Sovit sådär inatt. Oron över att det snart är Torsdag och att allt då ska rulla igång igen är stor.

Idag är det mkt på schemat.

Körlektion 10 över 10. Håll tummarna för mej, är alltid nervös innan =/

Träffa chefen efteråt o sen läkartid i eftermiddag.

Viktiga grejer iaf idag. Hoppas allt går bra.

Pratade med mammsen igår, om jobbet blandannat. Tidigare har jag känt att hon inte riktigt förstår min situation, för henne är ett jobb alltid ett jobb o det ska man sköta.

Så tycker väl jag också, ett jobb ska man va rädd om o sköta o inte stanna hemma bara man har en fis på tvären men samtidigt känner jag, allvarligt: Hur mycket ska man offra för ett jobb?! Hur mycket är det värt?!

Är det värt att gå runt o må jättedåligt, ha ångest o gråta innan man ska dit. Ha så ont i huvuvdet så man spyr efter jobbet?! Att benen viker sig när man går in dit. Kroppen säger: NEJ o du får tvinga benen framåt?!

Att skrika o bråka med sin pojkvän o va otrevlig mot alla för att man är så jäkla irriterad över jobbet?! Att känna att man inte orkar umgås med folk för att huvudet håller på att gå sönder av värken som kommer från stress?!

Kanske få ett epelepsianfall som kan göra dig skadad för livet?!

Jag är tveksam. Är det inte så att man ska lyssna på sin kropp? Att man ska vara rädd om sig själv? Att du är den viktigaste personen i ditt liv!

Jag skulle gissa på att 50 % av alla som jobbar inte trivs på sitt arbete. Men det är skillnad på att inte trivas och att må dåligt o ha ångest över det, eller?

Helt plötsligt har jag börjat tänka på mig själv, ja är en person som alltid satt alla andras välmående framför mig själv.
Men i den här situationen måste jag vara egoistisk. Jag märker ju att jag är en bättre flickvän, storasyster o dotter när jag inte jobbar där.

Äntligen känner ja dessutom att jag har mammsens stöd också, jag tror hon har förstått nu.
O jag hade inte velat se henne gå runt o må så här.

O jag har fan i mej kämpat, försökt bita ihop. Gått dit fast huvudet höll på att gå i 1000 bitar, sökt massor av andra jobb osv.

Mer kan jag inte göra själv. Det går inte..


Nu ska jag gå o duscha o sen promenera eller cykla in till körskolan. Ser ut som om solen tittar fram idag också. Härligt!!