände att det här blev för mkt.
Ok, att man kan bli arg o irriterad men känner man att man inte klarar av situationen utan att bli otrevlig och hårdhänt så får man ju faktiskt  gå ut därifrån o "pausa" lite.
Den här lilla damen trodde ju faktiskt på fullt allvar att vi skadade henne.
Hon blev jätterädd när vi kom in där o började dra ner byxor och grejja.
Hon gjorde ju bara allt hon kunde för o försvara sig.
I "henns lilla värld" var ju vi elaka.

Jag blev pissed of o hade god lust o gå ner till chefen, för det kunde faktiskt varit min mamma som låg där eller jag själv. Om några decennier är det ju mkt möjligt och varkens jag eller mina anhöriga ska behöva straffas för att man är sjuk och förvirrad. Det är människor vi jobbar med, inte paket...
Men så kände jag, hur kommer det låta när jag kommer ner där o klagar på henne.
En sketen ny timvikarie som varit där några veckor som klagar på en van ordinarie.
O nej, jag är inte feg. Jag är bara realist och rädd om mitt arbete..

What to do....