Så nu sitter jag här och väntar på att bege mig till vad som ska bli mitt nya hem.
Lite vemodigt känns det allt,.
Jag tycker om min lägenhet, tycker om min balkong och tycker ommin lilla garderob till kök :)
Helt plötsligt hamnar mamma och pappa grisen nummer ett, 23 mil ifrån familjen.

Jisses!!!

Inatt var jag och Idde på Challan och fikade med Ania, hon jobbade natt. Det var minsann ganska känslosamt sen när jag skulle gå därifrån. Satt där i 3 timmar och Ania såg rätt tårögd ut när jag sen skulle gå.
Jag tyckte med det var tufft men sen vet jag ju också att jag inte flyttar till världens ände.
Vi kan ju ses ganska ofta ändå. Och jag lovar och svär att jag inte ska bli en sån som slutar höra av sig bara för att man går in på en annan väg här i livet.  Förr eller senare väljer vi alla olika spår men det behöver inte betyda att man inte längre skulle ha nåt gemensamt och att man inte längre kan umgås.

Nu ska jag bli smålänning ett tag :) men det behöver ju inte betyda för alltid, Trivs jag inte har jag ju lovat både mig själv och alla andra att komma tillbaka. Men man måste iaf försöka. Ge det en chans, annars får du vara beredd att gå och trampa i samma cirkel resten av livet.
Det vill jag inte!!

Jag vill bara säga att jag vet inte hur fort jag kan få bredband i min nya lägenhet så tills dess får det vara så med bloggen.
Önska mig lycka till och be för att det ska gå vägen..



"Två vägar gick i skogen, jag tog den minst använda och det avgjorde mitt liv.."