Jag saknar det jag hade innan.
Det är väl lustigt men det stämmer verkligen som alla säger: "Man uppskattar inte det man har förrän man inte har det längre"- inte mycket nog iallafall.

Jag saknar när det var vi singeltjejer kväll efter kväll ute på stan.
Ons, fredag, lördag.
Jag saknar mina 2 bästa vänner som jag hade då och som jag alltid hängde med.
Jag saknar dom spontana vinkvällarna i M:s lägenhet på söder som oftast ledde till spontana, galna utekvällar.
Jag saknar I:s förfester i sina lilla lya som ledde till Grand, som ledde till pastavagnen som ledde till bokning av tre olika taxi :)
Ja, gud vad jag sakanr dom. Och det värsta är att tänka att hur vi än gör kommer det aldrig bli så igen.
Jag har så gärna velat hålla kontakten med dom och har försökt men hur som helst så känns det som att jag glider isär med dom båda. Tycker det är trist att ni inte känner som jag. I love you girls! 
JAG VILL INTE DET!! Ni känner mig som inga andra.

Och visst livet måste gå vidare men det är en deprimerande tanke att "Sex and the krstd" gänget aldrig mer kommer att ha det som det var innan.  Vi är inte längre singlar allihopa och vi bor inte längre i samma håla.
En ledsam tanke!!

Deppigt inlägg kanske men måste skriva av mig!!