Jisses vad trött jag är, totalt "sönderflyttad". Har helt glömt hur jobbigt det är att flytta. Packa, packa, packa, få kartongerna att räcka till. Ha allt hyfsat organiserat och ändå inte kartongerna för tunga så dom går i sönder i botten. Fanken vad mycket skit man samlat på sig under dessa två åren man bott själv.
Har redan varit och slängt 2 sopsäckar och en himla massa kassar och ändå har jag hur mycket som helst kvar.
Ska aldrig mer flytta, det värsta är att jag nog blir så illa tvungen. Vem vill bo i 25 kvm i resten av sitt liv?
Inte jag och Ossy iaf.

Dessutom har det återigen kört ihop sig med flytten. Går tydligen inte att få tillgång till lägenheten på Söndag.
HELVETE!! Så det verkar som jag får sova på en soffa iaf en vecka.
VArför kan inte allt bara flyta på ett för mig med nån gång??
JAg vill bara att allt ska vara över och att jag får i ordning i min nya lya och kommer igång på det nya jobbet.

Verkar iaf. som jag har avslutat en jobbig grej i mitt liv. För det har faktiskt blivit så. Du har tillfört mig mer ångest och jobbiga stunder i livet än lyckliga.
JAg är absolut ingen hopplös romantiker, tvärtom. Är nog ganska icke-romantisk av mej men samtidigt vill jag veta att du tycker om mej och hur fanken ska jag veta det när jag hör av dej typ 2 ggr i veckan, max.
Jag är trött på att värna och vara snäll och gullig mot dej utan att få någonting tillbaka,
Jag är trött på att tycka om dej men inte bli omtyckt tillbaka.
Synd, för du är verkligen toppen på många, många sätt men lär dig att värdesätta dom som bryr sig om dej.
Nu orkar jag inte vänta på att du ska förändras längre.
Jag måste gå vidare med mitt liv och kunna bearbeta tomheten efter dej :(

"I know we could live tomorrow, but I know I live today.."




Från idag mitt i packningspaniken. Jisses vad sleten man ser ut. Blek och jäklig. Mår uppriktigt sagt inte så bra nu i all kaos. Huvudvärk, magont och blödningar som fanken av all stress kroppen bär på!!